Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ä«i|aafegisft
MBii
!86 JOHANS JULAFTON.
»Nej, det var inte min stöfvel, utan det var maken
till den här!» svarade Johan nu litet modigare, i det han
höll fram den^ena ridstöfveln emot konstapeln.
»Jaså, på det viset!» återtog denne, i det han allt
uppmärksammare betraktade gossen, »hur gick det till då?»
Johan omtalade nu under tårar och snyftningar allt
hvad som händt, och allt efter som han talade, såg kon-
stapeln allt mera uppmärksam och begrundande ut. När
Johan slutat sin berättelse, sade konstapeln, i det han
lyfte upp hans hufvud och såg honom pröfvande in i
ogonen:
»Talar du sanning nu också? Har du inte tappat
bort stöfvcln och står här och. smörjer i mig en historia
hvasa. . .?»
»Nej, go’a> konstapeln!» försäkrade gossen, i det han
sag tillbaka pa honom med sina ärliga ögon, ur hvilka
tårarna ännu glänste mot skenet af gaslyktan midt öfvcr
gatan, »det är sanning hvart eviga ord.
»Hvem är du i lära hos?» frågade konstapeln.
Johan nämde mästarens namn och bostad.
»Jaså, hos den slarfven!» utbrast konstapeln; »ja, då får
du väl Iof att ga hem, da, med den stöfveln du har kvar.»
»Det törs jag inte!» utropade gossen förskräckt, »då
slår han ihjäl mig!»
»Jaså, är det på det viset?» mumlade konstapeln
halft för sjg själf; »jag kunde tro det! Har du några
anhöriga då?»
»Ja, mamma, men hon är så sjuk, och hon bor så
långt uppe på söder.»
»Jaså! Ja, då är det så godt att du kommer med
mig, för inte lär du kunna stanna här i natt, din lilla
stackare ! »
Och därmed tog han Johans hand och ville föra honom
med sig, men gossen stretade emot mod förtvillans kraft
och ville pa inga villkor följa med.
»Är du rädd för mig?» frågade konstapeln, i det ett
godmodigt leende upplyste hans väderbitna ansikte; »tror
du att jag vill dig något ondt?»
»Nej,» svarade Johan tvekande, »men...»
»Seså, kom nu!» fortfor konstapeln, i det han fattade
kraftigare om hans hand, »jag tycker du skulle inte ha
något emot att lä litet värme och en bit mat!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
