- Project Runeberg -  Skattkammarön /
42

(1919) [MARC] Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - VII. Jag far till Bristol - VIII. På krogen »Kikaren»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjömän med ringar i öronen, polisonger vridna i ringlar
och tjäriga hårpiskor samt vaggande, klumpig gång, och
om jag hade sett lika många kungar och ärkebiskopar,
kunde jag icke varit mera förtjust.

Och jag skulle själv gå till sjöss — till sjöss på en skonare
med en blåsande båtsman och sjungande matroser med
hårpiskor — till sjöss mot en okänd ö för att söka begravna
skatter!

Medan jag ännu gick i denna ljuva dröm, stodo vi
plötsligt framför ett stort värdshus och mötte patron Trelawney,
som, från topp till tå klädd som en sjöofficer, i tjockt blått
kläde, kom ut genom dörren, med ett leende i sitt fryntliga
ansikte och mästerligt härmande en sjömans gång.

»Här ä’ ni ju», utropade han, »och doktorn kom i går
afton från London. Bravo, fartygets besättning är komplett!»

»Å, sir», utropade jag, »när segla vi?»

»Segla!» sade han. »Vi segla i morgon.»

VIII.
På krogen »Kikaren».



När jag gjort undan frukosten, lämnade mr Trelawney
mig ett brev till John Silver, vid skylten »Kikaren», och
sade mig, att jag lätt skulle finna platsen, om jag följde
linjen av dockorna och höll skarp utkik efter en liten krog
med en stor mässingstub till skylt. Jag satte i väg,
övermåttan glad åt detta tillfälle att få se litet mera av fartygen
och sjömännen, och trängde mig fram bland en stor hop
folk, kärror och balar, ty i hamnen var nu som livligast,
tills jag fann krogen i fråga.

Det var ett ganska inbjudande litet utskänkningsställe.
Skylten var nymålad, fönstren hade nätta, röda gardiner,
och golvet var helt renligt bestrött med sand. På vardera
sidan gick en gata fram, och till bägge dessa ledde en öppen
dörr, vilket gjorde, att man mycket väl kunde se in i det
stora, låga rummet, trots molnen av tobaksrök.

Kunderna voro till största delen sjöfolk och talade så
högljutt, att jag dröjde vid dörren nästan rädd att stiga in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free