- Project Runeberg -  Anteckningar under en resa genom Sverige och Dannemark sommaren 1839, jemte några bilagor /
93

(1840) [MARC] Author: Friedrich Karl von Strombeck, Karl XIV Johan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter klockan fyra sattes skeppet i gång. Jag
skyndade upp på däck, för att kasta ännu en
afskedsblick på Stockholm, sedan flögo vi fram
mellan den underbara Mälarens klippiga stränder, tills
vi omkring kl. 7 vid Södertelje inträdde i kanalen,
som förenar Mälaren med Östersjön genom en här
djupt i landet inträngande smal, nästan strömlik
vik. Man skulle tro sig flyga fram öfver Donau
eller Rhenströmmen mellan klippstränderna, så
smal och strömlik är denna vik. Nu inkommo vi
mellan skärens med ekar, granar och björkar
bevuxna klippor, och icke långt derefter i öppna
sjön, så att vi rundt omkring oss ej sågo annat
än himmel och vatten. Hafvet gick högt, så skönt
vädret också var; jag fick en liten känning af
illamående, och gick till sängs, för att derigenom
undvika den ledsamma sjösjukan. Men efter
några timmar var sjön åter lugn, omkring
middagstiden steg jag upp igen och det var måhända i
trakten af Nyköping som vi spisade middag i en
liten restaurationskajuta, på godt svenskt vis,
betjenade af unga, vänliga flickor, hvilka äfven på
det sorgfälligaste passade oss upp i våra egna
kajutor. Den förnämsta af dessa tjenarinnor var en
något allvarsammare ”mamsell” som, till tecken
af sin värdighet, syntes prydd med en lysande
guldklocka. Ingen bland den tjenande personalen
förstod något annat språk, än svenska, och så
begärde vi tyskar allt, genom några enskilta lärda
ord och genom tecken. Men våra uppasserskors
vänliga tjenstaktighet ersatte tillräckligt hvad som
fattades dem i språkkunskap, och vi skulle
hafva varit mycket bortskämda, om vi icke blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:37:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skfant/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free