Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 KRISTENDOMENS INFÖRANDE I NORDEN.
apostel. Trött af arbete och mätt af år egnade Sigfrid sina
sista krafter åt sin församling i Östrabo, der hans ben äfven
hvila. Hans dödsår är okändt, men torde hafva infallit
omkring 1030.
8 9 Svensk kyrka och kristendom i medilet af ir:te seklet.
Olof Skötkonung dog 1024 och efterträddes af sin son
ANUND JAKoOB. Äfven denne konung var en god kristen,
men varsam och försigtig, så att ingen förnärmelse skedde
hedningarne i deras gudsdyrkan. Han var derföre af alla
högt uppburen, och Adam af Bremen säger, att ingen
konung varit så älskad af svenska folket, ehuru andra
underrättelser gifva vid handen, att han varit sträng i sina domar
och kallades KOLBRÄNNA, emedan han lät bränna
missdädares hus.
Efter Anunds död (1053) kom hans äldre, men af oäkta
säng födde broder EMUND GAMMAL på thronen. Han var
illa liden af sitt folk såsom hård och girig samt af kyrkans
män för sin uppstudsighet mot den Hamburg-bremiske
erkebiskopen. Emund skänkte nämligen sin gunst åt en
äfventyrare, troligen af svensk börd, vid namn ÖSMUND, hvilken
i Polen skall hafva blifvit vigd till biskop och efter sin
hemkomst till och med utgaf sig för erkebiskop, i hvilken
egenskap han synes hafva blifvit erkänd af konungen.
Vid denna tid innehades erkebiskopsstolen i Bremen
sedan 1043 af ADALBERT, en stolt, äregirig och öfvermodig
man, som inom Tyskland spelade en stor politisk rol och
till och med en tid förde regeringen i den unge kejsar
HENRIK IV:s namn. Naturligtvis kunde en så myndig man som
Adalbert icke tåla, att svenska kyrkan undandrogs hans
andliga öfvervälde. Understödd af påfven och kejsaren,
uppträdde han med sådan kraft till försvar för sina
erkebiskopliga rättigheter, att Emund måste gifva efter och den svenska
kyrkan återgå till hörsamhet under den Hamburg-bremiska
erkebiskopsstolen. Detta skedde vid samma tid, som Emund
gammal dog eller omkring 1060.
Den tidrymd, hvarunder den kristna läran, utan
synnerligt motstånd från hedningarnes sida. infördes och slog rot
i vårt fädernesland, ligger nu bakom oss. VWVi hafva sett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
