Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 KRISTENDOMENS SEGER ETC.
skyddshelgon. Hans dödsdag, den 19:de Januari, firades som
en helig dag icke blott i Finland, utan äfven i Sverige, der
än i dag namnet Henriksmessan ej är utdödt. AÄrfven den
14:de Juni, årsdagen af Henriks bens högtidliga translation
från Nousis till Åbo, hölls helig af finnarne.
§ 25. Erik Sveriges skyddshelgon.
Huruvida Erik den helige ännu lefde, då biskop Henrik
led martyrdöden, är svårt att säga. HKort förut eller kort
efteråt träffades Erik sjelf af ett lika öde. Detta bereddes
honom af en dansk prins MAGNUS HENRIKSSON, hvilken på
mödernet härstammade från Inge den äldre och derföre
sannolikt trodde sig hafva någon rätt till konungadömet i Sverige.
Det berättas, att Erik den 18:de Maj 1160 bevistade
gudstjensten i Trefaldighetskyrkan på Herrans berg i Östra
Aros, d. v. s. det nuvarande Upsala, hvarest än i dag på en
sandås ligger en kyrka af samma benämning, den äfvenledes
s. k. Bondkyrkan. Då instälde sig Magnus med en krigshär
helt oförmodadt. Erik afbröt icke sin gudstjenst, utan först
efter dess slut gick han ur kyrkan, väpnade sig och de få
män, han hade hos sig och i hast kunde samla, samt ryckte
så manligen emot den öfverlägsne fienden. Utgången kunde
förutses. Genomborrad af många stygn, föll konungen efter
en kort strid; och är det af en from folksägen berättadt, att
på det ställe, der hans blod först utströmmade, upprann
straxt en rik källa, som ännu bär namn af St. Eriks källa.
Det var naturligt, att konung Erik efter döden blef
vördad såsom Sveriges skyddshelgon. Dertill hade han gjort
sig förtjent genom sin outtröttliga verksamhet ej mindre för
kristendomens stadgande och befästande i eget land än för
evangelii utbredande till det ännu hedniska Finland. Men
äfven i sitt enskilda lif framstälde Erik för sin tid ett
mönster af dygd och fromhet. Han var trägen i böner, fastor
och vakande. Han visade sig varkunsam och deltagande
mot olyckliga samt frikostig i almosor mot de fattiga. För
att späka sig, bar han städse en s. k. hårsäck eller
tagelskjorta närmast kroppen och plägade ofta jemväl vintertiden
bada 1i kallt vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
