Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e
e
HIERARKIENS MAGT UNDER ERIK ERIKSSONS REGERING. 63
derom, att kort efter nämnda korståg en svensk jarl, vid
namn JOHAN, på sin gård Åskanäs på Ekerön 1 Mälaren
blifvit öfverfallen och ihjälslagen af esthländska sjöröfvare, men
också att han blifvit eftertryckligt hämnad af sin enka,
hvilken i hast samlade folk, öfverraskade estherna, der de lågo
på ett skär nära vid Kungshatt, samt nedgjorde dem
allesammans, till minne af hvilken bragd den s. k. Esthaklippan
icke långt ifrån Drottningholm skall hafva fått sitt namn.
§ 31. Hierarkiens och de verldsliga stormännens magt
befästes under Erik Erikssons regering.
Konung Johan, som på grund af sin ungdom kallades
den unge och af sin tillgifvenhet för kyrkan fick tillnamnet
den fromme, dog på Wisingsö 1222 vid 21 års ålder och
begrofs i Alvastra klosterkyrka. Han var den siste manlige
ättlingen af det sverkerska konungahuset. Det fanns nu af
konungabörd blott ett sexårigt barn, ERIK ERIKSSON, son
till Erik Knutsson. Denne Erik blef tagen till konung.
Förmodligen fördes styrelsen under Eriks minderårighet
hufvudsakligen af rikets prelater. Åtminstone veta vi, att
biskop BENGT i Skara var konungens kansler och tillika satt
1 rådet. Vi veta ock, att i denne konungs namn åtskilliga
bref utfärdades, som voro mycket gynsamma för kyrkan och
hennes klerker. Så bekräftade konung Erik de af konung
Johan för kyrkans gods och kyrkans presterskap utfärdade
privilegier samt medgaf dessutom biskoparne rättighet att
draga under sin dom lägersmål, menedsbrott och andra
förbrytelser emot kyrkans lag. Vi se sålunda, huru icke
allenast kyrkans fri- och rättigheter allt mer utvidgades, utan
huru äfven prelaternas magt till den grad växte, att
biskoparne till och med vunno inträde i konungens råd och med
honom deltogo i riksstyrelsen.
Dock var prelaturen icke den enda politiska magt, som.
hotade att växa konungen öfver hufvudet. En annan sådan
utgjordes af de lekmän, som genom sin börd och sin
rikedom började utgöra ett slags adel i förhållande till de öfriga
odalmännen. Mest betydande bland dessa landets stormän
voro vid denna tid de s. k. Folkungarne med anor från
hedenhös, nära befryndade med alla tre nordens konungahus,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
