Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
os E
MAGNUS ERIKSSON. 113
HOLSTEIN. Då dennes fogdar häårdt förtryckte folket. grepo
skåningarne till vapen och affärdade 1332 bud till Sverige
med begäran att jemte Blekinge och Halland få underkasta
sig den svenska kronan. Anbudet antogs, men för dess
bringande till stånd måste Sverige dels till grefve Johan och
dels till gäldande af andra vid dessa landskaper häftande
skulder betala en mycket dryg lösen af omkring 42,000 mark
silfver.
Enär skattkammaren var tom, måste andra utvägar
tilloripas. Kyrkans tionde för åar 1333 och kanske äfven för
det följande året användes till utgörande af den första
afbetalningen, och sedermera anlitades alltjemt för den bestämda
summans fyllnad dels kyrkoegendomen dels betydande
utom
ordentliga gärder både af skattebönder och frälsemän.
På våren 1332 hade Magnus Eriksson sjelf tillträdt
regeringen. Den utmärktes till en början af åtskilliga goda
anordningar. Så t. ex. utfärdade konungen under sin eriksgata
den stadgan, att ingen af kristna föräldrar född hädanefter
skulle vara eller heta zräfl, hvarjemte han upplifvade Magnus
Birgerssons förbud mot våldgästning samt hans stadgande
om gästningspligtens ordnande medelst anläggande af
gästgifverier utmed de större vägarne. En annan vigtig
angelägenhet sökte konungen befrämja. I stället för de många
särskilda landskapslagarne ville han nämligen införa en allmän
fandaslag. Han lät också utarbeta en sådan, hvilken
framlades på en herredag i Örebro 1347. Den nya lagen kunde
visserligen icke genomdrifvas. Men ehuru ej i laga ordning
antagen, kom denna Magnus Erikssons landslag icke desto
mindre 1i bruk och gjorde sig gällande med undantag af
kyrkobalken, mot hvilken de andlige protesterade.
Allt detta vittnar onekligen om god förvaltning af rikets
angelägenheter. Och dock var Macgni regeringstid. på det
hela taget, högst olycklig. Härtill bidrog icke blott de störes
sjelfrådighet, utan äfven konungens ständiga penningenöd,
som tvang honom att ideligen pålägga nya skatter samt
äfven af de eljest skattefria frälsemännen och i synnerhet af
kyrkan och hennes prelater gång på gång utkräfva
utomordentliga gärder och stora lån, hvilkas återbetalning fördröjdes
eller rentaf uteblef. Desslikes var Magnus Eriksson djerf
Cornelius: : Handbok i Sv. kyrkans hist. &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
