Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skidor, snöskor och skarbågar och deras utvecklingsformer av N. E. HAMMARSTEDT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiga inlägg, varför artiklarna — enligt dr Hammarstedts
egen mening — icke längre kunde anses aktuella.
Denna författarens åsikt delades icke av, bland andra,
professor Wiklund, vilken i saken tillfrågats och vilken
tillrått oss att enträget yrka på, att artiklarna gjordes
tillgängliga för dem, som nu med sådan iver syssla med dessa
frågor. För dessa skäl gav dr Hammarstedt till sist efter
och tillät, att de båda artiklarna med några tillägg och
smärre ändringar och noter finge inflyta i årets "På Skidor".
För detta tillmötesgående stannar Föreningen för
skidlöpningens främjande i Sverige i stor tacksamhetsskuld till dr.
Hammarstedt.
Artiklarna bibehålla här de rubriker, de hade i sin
ursprungliga form, och illustrationsmaterialet är detsamma.
I. Skidorna och deras utvecklingsformer.
Allt sedan en avlägsen forntid har skidan använts av såväl
svenskar som norrmän. Redan de gamla gudasagorna
till-lägga, i det skick de under nordnorskt inflytande från
medeltiden kommit till oss, flera gudomligheter och halvgudar,
framför andra guden Ull och gudinnan Skade, skicklighet
att gå på skid; ja den senare erhöll t. o. m. binamnet
skid-gudinnan.
Å en vid Böksta i Balingsta socken i Uppland rest, ståtlig
runsten är sannolikt en älgjakt avbildad. Villebrådet, som
drives av tvenne hundar, förföljes av två jägare, den ena
till häst och väpnad med spjut, den andra på skidor och
försedd med båge. Denna, den troligen äldsta avbildning som
finnes av en skidlöpare.), visar, huru okonstnärlig den än
må tyckas, skidtypen på ett vrda mer tillfredsställande sätt
än illustrationerna i Olaus Magnus’ i Rom 1555 tryckta bok
om nordborna flera århundraden senare göra det. Såsom
figuren ganska tydligt anger, var den svenska skidan redan
på den tid nämnda runsten restes (omkring år 1050) av
åtminstone i huvudsak samma utseende som nu.
Omkring år 1250 uppgives längden på norska skidor till
mellan 2 och 2,4 meter, och sannolikt hade de svenska då
minst samma längd. Visserligen finner man från 1500-
.) Denna runsten är utförligt beskriven av professor O. von Friesen i
"På Skidor" 1925, sid. V. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
