Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om sjukdoms- och olycksfall under skidfärder i fjällterräng av SIGURD ELVIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först och främst måste skodonen användas en tid förut. Det
är dock icke nödvändigt, som många tro, att de måste
brukas vid skidåkning, vilket för "sörlänningen" ibland faller
sig svårt, utan det är lika bra att gå in skorna. Dessa skola
emellertid vara stora och gärna rymma två par strumpor.
Foten skall dock alltid kunna röras tämligen obehindrat och
strumporna få ej ligga i veck på något sätt. I fråga om
skid-bindningar måste dessa vara väl avpassade till skorna. Det
förordas såsom ett viktigt skydd mot skoskav, att man skall
tvätta fötterna allt emellanåt. Detta är dock i viss mån ett
misstag, ty en fottvagning före en tur snarare disponerar till
fotskav än tvärt om. Huden blir nämligen därigenom
uppluckrad och mjuk och mera känslig för skavning. Emellertid
är ju tvättningen en hygienisk nödvändighet, varför den
alltid bör ske genast efter en tur och ej strax före. Skulle nu
trots allt skoskav uppstå, behandlas blåsorna på så sätt, att
man glödgar en nål, sticker in den, sedan den svalnat, en
l/2 cm. från blåsan och för den under det ytliga lagret av
huden in i blåsan, varefter vätskan tryckes ut genom den
bildade kanalen. Har blåsan redan brustit, bortklippes
skinnslamsorna, och i bägge fallen lägger man en lapp med
salicyltalg över.
I fråga om förfrysningar kan man skilja mellan allmänna
och lokala. Den allmänna förfrysningen träffar som regel
personer, som somnat av trötthet samt sådana, som på ett
eller annat sätt förlorat medvetandet. Har samtidigt en
blodförlust ägt rum, är risken så mycket större, då ju blodet, som
redan nämnts, tjänstgör som en ypperlig
uppvärmnings-apparat. Dessa personer måste för att förhindra förfrysning
höljas in mycket varmt, även om det för hjälparen känns
varmt i luften. Den förfrusne föres först in i ett avkylt rum,
där han avklädes, varefter man börjar gnida kroppen med
handdukar, doppade i kallt vatten. Så tidigt som möjligt
igångsattes konstgjord andning, som fortsattes med i timmar,
huru hopplöst fallet än kan tyckas vara. Så småningom
föres den sjuke in i ett något varmare rum, man fortsätter
gnidningarna, nu med torra yllesaker. Efter en stund höjes
värmen i rummet till vanlig rumstemperatur. När
medvetandet återvänder, ger man hett kaffe och packar sedan in
den sjuke i en varm säng.
Den lokala förfrysningen kan träffa händer, fötter och
ansikte. Det gäller givetvis att skydda sig emot dessa skador.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
