Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skidlöpning med bloss. - Skidsport i Örebro och de närbelägna Kilsbergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig fram överallt, och så blir man sittande, även om man av
erfarenhet väl vet, hur verkligt uppfriskad man blir efter ett
par timmars kvällsåkning efter en hel dags inomhusarbete.
Själv sällan ledig före kl 7 e. m. har jag de senare åren
ofta varit ute på skidor 4—5 kvällar i veckan tack vare
användande av tjärbloss som belysningsmedel. Fackelåkning
på skidor är ju relativt vanlig vid skidfester, men på grund
av facklornas höga pris i handeln har den, synes det mig, ej
kommit till vardaglig användning så mycket som den
förtjänar. Jag vill därför lämna ett recept på beredning av bloss,
som är billigt och fordrar mycket liten hantverksskicklighet.
Vad det kommer an på, är att få ett bloss, som brinner
länge med ej alltför svagt ljus, ej slocknar vid drag, lätt kan
fästas på skidstaven och ställer sig billigt i anskaffning.
Efter åtskilligt experimenterande kan jag rekommendera följande: av
löst virad trämassevadd, som för förbandsändamål finnes eller skaffas å
apoteken, och varav åtgången är ringa, göres kring en käpp, motsvarande
skidstavens överända en rulle. Omkring denna fästes en annan rulle av
tjock grålumppapp eller bäst av mekanisk trämassa. Efter hoprullningen
får denna torka. Det så bildade fackelämnet doppas i efter uppvärmning
tunnflytande trä tjära, får så torka några dar i värme, varefter det hela
doppas i smält paraffin. Tunt papper klistras utanpå för att hindra
stark droppning och facklan kan trädas på skidstaven. Fördelen med
trämassevadden är dess stora porositet, som gör att den kan draga åt sig
en ganska stor tjärkvantitet. Papp eller trämassa behöves för att ge
stadga. Det enda redskap, som erfordras, är en 70 cm. hög behållare,
vari man kan värma tjära och paraffin. Tjärlukten blir ju intensiv vid
tokningen, varför bostadsrum ej lämpar sig för förvaring under eller
efter tillverkningen. Självantändning torde kunna uteslutas.
En dylik fackla varar 1/2—1/3 timme, om den bäres rätt upp och ned,
och ger ljus för 3 åkare i ej alltför skogtrång terräng. Materialpriset
överstiger ej 10 öre pr fackla, om man gör den själv. Tjärflackar å kläderna
kunna emellertid ej undvikas, varför gamla kläder eller en over-all bör
användas vid dessa skidutflykter.
En viss skidvana fordras givetvis även av fackelbäraren, då endast en
stav kan användas, men ur sportslig synpunkt är det ju endast en vinst
att tvingas bromsa med skidorna. För tävlingsfart är metoden ej heller
lämplig, men, vad som brister i fart, uppväges av den måleriska anblicken
av fackelskenet över snötyngd natur.
F. Källmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
