Skåningar i Stockholm / 8 (1940) - Tema: Biography and Genealogy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mellansverige och Stockholm, så torde i varje fall mestadels de i gränstrakterna huserande
rövarbanden effektivt ha tillsett, att resplanerna redan på ett tidigt stadium stäcktes. Och en
resenär av dansk härkomst, som verkligen förmått övervinna alla resans besvärligheter
och faror, kunde med största sannolikhet räkna med ett mottagande i Sveriges huvudstad,
som skulle komma honom att ångra, att han givit sig in på ett dylikt företag.
Brödrakärleken de nordiska folken sinsemellan var ju vid denna tid ej påfallande stor.

Först sedan Skåne efter Karl X Gustafs djärva krigståg mot Danmark genom freden i
Roskilde 1658 för andra gången kommit under den svenska kronan och därmed för alltid
förenades med Sverige, blevo förbindelserna mellan denna provins och det egentliga Sverige
livligare. Och sedan tillhörigheten till Sverige säkrats genom Karl XI:s danska krig åren
1675—1679 och beseglats genom slaget vid Lund, påbörjades av den svenska statsledningen
omedelbart ett planmässigt arbete för att direkt införliva de tre skånska landskapen — så
kallades med en gemensam beteckning de
nyerövrade provinserna Skåne, Halland och
Blekinge — med landet i övrigt. Detta s. k.
uniformitetsarbete, som framför allt tog sikte på de
kyrkliga förhållandena och
undervisningsväsendet, ägnades den största uppmärksamhet från
konungens sida, i det att han genom ständiga
rapporter från de män, i vars händer det lagts,
höll sig noga underrättad om de framsteg, som
kunde noteras, och ständigt genom
förordningar och manande skrivelser sökte ytterligare
påskynda desamma. I dessa sina strävanden
att snarast överbrygga klyftan mellan
skåningarna och deras nya herrar och landsmän fann
konungen ett verksamt stöd i den myndige
lundabiskopen Canutus Hahn. Som ett led av
största betydelse i detta försvenskningsarbete
kan nämnas grundandet av universitetet i Lund
år 1668.

Canutus Hahn

Tio år senare, alltså 1678, utfärdade konungen en skrivelse, som kom att bli av betydelse
för den fråga, som här närmast är av intresse, nämligen skåningarnas nu begynnande
och sedan ständigt ökande inflyttning till det egentliga Sverige och till huvudstaden. I
denna skrivelse inpräntades nödvändigheten av att präst- och klockaretjänster i de
erövrade landskapen tillsattes med innehavare av svensk nationalitet i stället för "dhe uti
åfvanförmälte Provincier (Skåne, Halland och Blekinge) och mycket mehra uppå den
danske sijdan födde". Sammalunda borde förfaras vid tillsättandet av lediga
lärarebeställningar vid gymnasierna. På så sätt skulle "gemütherne ... blifwa dragne ifrån then
inclination the till Dannemark hafva". Men detta är endast den ena sidan av saken. Som en
kompensation åt infödda prästkandidater och andra i de nya provinserna stadgades
nämligen, att dessa i stället borde beredas tjänster i de ursprungliga svenska landskapen. Vi
ha alltså här ett stadgande, som direkt tar sikte på underlättandet av i första hand
skåningarnas — det var i Skåne som uniformitetsarbetet hela tiden bedrevs mest energiskt —
överflyttning till det egentliga Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>