Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björkvik - Björkå - Björkäng - Björkö, ö - Björkö, Hvetlanda - Björlanda - Björn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Yngarn. Socknen hör till 2 kl. konsist.,
består af 85 1/2 mtl. och har 2,969 invånare.
Kyrkan är mycket gammal, och har vid invigningen
blifvit kallad Templum S:ti Nicolai; var i början
mindre och sannolikt en korskyrka. Sedan har hon
blifvit tvenne gånger utvidgad, först af Finnar, som
i konung Carl IX:s tid inkommo att odla Kålmården,
(hvilken tillbyggnad ännu på 1740-talet kallades
Finnkyrkan), och sist år 1685. En kyrka stod
förut i trakten af Yngarn då denna var bebygd.
Jättestenarne eller Neckens borg, belägne inom socknen,
äro tvenne ofantliga remnade klippor i lodrät
ställning 17 alnar i höjden, på en slätt vid Linderån
nära Ödesängen. En byväg går midt emellan dem.
De hafva förmodligen utgjort en enda klippa.
Traditionen förmäler, att en jätte som ridande fört
dessa stenar på hästryggen, och förföljd af en
annan hastigt velat undkomma, här afskurit tåget
och afvältat stenarne i Linderån, som deraf tagit
ett annat lopp. Om någon af dem här stupat är
ovisst; men Necken tros i denna borg hafva sin
boning då han, uppstigen ur hafvet, besöker
bygdens floder och undervisar i musik. Socknen
innesluter inom sina gränsor en betydlig del af
Kålmården, samt flere större och mindre sjöar; dess
areal är 48,623 tunnl., af hvilka 8,150 äro kärr
och sjöar. Adr. Nyköping.
Björkå, ett jernbruk i Öfver Lännäs socken af
Wester-Norrlands län, med 3 härdar, har 1,350
skepp:d. privil. smide af eget tackjern, och
skeppar på Hernösand och Stockholm.
Hammarskatten utgör 3 skepp:d. 13 lisp:d. 10 skålp. Ägare:
excell. friherre J. Nordenfalk. Bruksstämpeln: C.
N. F.
Björkängs kapell, annex till Fredsberg, beläget
i norra Wadsbo kontrakt af Skara stift, 2 mil Ö.
från Mariestad vid Götha kanal, och har 850
invånare. Dess hemmantal och areal upptages
jemte modersocknen. Adr. Mariestad.
Björkö, en ö, belägen i Björkfjärden af
Mälaren. Ön hyser en otrolig mängd minnesmärken,
särdeles grafhögar, i hvilka många fynd tid efter
annan blifvit gjorda. Dessutom finnas der, på ett
temligen högt berg, lemningar efter en skans.
Att Björkö fordom varit en stad (det
namnkunniga Birka) hafva många sökt, men ingen ännu
förmått bevisa. — En minnesvård öfver Ansgarius
upprestes härstädes år 1836.
Björkö, en socken, med Näfvelsjö, belägen i
Östra härads kontrakt af Wexjö stift, Jönköpings
län, 2 mil S.S.V. från Eksjö. Socknen hör till
2 kl. 2 afd. konsist., består af 33 3/4 mtl. och har
1,450 invånare. Vid kyrkan äro lemningar af en
offerlund samt grifthögar, och på Nömme ägor i
denna socken, hafva silfvermalms-skärpningar fordom
blifvit funne. Dessutom anträffas här en mängd
minnesmärken. Socknens areal utgör 17,565 tunnl.,
af hvilka 3,078 höra till södra Wedbo härad, och
3,210 äro sjöar och kärr. Adr. Hvetlanda.
Björlanda, annex till Säfve, beläget i Elfsyssels
södra kontrakt af Götheborgs stift, 1 1/? mil N.V.
från Götheborg. Dess areal utgör 9,095 tunnl.,
af hvilka blott 25 äro sjöar och kärr. Kyrkan är
tillbygd år 1734, och finnes i henne åtskilliga
katholska lemningar. — I socknen anträffas en
mängd minnesmärken, af bautastenar och
grafhögar, såsom vid Högstena, Kolseröd och Röra. Den
består af 39 3/4 mtl., och har 1,256 invånare. Adr.
Götheborg.
Björn (Ursus), ett till rofdjurens andra afdelning,
hälgångare, hörande djurslägte, hvilket bebor
norra hemisferens kallaste trakter, antingen närmare
polen, eller i bergstrakter, som ligga nära
snögränsen, och lefver så väl af vegetabilisk som
animalisk föda. Af de flera arter som höra till
detta slägte finnes hos oss blott en, nemligen:
Europeiska landtbjörnen (Ursus arctos), af
hvilken dock förekomma tvenne artförändringar,
åtskilda så väl till storlek som till skapnaden, så
att några författare anse dem för olika slag.
Den större allmänna björnen eller slagbjörnen,
är 6—8 fot lång, 2—3 fot hög, till färgen
varierande, isynnerhet efter olika ålder,
antingen helt svart, då den är alldeles fullvuxen,
mörkbrun som är den vanligaste färgen,
brunblack med eller utan hvit ring kring halsen, i
första eller andra året, eller brun med hvita
hårspetsar, då den är mycket gammal och får namn
af silfverbjörn. Stundom förekommer den äfven helt
och hållet hvit, ehuru högst sällsynt. Färgen
omvexlar dessutom efter årstiderna och är vackrast
samt jemnast om vintern. Den lefver i enslighet,
uti de vildaste och skogrikaste trakterna af riket,
och träffas sällan i de sydliga orterna. Björnen skall
lefva i engifte och begge könen uppsöka
hvarandra vid parningstiden, hvilken infaller i Augusti,
hvarefter honan går drägtig i 6 till 7 månader,
och framföder då i idet 1—3 ungar, som dia
henne till fram på sommaren och vårdas
äfven påföljande vinter, antingen uti samma, eller
ett annat ide, om hon under tiden åter blir
drägtig. Födämnena utgöras, isynnerhet för de yngre,
af växtämnen, särdeles saftiga växter, såsom
angelika, fjälltistel samt rötter, mogen säd och
framför allt skogsbär samt håning, emedan de
äro stora älskare af sötvaror. Då han blir äldre
eller genom någon omständighet retad, så att han
får vana att slå boskap, blir han deremot ganska
begärlig på animalisk föda och i följd deraf ett
farligt skadedjur, hvilket anställer betydliga
härjningar bland boskapen under sommarmånaderna,
särdeles då sommaren är klar och torr. Menniskor
angripas ej af björnen, så vida han ej är sårad
eller uppretad genom förföljelse. Då han anfaller
sker det alltid i upprätt ställning, hvarvid han
antingen slår sitt rof med framtassarne eller söker
qväfva det medelst en omfamning, och
vanligen först sedan han slagit det till marken,
använder han tänderna. Det slagna djuret bär han
vanligtvis bort emellan frambenen, gående upprätt,
och nedgräfver det i ett kärr, der han, efter en
eller ett par dagar, infinner sig för att uppäta
det. Mot slutet af Oktober upphör han att äta
och går i medlet af November i ide, på en bädd
af granris, mossa eller ljung, uti en
bergsklyfta, en håla eller under kullfallna träd på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
