Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonduppror - Bonneauskiöld, Gustaf - Bonnueil, Etienne de - Bonässla - Boo, annex till Svennevad - Boo, annex till Wermdö - Boom, Isak van - Borastus, Gregorius Laurentius och Stefan - Bord - Bordsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
straffades med gatulopp. Bland desse var äfven
länsmannen, hvilken likväl, sällsamt nog, icke
desto mindre fick behålla sysslan. — Jemväl på
andra ställen, än på Wikbo-landet, lät allmogen
förleda sig af de utspridda manifesterna, och ville
tåga till Norrköping, men öfvertalades af
kyrkoherden i Mogata, Spaak, att återvända. — År 1811
föranledde förstärkningsmanskapets utskrifning
oroligheter på flera orter, särdeles på Wermdön, i
Södermanland och Skåne. Blott på sistnämnda
stället begingos likväl några våldsamheter, till
hvilkas dämpande beväpnad styrka behöfde användas.
Detta var likväl mindre en följd af verkligt
nödtvång, ty bönderne hade egentligen endast
tillgripit några matvaror, utan af auktoriteternas
villrådighet och förhastande. Vid Klågerup, der de
förskansat sig, angrepos de af en division,
bestående af konungens regemente, jemte kavalleri och
artilleri. Böndernes enda vapen utgjordes af
några högafflar, en bössa och två pistoler. Icke
desto mindre sprängde man porten med
kartescher, och bland de värnlöse anställdes ett
förfärligt blodbad. Omkring 200 togos till fånga, en
ståndrätt hölls på Löfstad af general Platen, der
förhören vanligen började med 25 till 50 prygel,
och en serskild division af Götha hofrätt
skickades till Lund att företaga ransakningen. De
fångne höllos så trångt inspärrade, att farliga
sjukdomar började yppa sig bland dem. Af
ransakningen upplystes, att oroligheterna hufvudsakligen
föranledts af ”origtigt fattade begrepp om sättet för
förordningens verkställande.” Detta missförstånd,
hvaraf ingen särdeles skada uppstått, framkallade
likväl ett utslag, hvarigenom 20 dömdes till
halshuggning, 54 att lotta om dödsstraffet, och 26
att afstraffas med spö. Domen mildrades så, att
endast 3 skulle mista lifvet, 24 slita spö, 27
hållas i fängelse på fästning längre eller kortare tid
och 74 straffas med vatten och bröd. En af de till
döden dömde nekade att bereda sig dertill,
hvilket föranledde en ny ransakning, då det befanns, att
karlen var mindre brottslig, och hans straff
inskränktes till 28 dagars fängelse vid vatten och
bröd samt 6 års fästning.
Bonneauskiöld, Gustaf, son af en till
Stockholm inflyttad Fransysk handlande, Bonneau,
hvilken gifte och bosatte sig härstädes, ingick vid 19
års ålder i kammar-kollegium, och följde, år 1704,
Svenska beskickningen till Warschau, der han
tillfångatogs af fienden. Genom sina förhållanden till
de förnäma och den hofmästaretjenst, han sedan
erhöll hos grefve Arvid Horn, kom han i
förbindelse med hofvet och de mägtige, hvarigenom han
gjorde lycka, isynnerhet efter Carl XII:s död, blef
kansliråd, stats-sekreterare, adelsman, R. N. O.
och samlade förmögenhet. Han är, i sin tids
krönika, egentligen bekant för den ynnest, hvari han
stod hos konung Fredrik, och det inflytande han
derigenom blef i stånd att utöfva på en mängd
befordringar. Gezelius yttrar om honom, att han
var en ”driftig och verksam embetsman, god
patriot, men af allmänheten mindre älskad.” Född
1683, död 1754.
Bonnueil, Etienne de, en Fransysk
stenhuggare, hvilken, jemte tio andra mästare och tio
gesäller, år 1284 införskrefvos af Magnus Ladulås
från Paris, att arbeta på Upsala domkyrka. Till
respenningar bestods dem 40 Franska livres. Om
än detta var guldmynt, hvilket är troligt, kan det
likväl ge ett begrepp om penningens höga värde
den tiden, när 21 personer kunde bestrida denna
resa för en sådan summa, helst då man erinrar
sig transport-medlens ofullständiga beskaffenhet och
följaktligen den långa tid, som måste åtgå under
vägen.
Bonässla, bondnässla, åkernässla, åkernäta
(Leonurus cardiaca), en mångårig växt, hvilken
förekommer allmänt vid hus, murar och vägar,
isynnerhet på slättbygden, och kan användas till
färgning af åtskilliga vackra bruna och olivgröna
färgskiftningar.
Boo, annex till Svennevad, beläget i Örebro
kontrakt af Strengnäs stift, 4 3/4 mil S.S.O. från
Örebro. Socknen har 1,520 invånare; dess areal och
hemmantal upptages jemte modersocknens. Kyrkan
är uppbyggd på fältmarskalken baron Hamiltons
och dess grefvinnas bekostnad. De skänkte
derjemte ett halft hemman af sitt säteri till boställe
för en predikant, hvilken dessutom erhöll lön af
ägarens egna tillgångar. Adr. Örebro.
Boo, annex till Wermdö socken, beläget på
Wermdölandet, i östra Roslags kontrakt af Upsala stift, 1 1/2,
mil Ö. från Stockholm; består af 10 3/4 mtl., och
har något öfver 400 invånare. Dess areal
upptages jemte moderförsamlingens. Adr. Waxholm.
Boom, Isak van, född i Utrecht i Holland d. 15
Okt. 1807; inkom vid 18 års ålder till Sverige, och
väckte genast uppseende, såsom en ovanligt skicklig
och säker pianist. Har alltsedan qvarstannat
härstädes såsom lärare i fortepiano-spelning, men i senare
åren har han gjort sig känd äfven som
kompositör, af en Messa, en på kongl. theatern år 1844
gifven opera: Necken, m. m.
Borastus. Af detta namn äro två personer
bekanta, 1:o Gregorius Laurentius, född i
Norrköping, hvilken helt ung öfvergaf sitt
fädernesland och sin religion, blef kanonikus i
Krakau och sekreterare hos Sigismund, Uladislaus och
Johan Kasimir, samt af dem begagnades, att
genom skrifter försvara deras rättigheter emot de
Svenske konungarne, samt 2:o Stefan, hvilken,
efter en berättelse, gängse bland allmogen i
Töllese socken i Westergöthland, likaledes skall
hafva öfvergifvit Sverige och blifvit kardinal i Rom,
enligt en annan uppgift påfve.
Bord kallades i gamla Svenskan Borda, och var
en mycket bruklig kantprydnad på klädesplagg.
Redan under Erik XIV:s tid omtalas Borda de Paris.
Bordsjö, ett säteri i Askeryds socken af
Jönköpings län, består af 2 1/2 mtl., och ägdes
aldraförst af konung Carl VIII:s farbror, riddaren Peder
Thordson Bonde, som dog 1390. Carl VIII var
äfven ägare af Bordsjö, och skref sig dertill innan
han blef konung. Sedermera har detta gods gått
i arf inom slägten, ända till riksrådet Christer
Bonde, friherre till Laihela, och hans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
