Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahe, Pehr, d. ä. - Brahe, Erik - Brahe, Gustaf - Brahe, Magnus - Brahe, Pehr Abrahamsson - Brahe, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera i Johans onåd, såsom misstänkt för
aristokratiska afsigter. Att han åtminstone hyste sådana
åsigter kan ej förnekas, och de röja sig i hans
”Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk”,
den han sammanskref år 1585, men hvilken ej
trycktes förrän nära hundra år senare, och hvari
han kastar saknadsfulla blickar på Kalmare-unionen.
Detta låg emellertid så helt och hållet i tidens
adeliga tänkesätt, att äfven de störste män icke
voro fria derför. Född år 1520, död d. 1 Sept.
1590. Hans äldste son,
Brahe, Erik, liksom han, riksråd och
ståthållare på Stockholms slott, dertill upphöjd af
Sigismund, katholik, och en man af medelmåttiga
egenskaper, hade endast sitt namn att tacka för sina
befordringar. Var för öfrigt ringa aktad af både
förmän och underlydande. Stockholms borgerskap
uppsade honom all lydnad genom en formlig
protest, hvilken afgafs på rådhuset d. 29 Nov. 1594,
sedan han blott några få månader innehaft sitt
embete, från hvilket han fyra dagar derefter
skiljdes, i följd af sin religion. Ömsom ovän, ömsom
åter försonad med hertig Carl, följde han honom
till belägringen af Kalmar; men vägrade att deltaga
i stormningen, emedan adeln var skyldig att
tjena till häst och icke till fot, och han afskydde Carls
hårdhet. Likväl satt han i Linköping domare
öfver de anklagade riksråden. Straxt derefter reste
han till Polen och afled i Danzig d. 15 April
1614, i en ålder af 61 år. Hans grefvinna, en
hertiginna Elisabeth af Braunschweig-Lüneburg,
beskylldes för att genom sin dyrbara klädsel hafva
infört en dittills okänd prakt bland Svenska adeln.
Hans yngre broder,
Brahe, Gustaf, jemte honom förordnad till
ståthållare på Stockholms slott, och på samma gång
afsatt, är i historien mest bekant genom den
ynnest, hvari han stod hos Johan III:s dotter,
prinsessan Anna, om hvars hand han anhöll hos
konungen, men utan att förmälningen försiggick, man
vet ej rätt af hvad skäl, personliga eller
politiska. Han höll sig till Sigismunds parti, följde
honom från Sverige, och befordrades i Polsk tjenst
till fältmarskalk. Född 1558, död i Polen d. 10
Jan. 1615.
Brahe, Magnus, de tvenne sistnämndes yngre
broder, följde ett olika politiskt system, höll sig
till hertigen, uppträdde såsom hans underhandlare
hos Sigismund, efter Stångebro slag, följde Carl
i hans krigståg till Estland, befordrades af honom
till riksråd och marsk, samt fick af honom
bekräftelse på Wisingsborgs grefskap, hvilket bröderne
förlorat, blef af Gustaf Adolf gjord till drots,
landshöfding öfver Småland och till den förste
president i Svea hofrätt, och slogs till riddare.
Sorgen öfver den älskade konungens död lade honom
i grafven, d. 3 Mars 1633, i en ålder af 69 år.
Brahe, Pehr Abrahamsson, känd under
namnet Gref Pehr, sonson till den äldre Pehr, och son
till riksrådet Abraham Brahe, var otvifvelaktigt
den mest utmärkte af hela sin ätt. I ungdomen
omfattade han krigsyrket och ådagalade vid flera
tillfällen skicklighet och mod, samt var en af Gustaf
Adolfs käraste umgänges-vänner. Kommen till
mognare år, fann han de administrativa bestyren mera
öfverensstämmande med sitt lynne och sina
egenskaper. Oxenstjerna tycktes icke gerna hafva sett
honom såsom medlem af regeringen, hvarföre han
i stället utnämndes till general-guvernör i
Preussen och sedan öfver Finland. Detta sistnämnda
embete förvaltade han tre serskildta gånger, och
har derunder förvärfvat sig odödliga förtjenster,
hvilka på menighetens enkla, men uttrycksfulla
språk tolkades i det bekanta ordspråket: ”Han kom
i grefvens tid”, d. v. s. i en lycklig stund, under
omständigheter, hvilka medförde framgång och
välsignelse, liksom grefve Brahes närvaro. Han
genomreste det vidsträckta, till en del öde landet i
flera riktningar, ordnade dess angelägenheter,
försåg flera städer med skolor, Wiborg med ett
gymnasium och Åbo med en akademi, hvars förste
kansler han blef. Då han år 1650 erhöll Kajaneborg,
Kajana socken jemte Kuopio och Idensalmi såsom
förläning, anlade han der städerna Kajana,
Christinestad och Brahestad, samt förbättrade, på egen
bekostnad, Kajaneborgs fästning, så att den ansågs
kunna uthärda en månads belägring. I sitt
grefskap anlade han staden Grenna, uppbyggde
Brahehus, förbättrade Wisingsborg och inrättade ett
gymnasium på Wisingsö, der han, till underhåll för
lärare och lärjungar, anslog flera hemmansräntor.
Efter Gabriel Oxenstjernas död valdes han till
riksdrots, och blef, såsom sådan, en af Carl XI:s
förmyndare. I rådet var han ofta af olika mening
med Axel Oxenstjerna, kanske hufvudsakligen
såsom mera aristokrat än denne. Han var likväl
aristokrat i detta ords vackra mening, och
fäderneslandet, dess ära och nytta, stod främst i hans
hjerta och hans tankar. För dess skull älskade
han sitt stånd och dess företräden, hvilka han
ansåg oskiljaktiga från statens heder och bästa. Han
fick det ovanliga uppdraget, att sätta kronan på
tvenne regenters hufvud: Christinas och Carl
Gustafs. Han var den senare tillgifven, men
arbetade likväl mycket emot Christinas afsägelse. Då
befälet öfver krigsmagten hemma i landet, år 1657,
anförtroddes åt honom, utförde han med nit och
skicklighet detta uppdrag. Han afled på sin
egendom Bogesund, d. 12 Sept. år 1680, i en ålder
af 78 år, samt efterlemnade ett aktadt minne för sin
redlighet, patriotism, sanningskärlek, kunskaper,
rättvisa och gudsfruktan. Hans ”Tänkiebok”
(anteckningar om hvad han öfverlefvat) är allmänt
bekant.
Brahe, Nils, son till den föregåendes broder,
riksrådet och öfversten för lifregementet, Nils Brahe,
hvilken, såsom general af infanteriet, blef dödligt
sårad i slaget vid Lützen, och afled i Naumburg
d. 25 Nov. 1632. Den ifrågavarande Nils Brahe,
född 1633, gick äfvenledes den militära banan och
var år 1660, då han inkallades i riksrådet, redan
general-löjtnant och öfverste för Uplands
regemente. Följande året utnämndes han till amiral,
men afträdde detta embete, då flottan flyttades till
Carlskrona; utförde flera beskickningar till
fremmande hof. Död d. 25 Jan. 1699.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
