Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlander, Christoffer - Carlavagnen - Carlberg, trumslagare - Carlberg, Johan - Carlberg, Birger - Carlbergs lustslott - Carlborg eller Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledamot i flera välgörande samfund och municipala
styrelser, af hvilka han med frikostiga bidrag
understödt flera, och utöfningen af sin konst har han
inskränkt endast till de tillfällen, då han blifvit
rådfrågad, dels af patienter, dels af sine
medbröder, vid vissa svåra sjukdomstillfällen. Ett sådant
inträffade vid dåvarande kronprinsens sjukdom år
1821; hans biträde belönades af konungen med en
dyrbar gulddosa, med konungens namnchiffer i
stora diamanter. Han är ledamot af
vetenskaps-akademien, hedersledamot af sundhets-kollegium, R. af
N. och Carl XIII:s orden, och år 1844 slog
läkaresällskapet öfver honom en medalj, såsom sin
senior. Han har utgifvit åtskilliga skrifter och
afhandlingar, tryckta i Hedins ”Läkaren och
Naturforskaren”, samt i läkare-sällskapets handlingar.
Carlavagnen, den Svenska benämningen på
konstellationen Stora Björn.
Carlberg, trumslagare vid Westerbottens
regemente, har gjort sig ryktbar genom följande
handling af mod och beslutsamhet. Då Ryssarne, i
slaget vid Wilmanstrand, framträngde mot staden och
Svenska hären skingrades eller nedgjordes, stod
Westerbottens regemente ännu oryggligt. Det
hade förlorat alla sina officerare, men trumslagaren
Carlberg uppsökte general Wrangel och bad
honom om något befäl, så ville de ännu slåss.
Wrangel, hvilken satt sårad och bekymrad på en sten,
svarade: ”Kan du, min gosse, någonting uträtta,
så ger jag dig lof att göra hvad du vill.”
Carlberg skyndade tillbaka till sina kamrater, tog en
fana i hvardera handen, bildade en fyrkant och
retirerade i god ordning under ständigt skjutande.
Ryske generalen Keith drog tillbaka de trupper,
hvilka skulle förfölja dem, och sade, att det vore skada
att nedgöra ett så tappert folk. Regementet kom
således, nästan ensamt, undan det allmänna nederlaget.
Carlberg, Johan, son till borgmästaren i
Carlstad, Johan Börjesson, född d. 22 Sept. 1628,
antog namnet Carlberg efter födelsestaden. Såsom
son af rika föräldrar kunde han, för att fullända
sina studier, besöka fremmande lärosäten och
begaf sig derföre till Leyden, Leipzig och Giessen,
der han blef theol. doktor år 1677. Efter
hemkomsten sökte han ingen viss tjenst, men blef
domprost i Götheborg 1679, och kallades till
drottning Ulrika Eleonoras öfverhofpredikant år 1687.
Det var här han isynnerhet ådagalade ej blott sina
utmärkta predikogåfvor, utan äfven sitt
menniskoälskande samt kristliga sinne, och sina uppböjda
åsigter af den presterliga värdigheten. Den ädla
drottningen använde honom ofta att utdela sina
välgerningar, och gaf honom stundom sjelf texter
till hans predikningar, dem hon isynnerhet ville hafva
tillämpliga för de kongl. barnen, framför allt prins
Carl. Hon hade förbjudit sina hofpredikanter, att,
efter tidens sed, från predikstolen göra
hänsyftningar på regerings-ärender; men då reduktionen
verkställdes med alltför mycken stränghet, uppdrog hon
åt Carlberg, att derföre i sin predikan göra
konungen föreställningar. Detta skedde. Efter
predikans slut sade Carl något förtörnad till honom:
”Ni predikar uppror i mina undersåters hjertan”,
hvartill Carlberg gaf det värdiga svaret: ”Nej,
jag ville endast predika uppror i Ers Maj:ts eget
hjerta.” Konungen blidkades, tryckte hans hand
och sade: ”Den prest, som predikar uppror i ett
hårdt och syndigt hjerta, han predikar som en rätt
prest.” Då hofmännen sökte uppreta Carl emot
den oförskräckte hofpresten, svarade han: ”Vi
upptage det icke såsom hans, utan som Guds röst till
oss.” År 1689 utnämndes han till biskop i
Götheborg. Konungen, men isynnerhet drottningen,
skiljdes ogerna från honom, och den senare gaf
honom vid afskedet stora skänker. Han afled d.
15 Juli 1701.
Carlberg, Birger, en yngre broder till den
föregående, kyrkoherde i Ölme-härad och
Christinehamn, har fått en viss ryktbarhet genom ett
förhastande, som bragte honom i olycka.
Generalinspektoren öfver småtullarna, Crispin Flygge,
hade aflidit år 1673 i ett barnlöst äktenskap, men
sju månader efter hans död födde enkan en son.
Carlberg, den aflidnes svåger, jemte flera
slägtingar, började nu en rättegång emot henne, med
påstående, att barnet var understucket och köpt
af en enka, samt fordrade, att hon skulle styrka
dess lagliga härkomst. De kunde ej bevisa sin
angifvelse och Carlberg blef derföre insatt i
fängelse, dömd från äran och lifvet, men benådades
från dödsstraffet, hvilket förvandlades i landsflykt
och 2,000 daler s. m. böter. Han dog af sorg i
fängelset i Götheborg år 1683; men straxt efter
hans död ankom ett kongl. benådningsbref,
hvarigenom äran återgafs honom, så att hans broder,
d. v. domprosten derstädes, fick den glädjen att
begrafva honom såsom ärlig.
Carlbergs lustslott vid Stockholm, anlagdt af
riks-amiralen Carl Carlsson Gyllenhjelm år 1630,
på det fordna kronohemmanet Botomta. Magnus
Gabriel De la Gardie lät år 1669 bygga de
begge flyglarna och anlägga trädgården. Genom
reduktionen tillföll egendomen kronan, och Carl XI:s
gemål vistades ofta derstädes. År 1792
inrättades här en krigs-akademi, hvilken för närvarande
har ett stats-anslag af 38,250 R:dr och der 200
kadetter bildas till officerare, så väl vid
landthären som flottan; bland dem äro åtskilliga frikadetter.
De betalande erlägga för året 336 R:dr.
Akademien styres af en guvernör, som har under sig en
place-major, en qvartermästare, en adjutant,
tvenne kompani-chefer och sex kompani-officerare.
Lärarestaten består af 18 ordinarie och 3
biträdande lärare.
Carlborg eller Carlberg, fordom ett hertigsäte,
beläget i Wermland, på Tingvalla-ön, der nu
Carlstads domkyrka står. Carlborg byggdes ungefär
vid samma tid som Carlstad erhöll sina
stadsprivilegier af hertig Carl, hvilken stundom bodde
härstädes, och härifrån utfärdade flera bref och
privilegier. Det är troligt att denna gård, ehuru
byggd af träd, likväl varit ganska ansenlig,
emedan alla härader i Wermland borde underhålla
densamma. Således höll Wisnums härad taket på
östra sidan af salen, jemte all innanredning med
spjäll, spis och 6 stolar; Elfdalen hälften i köket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
