Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carolinska medico-kirurgiska institutet - Carpelan, Wilhelm - Carpelan, Johan Fredrik - Carpelan, Wilhelm - Carpentarius - Cartesius - Casparsson & Schmidt - Casparus - Casper - Cassel, Carl Gustaf - Casström, Samuel Niklas - Castovius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas en botanisk trädgård, men den härtill
bestämda plats har, i brist af medel, ej ännu dertill
kunnat användas.
Carpelan, Wilhelm, generallöjtnant, K. med
St. K. af S. O., utmärkte sig under kriget i
Pomern, särdeles vid belägringen af Demmin år 1757,
der han anförde garnisonen, bestående af hans eget,
jemte Westerbottens och Södermanlands regementen.
Han hade fått befallning att utrymma staden, hvilken
ej kunde försvaras; men hann ej verkställa detta,
förrän han såg sig der omringad af Preussiske
trupperna under fältmarskalken Lehwalds befäl,
och måste utstå en häftig kanonad. Han
försvarade sig dock med mycken mandom och begärde
endast få afmarschera till följd af sina order,
hvilket också medgafs honom, med förbehåll af
militärisk honnör samt medtagandet af vapen och
kanoner. Denna kapitulation afslöts d. 1 Jan. 1758.
Följande året förde han befälet öfver den
galèreskader, som d. 10 Sept. i Frische-Haff slog och
eröfrade hela den Preussiska flottiljen. Tog
afsked år 1770 och uppböjdes följande året i
friherrligt stånd. Född i Grelsby på Åland d. 7
April år 1700, död d. 3 Juli år 1788.
Carpelan, Johan Fredrik, den föregåendes
brorson. Sedan han lemnat krigstjensten såsom
generalmajor, utnämndes han till landshöfding först
i Kajana län år 1785 och år 1800 i Götheborg,
om hvars hushållning och administration han
ådagalade många förtjenster, och utgaf ett par
skrifter om jordbrukets och landthushållningen
förbättrande derstädes.
Carpelan, Wilhelm, stats-sekreterare,
öfverpostdirektör och K. af N. O., känd för sina
qvicka infall och sin embetsmanna-duglighet, men
hvilken förlamades af en stundom något för långt
sträckt obenägenhet för allt arbete, han dog år
1829, i en ålder af 51 år.
Carpentarius. I medeltidens skrifter
förekommer icke sällan detta namn, som bemärkte
timmerman. I en handling af år 1303 nämnes
Carpentarius Ecclesiarum, hvars betydelse man ansett
vara: tornresare. Likaledes förekommer någongång
i Svenska medeltids-handlingar ordet carpenta,
under betydelsen af timmer.
Cartesius. Se: Descartes.
Casparsson & Schmidt drifva i Stockholm den
största sidenfabrik inom Sverige. År 1844 uppgick
deras tillverkning till ett värde af 129,251 R:dr B:ko.
Casparus, apothekare i Weissenfels, öppnade
Gustaf II Adolfs lik och balsamerade det. Konungens
lik skall ännu bibehålla sig temligen likt; framför
allt ögonbrynen, mustacherna och skägget.
Casper, en konst- och porträttmålare, som 1531
inkallades af konung Gustaf I, och lärer hafva
biträdt med porträttmålningen å Gripsholm.
Cassel, Carl Gustaf, lagman, R. N. O., R. af
Carl XIII:s orden, född d. 4 Okt. 1783, har vid
riksdagarna åren 1840—1841 och 1844—1845
varit bondeståndets sekreterare. Såsom ledamot af
lag-kommittéen utgaf han tablåer öfver de
väsendtligaste skiljaktigheter emellan lag-kommittéens
förslag och de nu gällande Jorda-, Giftermåls-,
Ärfda- och Handels-balkarna. Uti frimurarelogen har
han hållit tal vid minnesfesten öfver konung Carl
Johan.
Casström, Samuel Niklas, kommerseråd, R.
N. O., ledamot af vetenskaps-akademien, född i
Upsala d. 4 Dec. 1763, död i Stockholm d. 15 Dec.
1827, hade i sin ungdom bestämt sig för
läkarekonsten, men öfvergaf denna bana, i följd af
ett missförstånd med anatomie-professorn, och
inträdde i stället i konungens kansli, samt egnade
sin lediga tid åt vitterheten och vetenskaperna,
isynnerhet åt den förra med en framgång, som af
honom lät vänta en skald af första ordningen. Han
vann nemligen, vid 21 års ålder, ett accessit i
sällskapet Utile Dulci, ett annat i Svenska akademien,
första året af dess tillvaro, för ett äreminne öfver
Torstensson, och följande året akademiens stora
pris för odet: Försynen, hvilket ansågs som ett
mästerstycke. De förhoppningar han sålunda väckte
gingo emellertid icke i fullbordan, antingen emedan
hans skaldeådra härmed var uttömd, eller derför,
att C. hädanefter vände sin håg mera åt
embetsmannayrket och vetenskaperna. Hans vittra
arbeten hade likväl gjort honom bemärkt, och han
skickades år 1789, såsom kommissions-sekreterare, till
Warschau, der Toll var Svensk minister, och hvarest
han qvarstannade intill Polens sista delning år 1795.
Han flyttades nu som legations-sekreterare till
Berlin, derifrån till London, Haag och Dresden, på
hvilket sistnämnda ställe han slutligen blef
chargé d’affaires. Efter återkomsten till Sverige blef
han kommerseråd år 1808, och 1816 fick han
uppdrag att förvalta den då inrättade
vexelkontrollörs-befattningen. Under sitt utrikes vistande hade han
med mycken flit studerat geografien och gjort
stora kartsamlingar, hvilka af regeringen inlöstes för
6,000 R:dr och nu förvaras i krigs-arkivet. Han
hade i London köpt ett betydligt herbarium,
samladt för kejsarinnan Josefines räkning, hvilket han
sedermera ökade, dels genom ytterligare inköp, dels
genom understöd åt resande botanister. Detta
skänkte han åt vetenskaps-akademien, tillika med en del af
sin boksamling. Uplands nation vid Upsala
universitet fick hans Svenska örtsamling, hvarförutan
sistnämnda stad af honom erhöll en gåfva af 1,000
R:dr, hvars ränta skulle årligen tillfalla tvenne
gesäller, hvilka förfärdigat de bästa arbeten i sitt yrke.
Castovius, Erik, en af de många, som, i trots
af missgynnande förhållanden, genom egen kraft,
tillkämpat sig ett rum inom den lärda verlden. Hans
fader var pastor vid Smålands kavalleri, och dog
under kriget i Polen, innan sonen var född, samt
efterlemnade sin enka i det största armod. Vid
13 års ålder måste han gå till Wexjö skola, der
sjelf förtjena sitt bröd genom uppassning åt sina
bättre lottade kamrater, och, medelst djeknegång
på landsbygden, förvärfva hvad arbetet ej kunde
inbringa åt honom. Pastorn i Alsheda, Dryander,
lärde härunder känna honom, och dennes
välgerningar hade han att tacka för möjligheten att
kunna besöka Upsala. Han var då 25 år gammal. Här
blef han af kongl. rådet Gyllenborg vald till
lärare åt dennes begge söner, och kunde år 1688
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
