Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalsland - Dalstjerna, Gunno Eurelius - Dalstorp - Dalum - Dal-uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i skilda trakler, synes förklara så väl tillkomsten
af Ödskölds-mo, som orsaken till vattendragens
uppgifna lopp eller rigtningar. Norr om mon
ligger den greniga sjön Ifväg, djupt sjunken mellan
väldiga sandvallar. Sådana vallar ligga spridda
här och der på mon, ända till fjället, och under
densamma, liksom under den öfriga sandgrunden
”spelar ännu vatten”, enligt allmogens uttryck. —
Fjället har således varit och är ännu den
egentliga fördelaren af vattnen, hvilka, under tidernas
längd, nedfört den sand, som bildat mon, der en
sjö troligen funnits i fordomtima. Härom är
menige man ännu öfvertygad, och utvisar, såsom
vedermälen deraf, en mängd ”bottenlösa” gölar, af
hvilka många skola vara ganska fiskrika. Flere å
mon befintliga källor stå ovedersägligen i samband
med aflägsnare vattendrag, hvilket förklarar deras
stigande och fallande utan någon synlig orsak. —
Södra Dalsland fördelas af Kroppefjäll. De
omliggande häraderna, särdeles emot Wenern, utbreda
sig derifrån under jemn sluttning i öster och
vester; men emedan fjället saknar betydligare
utgreningar, hafva, emellan de spridda höjderna, en
myckenhet smärre sjöar uppkommit, hvilka sakna så
väl beröring med hvarandra, som gemensam eller
bestämd sträckning. Sådant gäller likväl mindre
för Walbo härad, som är ett bergland, rikt på
sjöar och kärr. Sundals härad har väl närmast
fjället samma tycke; men öfvergår snart till ett
jemnt fält, med greniga, stilla flytande åar och
bäckar. Det utgör Dalslands slättland. —
Dalslands jordmån företer den största mångfald af mer
eller mindre bördighet; men såsom en egenhet har
man anmärkt, att den jord, hvilken skattas
sämre, alstrar under vissa år både ymnigare och
kärnfullare gröda än den bättre. Detta förklaras dels
af landets skaplynne och deraf beroende
klimatiska förhållanden, dels af den större inverkan
dessa sistnämnde alltid hafva på ett fält, som icke
häfdas med urskiljning.
Dalstjerna, Gunno Eurelius, son till
prosten och kyrkoherden i Öhr på Dalsland, Anders
Eurelius, reste först till sjös, för att lära sig
styrmanskonsten; men fortsatte sedan sina
förut påbörjade studier, och besökte, för att
fullända dem, flera Tyska universiteter och deribland
Leipzig, der han så utmärkte sig vid en
disputation, att en professorsplats skall hafva blifvit
honom tillbjuden. Han emottog den likväl icke, utan
återvände till fäderneslandet, der han utnämndes
till inspektor och sedan till öfverdirektör för
landtmäteriet. Adlades år 1702, hvarvid han antog
namnet Dalstjerna. Född år 1658, död år 1709.
Har utgifvit flera kartor öfver Sveriges utländska
besittningar. Mest är han känd genom sina
försök i skaldekonsten, för hvilken han visade
mycken håg; men tydligen kämpade dels mot en föga
rik fantasi, dels mot ett obildadt språk. Man har
af honom hans Kungaskald med tusend troplichtiga
heta tårar besprängd (i anledning af Carl XI:s
begrafning); Den trogne Herden; Götha
Kämpavisa; Hjelteqvad (i anledning af Carl XII:s
segrar), o. s. v.
Dalstorp, en socken, med Hulared, Nittorp,
Ölsremma och Ljungsarp, hör till 2 kl. konsist., är
belägen i Kinds kontrakt och härad af Götheborgs
stift och Elfsborgs län, 2 1/4 mil S.S.O. från
Ulricehamn. Kyrkan, af sten och ganska gammal, samt
tillökt 1821, är belägen på en jemn plan vid
stranden af en liten sjö och omgifven med
stenmur och löfrika träd. Från korfönstret har man
den herrligaste utsigt. Socknen består af 21 1/2
mtl. och har 875 invånare. Dess areal är 10,507
tunnl., af hvilka 457 äro sjöar och kärr. Inom
socknen märkes säteriet Borrarp. Adr. Svenljunga.
Dalum, annex till Blidsberg, beläget i Redvägs
kontrakt af Skara stift, 1 1/4 mil N.N.O. från
Ulricehamn. Kyrkan är liten, bygd af tälgsten och
troligen mycket gammal. I socknen märkes:
Winsarp eller Winstorp, 2 1/2 mtl. säteri, vid en liten
insjö, har en gammal förfallen stenhusbyggnad,
bredvid hvilken står en upprest sten, som
utmärker, att en Dansk slägt fordom ägt detta säteri.
Det uppbrändes af Danskarne i Juli månad 1566.
Silarp med Bygården, 2 1/2 mtl. säteri, har vacker
åbyggnad. På Nöres bys ägor finnes en runsten. Ett
domaresäte har varit på Tingvalla hed, vid
Dalums bro. Socknen består af 22 3/4 mtl och har
695 invånare. Dess areal utgör 4,721 tunnl., af
hvilka 288 äro sjöar och kärr. Adr. Ulricehamn.
Dal-uppror. Det första vår historia under detta
namn omtalar är, då Dal-allmogen, år 1432,
reste sig för att befria sig från de Danske
fogdarnes omenskliga förtryck. Engelbrekt åtog sig
sina lidande landsmäns sak och klagade deras nöd
för konung Erik XIII, hvilken lofvade bestraffa
fogden Jösse Eriksson; men när detta icke
verkställdes, beslöto Dalkarlarne att samlas ”man ur
huset”, och under Engelbrekts anförande med våld
skaffa sig rättvisa. Allmogen belägrade Westerås
slott; men möttes här af några konungens råd,
som förmådde dem att återvända hem. Då
fogden sedermera likväl qvarblef på Westerås slott,
samt å nyo skulle infordra skatt af allmogen,
reste sig Dalkarlarne åter och instängde Westerås
för andra gången. Detta skedde vid midfastotiden
1433. Nu måste Jösse Eriksson nedlägga sitt
embete, och allmogen tågade hem. Men sedan
det rykte utspridt sig, att en långt värre fogde
skulle komma i den afsattes ställe, och allmogen
såg att Jösse Eriksson ej straffades, uppstod den
tredje resningen, med beslut att jaga alla
utländningar ur riket. Borganäs slott, anlagdt på en
holme i Dal-elfven, angreps, intogs och
förstördes i grund, midsommarsdagen. (Se vidare:
Engelbrekt.) — Under de inrikes oroligheter, hvilka
inträffade i Carl VIII:s tid, visade sig äfven
Dalkarlarne på den blodiga skådeplatsen. Puke,
oense med Carl, drog åt Dalarne, bragte folket i
resning, tågade med det till Helleskog, der han
slog läger och förskansade sig medelst
förhuggningar. Efter några fåfänga blodsutgjutelser och
underhandlingar, red Carl sjelf ut emot Dalkarlarne
och höll för dem ett tal, hvilket verkade att de
erkände sitt fel, begärde och fingo tillgift. Kort
derefter ihjelslogo de den tappre höfvidsmannen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
