Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drätselkommissionen - Drög, dryck - Drög, släde - Drögen - Dröpner - Dubb, Pehr - Dubbelspat - Dubbning - Düben - Düben, Joakim von - Düben, Magnus Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenas till ett enda förvaltande verk. År 1837
befanns det, vid en anställd öfversigt af stadens
inkomster och utgifter, att de förra uppgingo till
260,876 R:dr och de senare till 286,130 deri
inberäknad en föreslagen löneförbättring för
åtskilliga af stadens embets- och tjenstemän,
hvarigenom således uppkom en brist af 25,234 R:dr.
För att afhjelpa detta missförhållande anhöll
drätselkommissionen hos regeringen om tillåtelse att
förhöja åtskilliga afgifter.
Drög, kallas i Jemtland, en dryck af hälften öl
och hälften svagdricka.
Drög, kallas i Ångermanland en liten släde.
Drögen, den högst belägna sjö i Östergöthland.
Dröpner, en guldring, gjord af dvergarne Brok
och Sindri. Den tillhörde Oden och hade den
utomordentliga egenskapen, att åtta likadana ringar
dröpo af densamma hvar nionde natt. När Balders
lik brändes, kastade Oden denna ring på bålet;
men Balder sände den, med Hermod, ifrån Hels
boning, tillbaka till sin far.
Dubb, Pehr, en ansedd läkare, som hade
mycken förtjenst om inrättandet af Känsö
karantänsanstalt och om fattigförsörjningen i Götheborg.
För den förra af dessa förtjenster erhöll han år
1807, af konung Gustaf Adolf, en briljanterad
gulddosa, och för de senare läto stadens äldste år
1806 slå en minnespenning öfver honom. Han
åtnjöt på sin ort ett så allmänt förtroende, att
under de sista åren af hans lefnad ingenting af vigt
i kommunalväg företogs, utan att han rådfrågades,
ja, då han slutligen icke mer gick ut, ställdes till
och med stadens klockor efter hans ur. Han var
ledamot af vetenskaps-akademien, K. af W. O.
med St. K. och R. af C. XIII:s O. Dog ogift i
Götheborg d. 6 Jan. 1834, i en ålder af 84 år.
Man har af Dubb åtskilliga skrifter, såsom:
Samling af rön och upptäckter i medicin,
landthushållning och fysik; Om sillfisket i Bohus-län, jemte
uppsatser uti tidskriften Läkaren och
Naturforskaren, samt vetenskaps-akademiens handlingar.
Dubbelspat, Islandsspat, är ett slags kalkspat
och således bestående af kolsyrad kalk, samt
tillhörande slägtet carbonater, som är fullkomligt
klar och genomskinlig, samt till figuren en
rhomboid eller paralellipiped, innesluten inom 6
noggranna rhomber, i följd hvaraf den har egenskapen att
visa dubbla alla de föremål som skådas derigenom.
Den förekommer isynnerhet på Island, hvaraf den
äfven fått sitt ena namn; men äfven på några
ställen hos oss, såsom vid Brattfors jerngrufva
och Bäsinge öde grufva i Dalarne.
Dubbning är den högtidliga akt, hvarigenom nya
ledamöter upptagas i en riddare-orden. Den
skedde ibland medeltidens riddare med svärdsslag, efter
föregående pröfvoår och tjenst, ofta på
valplatsen efter vunnen seger. Nu, sedan
riddare-ordnarne blott äro en form att utmärka personer,
hvilka anses förtjenta af belöning, är
dubbningen likväl bibehållen. Utnämning till riddare
sker af konungen allena; dubbningen åter
verkställes antingen af konungen sjelf i
ordenskapitel, eller, å hans vägnar, af äldre
ledamöter utaf orden, så att kommendörer dubba
riddare. Vid dubbningen aflägger den nye riddaren
sin ed och beklädes med ordenstecknet, samt
vidröres med svärdet tre gånger öfver venstra axeln,
af den som förrättar dubbningen. Akten föregår
stundom i kyrkan. Enligt Svenska
ordens-statuterna af år 1748, skulle serafimer-riddare dubbas i
Riddarholms-kyrkan, de öfrige på konungens
egna rum.
Düben. Ätten härstammar från en Michael
Düben, som i medlet af 1500-talet var Ludi
Moderator och rådsförvandt i Lützen. Hans sonson,
Andreas Düben, inkom år 1624 till Sverige,
der han blef kapellmästare och hof-organist. Han
har satt musik till en ballett med sång, hvilken
uppfördes vid hofvet på enkedrottningens befallning.
Hans sonson
Düben, Joakim von, är stamfader för den
adliga ätten Düben, hvilken från honom delat
sig i flera grenar. Han ingick i kansliet och
adlades såsom referendarii-sekreterare år 1707;
men steg småningom till statens högsta
värdigheter, så att han utnämndes till hofkansler,
kansliråd och riksråd, samt friherre och grefve, hvilken
sista heder likväl vederfors honom först några
månader efter hans död. Någon tid åtföljde han
konung Carl XII:s fältkansli och blef fången
vid Pultawa. Förd till Moskwa, måste han här
tillbringa tio år; men fick likväl hemresa något
förr än de öfriga Svenska fångarne. Han var måg
åt erkebiskop Spegel, och, enligt Hammarskölds
yttrande, tyckes ”denna slägtskapsförbindelse med
en poet, ensamt hafva bestämt honom att, trotts
sin torra känsla och inbillningskraft, våga några
försök på rimmarebanan.” Detta omdöme är
kanske nog strängt, enär hans arbeten icke särdeles
eftergåfvo öfriga samtida Svenske skalders. — Man
har af honom Andeliga sånger, författade under
fångenskapen i Ryssland, samt öfversättningar af
Boileaus Art poëtique, jemte flera andra af
Boileaus skrifter. Född 1671, död 1730.
Düben, Magnus Wilhelm von, frih., född
d. 12 Febr. 1814, blef student i Lund år 1828,
och efter att med utmärkelse derstädes hafva
aflagt de vanliga lärdomsprofven, blef han år 1835
med hedersrum filosofie magister. Utnämndes d.
23 Mars 1838 till docent i botaniken och
erhöll 1839 två års tjenstledighet, för att öfvertaga
en lärare-befattning vid vetenskapliga afdelningen af
handels-institutet i Götheborg. Erhöll 1841
anslag af kongl. vetenskaps-akademien till en
vetenskaplig resa i Westergöthland och Bohuslänska
skärgården. Förordnades 1842 att förestå
intendentsbefattningen vid naturhistoriska museum i
Lund, samt utnämndes följande året till adjunkt i
zoologien och intendent vid nämnde museum.
Företog i Maj 1843, med understöd af allmänna
medel, en vetenskaplig resa i Norrige och uppehöll
sig der till Augusti 1844. Återkommen till
fäderneslandet förordnades han att förestå
naturhistoriska professionen, höstterminen sistnämnde år.
Insjuknade i Maj 1845 och dog d. 9 Aug. samma
år. Dübens arbeten anses äga ett utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
