Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fästings marknad.
Fastlagen.
477
rättigheten. I våra dagar drifver banken, utom
diskont-väsendet, äfven en serskildt
fastighets-länerörelse emot inteckning. Sådana lån betalas på
33^. år, medelst 2 proc. kapilal-afbetalning
årligen; räntan är 4 proc., så att årliga betalningen
af denna ränta, jemte kapital-afbetalningen, utgör
sex för hundradet. I afseende på rättigheten att
erhålla lån gäller, att sådana gifvas hvarje Svensk
enskildt man; men ej korporationer och städer,
och till ett belopp af halfva värdet utaf
jordegendom och ^ af hus i städerna, utom Stockholm.
Kapitalet som går i lån är 6,500,000 R:dr,
hvaraf 850,000 R:dr äro anslagne till lån för hus i
städerna, utom Stockholm. Tvåhundrade R:dr är
den minsta och sextusen R:dr den största
lånesumma, hvilken en och samma person kan innehafva.
Uteblifver den årliga inbetalningen försäljes panten
för bankens räkning. Utom dessa fastighetslån
finnas äfven andra, de der uppkomma genom
öfverflyttning pä rikets ständers bank af intecknade
skuldsedlar, äfvensom odlings- och skiftes-lånen
kunna närma sig naturen af fastighetslån, om
låntagaren, heldre än att ställa borgen, erbjuder
banken såsom säkerhet inteckning i sin fasta egendom.
Fastings marknad, en af de betydligaste, om
ej den betydligaste, af alla våra marknader,
hålles i Christinebamn och börjas den 17 Mars. Dess
hufvudsakliga vigt beror derpå, att under loppet
deraf årets så väl stång- som tackjernspriser
uppgöras och bela landsortens tillverkning af dessa
artiklar vanligtvis då bortslutas. Marknaden är i
följd deraf besökt ej allenast af alla ortens
bruks-och bytte-ägare, utan äfven af de betydligaste
Götheborgska handelshusens chefer eller ombud,
äfvensom af jernkontorets ombud från Stockholm,
for tillhandahållande af s. k. jernkontorslån, på
det att jerntillverkarne icke må allt för mycket
komma att bero af exportörerne, såsom
förlags-långifvare. Dessa ankomma dock vanligen först
sedan den egentliga varumarknaden, hvilken är
talrikt besökt af ortens allmoge och fremmande
handlande af alla slag, slutats och den s. k.
affärsmarknaden utgör således en egen afdelning deraf.
Omsättningen är ganska betydlig samt uppgår till
flera hundratusen riksdaler, och de flesta öfriga
penninge-aflarer för orten uppgöras vanligen då
äfven. För Christinehamn är denna marknad af
största vigt och stadens bestånd beror till en stor
del deraf. Detta utgör också orsaken dertill att
den ej, såsom ganska många gånger varit i fråga,
kunnat förflyttas till Carlstad och sammanslås med
vinter-marknaden derstädes, hvilket ntan tvifvel
skulle vara af mycken fördel for rörelsen i
allmänhet.
Fastlag, fastor. Under påfvedömet hade man
äfven i Sverige åtskilliga fastor. På onsdagar och
fredagar fick ingen äla kött. Man afhöll sig
äfven ifrån viss mat emot de högtider, helgdagar
och apostladagar, som hade sin förhelgd.
Utom-dess iakttog man sin vårfasta, sommarfasta,
höstfasta och vinterfosta. Men allt detta bortlades vid
reformationen. Folket misstyckte det och ansåg
sig hafva orsak till uppresning, då konung Gu-
staf I, enligt Westerås recess år 1527, tillät, att
man åt kött på de vanliga fastedagarna.
Dalkarlarne påstodo nämnde år, att de, som om
freda-garne eller lördagarne åto kött, skulle brännas,
eller på annat sätt straffas till lifvet. Men
konungen bevisade, på riksdagen i Strengnäs år 1529,
att det icke skadade, om man förtärde kött eller
annan mat i fastan, samt att sådant ej var
sällsynt i andra länder, icke en gång i sjelfva Rom.
Vår evangeliska församling ogillar ingalunda
fastande, hvilket länder till underkufvandet af
syndiga lustar, och gör oss skicklige till bön och
gudeliga öfningar. Vi hafva allenast afskaffat
missbruket, tvånget och vantron. Beslutet härom på
Örebro möte, år 1529, lyder: "Fastodagar hållas
icke i den acht, at ther skal skee Gudbi någon
besynnerlig tjenst med, utan til att späkia vårt
kåta lekamen ther med." Då konung Gustaf I, år
’1544, påbjöd samfäldta åtta böndagar, lät ban
förstå att man skulle begå dem fastande.
Erkebiskopen Laurentius Petri d. ä. föreställde rikets
pre-sterskap, år 1558, att de skulle förmana sina
åhörare till fastande och allmosor, på de föreskrifna
bot- och bönedagarne. Kyrkolagen af år 1571
talar om fastan sålunda: "Thet hafver varit plägsed
sättja besynnerlig Fasta, och kan thet ännu
vara lideligit, hvar ther eljes är rätt fasta, och
hålles utan vantro, och med beskiedelighet." Uti
sitt påbud om allmänna bönedagar, ville konung
Gustaf II Adolf år 1612, att samma dagar måtte
användas med fastande, bedjande och Guds ords
hörande. Samma år förenade sig presterskapet,
att man pä den serskildta bönedagen, som hölls
den sista Januari, skulle, efter de Ninivelers
exempel, hålla sig utan mat och dryck, alt intill dagen
ändad var. Kyrkolagen af år 1686 innehåller, att
folket på långfredagen skall till fasta och
nykterhet förmanas. Våra årliga allmänna bot- och
bönedagar kallas jemväl fastedagar; hvaraf nogsamt
skönjes öfverhetens uppsåt, huru sådana dagar
böra firas. Såsom öfverlefvor af den påfviska
fastan fore påsk, hafva vi ännu några namn i
behåll*, men de seder, hvilka dermed voro förenade,
äro längesedan aflagde. Nu för tiden firas
fastlagen hos oss på följande sätt. På
fastlags-sönda-gcn (se delta ord) begynner man predika Kristi
pinos historia (hvarmed för|fares intill påskveckan),
ett stycke uti hvarje predikan under veckan och
aftonsången i städerna, så att dess förklaring kan
vara slutad »ti palmsöndagens aftonsång. På
landet hållas passionspredikningar onsdagar i
annexer-na och fredagar i moderkyrkorna. På flera
ställen, såsom i de vidsträcktare församlingarne inom
Vester-Nerike, hållas dessa predikningar
lördags-morgnarne i fastlagen, mellan andragångs- och
sammanringningen. Vår kyrkolag stadgar ock, att
ifrån fastlags-söndagen intill påskdagen, skall
innehållas med all musik, på det man, under nämnde
tid, må lefva så mycket mera stilla och indraget.
Frän detta stadgande är likväl orgelmusik
undantagen.
Fastlagen kallas äfven den del af kyrkoåret, som
närmast föregår påskhögtiden, och räcker således i
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
