Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
158
Horn.
Hora •
alltid kampande mot britt och svårigheter. Stod
sedan nio år i Österrikisk tjenst, men återkom till
Sverige 1695; var redan år 1700 kapiten-löjtnant
vid drabanterae och general-major, följde Carl
under flera fälttåg, ådagalade både militärisk och
diplomatisk duglighet, användes derföre af Carl
XII än som krigare, än som underhandlare, föll i
Sachsisk fångenskap vid Warschaus eröfring; men
ntvexlades och bemsändes till fäderneslandet, der
ban blef kongl, råd, kansli-råd, kansler för
akademien i Pernau och guvernör för den unge
hertigen af Holstein. Dessa förtroende-bevis
veder-gällde ban med att förråda sin konung, sin elev
och sitt fädernesland. Så måste den stränga och
oväldiga historien benämna H:s förfarande, under
hans derpåföljande politiska bana, emedan
resultaterna af hans statskonst verkligen blefvo dessa,
ehuru de bemantlades med namnen af bat mot
envälde och nit för friheten. I sjelfva verket var
det dock omsorgen för egen och sitt stånds
upphöjelse, utan afseende till hvad pris detta mål
måste köpas. Utrustningen af Stenbocks
expedition till Tyskland bedrefs med sådan lamhet, att
Carl ej kunde undgå att märka det, hvarföre ban
också sade till honom, då ban år 1715 råkade
honom i Lund: "Grefve Arvid, ni bar blifvit ett
hufvud längre sedan jag såg er sist." Detta var Carls
enda hämnd, ehuru han visste, att H. isynnerhet
var orsaken till den, emot hans vilja, under hans
frånvaro sammankallade riksdagen. Efter
konungens död utvecklades isynnerhet Horns och hans
stånds planer, hvilka gingo ut på att lägga all
magt i adelns händer. För detta ändamål måste
hertigen af Holstein aflägsnas från alla utsigter
till thronen, och hans förnämste anhängare och
stöd, Horns personliga fiende, baron Görtz, blifva
oskadlig, hvilket säkrast skedde genom det
lag-mord , som begicks på honom. Som den af
honom på thronen upplyftade Ulrika Eleonora ej
visade sig så eftergifven ban väntat, nedlade ban
sitt embete af kansli-president och
primier-mini-ster; men återtog det snart, på ständernes
begäran, och samtyckte till kronans öfverlemnande åt
Fredrik, när denne gick in på nya inskränkningar
af konungainagten. För att befordra sin egen och
sitt partis afsigter, skyddes inga medel. Ej blott
hvarje motståndare aflägsnades eller uppoffrades,
ntan äfven landets intresse och ära, så att man lät
Sveriges kuster sköflas af Ryssarne, och i de
förderfliga frederna med utrikes magter
bortslumpades det ena landskapet efter det andra.
Regeringsformerna af år 1719 och 1720 voro Horns verk,
och den följande partitiden ledde sin upprinnelse
ifrån honom. Han skall väl, icke blind för den
nya grundlagens faror, år 1720 hafva yttrat: "Nu
hafva vi salt gräns för enväldet, nästa gång skola
vi sätta den för sjelfsvåldet." Härtill voro likväl
bans krafter för svaga. Han bemödade sig
emellertid, när bans politik icke låg i vägen, att med
förstånd, allvar och kraft böta rikets skador,
under de 18 år ban innehade dess styrelse, och om
man kunde förbise sättet, hvarpå han hunnit sitt
välde, skulle man med mänga skäl kanna berömma
hans ntöfning deraf. Denna är det, som
förskaffat honom namnet af en förtjent statsman. Det
Gyllenborgska partiet ntlräogde honom 1738; han
nedlade då sina embeten och dog på sin egendom
Ekebyholm den 17 April 1742. Berömmes i sitt
enskildta lif för stränga seder, oegennytta och
gudsfruktan; men hvilken gick till bigotteri och
skryt. Ärelystnad och hämdgirighet tillvitas
bonom likväl. Hans yttre var intagande. Hans
äldste son,
Horu, Adam, chef för Östgötha kavalleri,
general-löjtnant, Serafimer-riddare, öfverste-marskalk
och riksråd, hade år 1765 anbud alt blifva
kanslipresident, då bans fars system segrade; men
undanbad sig detta förtroende, med ursäkt, att ban
alltid följt trumman. Entledigades, jemte de öfrige,
från sitt embete år 1769, men återkallades 1771;
blef efter revolutionen åter entledigad, men kort
derpå för andra gängen åter inkallad och ntnämnd
till riksstallmästare. Dog d. 24 Jan. 1778.
Hora, Gustaf Jakob, af Bantzien,
hofmarskalk och R. af N. O., var ibland offren vid 1756
års riksdag, och blef, jemte Brabe, Puke, m. fl.
halshuggen såsom anstiftare af en anläggning till
konungamagtens förmån. Han beskrifves såsom en
man af inskränkta gåfvor; hvilken nit för hofvet
fört till den oöfverlagda planen.
Horn, Henning Rudoir, var är 1704
general-major och öfver-kommendant för alla
fästningar i Ingermanland, måste, efter ett tappert
försvar af Narva, gifva sig till Ryssarne med 2,000
man, blef af fienden illa bandterad, nödgades åse
huru hans hustrus graf öppnades, kistan borttogs
och liket kastades i strömmen, behandlades sjelf
omenskligt och inspärrades i ett svårt fängelse,
tillika med grofva brottslingar, utvexlades först
år 1707, då likväl hans fem döttrar qvarhöllos
ända till 1721, under hvilken tid de i
fångenskapen gifte sig med Svenska officerare. Efter sin
befrielse blef ban af Carl utnämnd till
general-fälttygmästare. Är 1719 blef han riksråd; men
höll sig dock ohesmittad af tidens intriger, ehuru
bans egen anförvandt stod i spetsen för dem.
Uppböjdes i grefligt stånd. Dog 1750.
Horn, Reinhold Henrik, vice landshöfding i
Westernorrland, general-major och öfverste för
Jemtland* regemente, född 1673, död 1725, hade
bivistat Namurs belägring, då han var volontär
vid hertigens af Holstein-Plöen regemente, slaget
vid Klissow, der han erhöll tre sår, vid
Gadebusch, der han åter blef sårad och fälttåget i
Norrige, der ban var en bland de få, som blefvo
vid lif efter det olyckliga återtåget öfver fjällen.
Horn, Clas Gustafsson af Åminne, son till
presidenten i krigs-kollegium, Kom. af S. O.,
Gustaf Adolf H., blef general-löjtnant,
kapiten-löjtnant vid lifdrabanterne, Serafimer-riddare och
excellens. Född 1755, död 1823, var i Gustaf UI:s
hof utmärkt (or sin skönhet.
Horn, Catharina Ebba, dotter till öfversten
Christer Ilorn, föddes 1720, fängslade med sina
behag vid 21 års ålder den 70-årige konung
Fredrik I, sedan riksgrefvinnan Hessenstein aflidit. Ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
