- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
239

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdh ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IH»

Iller.

239

gar efter en borg. Greflinge och Ullvi, rust häll om
2 mtl. hvardera. På Dyboberg bar man äfven
anmärkt ruiner af en borg, utgörande nu endast
öfver-växta stenrösen. Till en skolinrättning, som dock
ännu icke är i stånd bar frih. C. F. Cronstedt
förärat 1,000 R:dr R:ko. Socknen hör till 2 kl.
konsist. Den består af 50 { mtl. och har 1,130
invånare. Dess areal utgör 10,484 tunnl., af
hvilka 60 äro sjöar och kärr. Adr. Westerås.
I II S. Enligt Sjöborg, i "Samlingar för Nordens
Fornälskare", skrefvo munkarne / H S och l h s
såsom en förkortning af Jesus, och såsom ett
mo-nogramm H och der upputi /. 1 senare tider har
man tagit dessa trenne bokstäfver för initialer och
läst Jesus Hominum Salvator (det är: Jesus
menniskors frälsare), hvilka ord blifvit
Serafimer-or-dens härskri, hvarföre man ser dessa trenne
bokstäfver pä serafimerkorset. Dijkman anför, i
An-tiqvilatis Ecclesiasticæ, att dessa bokstäfver
dessutom förmenas betyda Jesus Herrans Son, eller
ock In böe Signo vinces.

Ikorn, Air, till Norsa, adlades är 1582 af
Johan III, såsom det heter: "för välvillig tro tjenst,
som ban oss och vår älskelige Herr Son,
Ilög-borne Furste, Herr Sigismundus S. R. närmeste
Arf-Furste och tillkommande Konung, gjordt och
bevist hafver." Ätten utgick med hans sonson,
Johan Ikoru, hofjunkare hos riksrådet Erik
Oxenstjerna, hvilken är 1650 dödades i en duell,
som ägde rum på Beckholmen (se detta ord), af
hofjunkaren Erik von Saltz, som derföre dömdes
till döden och arkebuserades.
Ikteört (Actæa), ett örtslägte af klassen
mång-mäuniugar och ordningen enqvinnade. Väsendtliga
kännetecken äro: fyrbladigt blomfoder,
blomkronan försedd med fyra kronblad; frukten enkamrig,
fröen balfrunda, i två rader. Det innehåller fyra
kända arter, hvaraf Actæa spicata växer vild i
Sverige. Den trifves i skuggan, blommar i Juni
och Juli med hvit blomklase, i toppen af stjelken;
bladen greniga, mest dubbelt odelta, inskurna;
lukten stiukande, hvarföre paddor hålla sig invid
densamma; kallas paddbär i Upland, trollbar i
Helsingland, hundbär i Westerbotten. Ett enda bär
bar dödat höns och foglar; stark dekokt af roten
fördrifver väggohyra. Bärsaften med alun ger svart
bläck. Roten, tillredd som gröt och lagd på
kör-telsvulnader, fördelar dem. Anses skadlig för
boskapen.

llagriis (Narthecium ossifragum), en mångårig
gräsväxt, hvilken förekommer på magra ställen, särdeles
i södra delen af riket, på sumpiga ängar och
anses skadlig för boskapen, särdeles för får,
derigenom att den skall inverka på benen och göra
dein mjuka eller sköra.
Ila kominer aldrig till hvila, ett gammalt
ordspråk, betecknande alt under ett oroligt
jäktande blir ingenting verkstäldt.
Ulan, Mit. I konung Knut Erikssons tid lefde en
biskop i Wester-Aros (Westerås), bördig från
England, som tagit namn af en utländsk helig man,
Sankt lUanus. Han bade stora ägodelar, byggde
Westerås slott, hvilket di kallades S:t Ilianshus, och

till helgonet S:t Ilians minne, ett kapell, der
Lill-ån bar sitt utlopp i Svart-ån. Der blef han sjelf
begrafven, då ban dog på sin gård I lianstad, nu
kallad Listad. Han ägde äfven ilere gårdar
omkring staden. (Se socknen S:t I han.) S:t llian var
Westmanländningames skyddshelgon. Derföre
skedde ock i dessa bygder eder och förpligtelser i
detta helgons namn, och läsas ofta i slutet af gamla
dombref dessa ord: "Swa hjelpe mig Gud, vår Fru
och Sankt llian." I Dala-lagen omtalas S:t Ilians
messa.

Iliau, Sit, en socken, belägen i Norrbo bärad af
Westmanlands län, Westerås stifts domprosten,
invid Mälaren och staden Westerås, till hvars
församling den utgör ett annex. Här märkes Lista,
2 mtl., har fordom tillhört biskopen i Westerås
Ilianus, som lefde omkring år 1160; gården
kallades efter bonom S:t Ilians stad, hvilket sedan
förändrades till Lista. Ilan bade äfven köpt
åtskilliga hemman och sammanlagt dem till en
socken, som äfven efter bonom fick namnet S:t
Ilians socken. Emmaus, helsobrunn (se detta ord).
Socknen består af 25 I mtl. och har 567 invånare.
Dess areal utgör 7,984 tunnl., af hvilka 20 äro
sjöar och kärr.

Illa n|ämdt gör galet spel, ett gammalt Svenskt
ordspråk, betecknande att der samklang fattas, blir
allt i olag.

Illa vunnit, snart försvunnit, ett gammalt
ordspråk, motsvarande ett annat, hvarmed
betecknas, att "orätt fånget, är lätt förgånget."

Iller, hiller (Mustela Putorius), ett till
mård-slägtet hörande rofdjur, af 1 fot 4—5 tums
längd, med 6 tums lång svans, till färgen
mörkbrun med ljusare botten; munnen, hakan och
öron-kanterna hvita; bringan, benen och svansen svarta.
Den finnes endast i rikets sydliga landskaper,
särdeles Skåne och Småland, uppehåller sig i ihåliga
träd, under trädrötter, i jordhålor, stenrösen o.
dyl., samt klättrar med lätthet i träden. Under
sista hälften af Februari inträffar tiden för
parningen, och denna sker under skrik och
slagsmål, likasom kaltornas, hvarefter honan går
dräg-tig i två månader och föder då 4—5 blinda
ungar. Dess födoämnen utgöras af mindre däggdjur
och foglar, såsom råttor, lemlar, änder, höns och
dufvor, äfvensom af kallblodiga djur, såsom
grodor, sniglar m. m., samt dessutom af fogelägg,
honing och om vintern äfven fisk. Han är i hög
grad rofgirig, och dödar alla djur, som han kan
åtkomma och öfvervinna, och gör mycken skada
på vildfogelns ägg, äfvensom ban stundom äter
sig in uti bikupor samt uti bönsbus och dufslag,
och om vintern plundrar fiskdammarne, hvaremot
han gagnar genom utrotandet af skadliga
råttar-ter och genom sitt skinn, hvilket dock icke
särdeles värderas. Han skjutes då han händelsevis
anträffas, eller ock uppspåras han med hundar uti
sitt bo, hvarutur man utgräfver honom, eller
lägger en uttersax vid ingången dertill. Har man
upptäckt boet, så kan ban äfven utlockas på det
sätt, att man nära derintill slipar en knif eller
annan stalpjes på en slipsten, då ban, som har en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free