Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lappiparf.
Lappuggla.
565
klädning under den tid de vistades derstädes. En
skolmästare skulle både undervisa skolbarnen och
underhålla dem. För det förra ägde ban lön, och
för det senare åtnjöt ban det anslag, som var
gjordt till barnens underhåll. Två år var den
vanligaste tiden, som lillbragtes i skolan, hvarefter
mao dimitterades. Ilär meddelades den
fullständiga undervisning i innanläsning och kristendom, som
är nödig för en allmoge. Dessutom funnos äfven
katecbeter, hvilka hemma hos Lapparne skulle
meddela undervisning. Om pastor fann någon ung
person mycket svag i kristendomen, så ålade ban
densamma att taga undervisning af en katecbet.
Lappar, som icke kunde få plats för sina barn i
skolan, i anseende till det inskränkta antal som der
emottogs, kunde af pastor begära att fä en
kate-chet till sig. Denne uppehöll sig bos en sådan
Lapp stundom en bel vinter, under hvilken tid ban
undervisade barnen och åtnjöt fri förtäring. F.n
skolmästare åtnjöt vanligast 54 tunnor korn, utom
några mindre penningebidrag. Af dessa tunnor
erhöll han ’20 in natura, som fingo uppbäras i
närmaste krono-herberge å nedre landet. De 54
tunnorna utgjorde både skolmästarens lön och
skolbarnens underhåll. Ändamålet med skolorna var
icke så mycket, att de, i likhet med barnskolor i
städer och på landet, skulle bibringa bela det
uppväxande slägtet kristendomskunskap, utan att det
skulle vara ett slags seminarium, hvars lärjungar
i sinom tid sjelfva skulle kunna lära sina barn och
äfven andra. Lappskolorna upphäfdes 1S20 och
anställdes i stället missionärer, förulan de förut
nämnde katecheterna, hvilka bibehöllos för
undervisningen, hvar och en inom sitt distrikt.
Missionären skall, enligt sin instruktion, fara omkring
till Lapparne, besöka dem under deras flyttningar
och gä dem med lära och undervisning tillhanda,
samt isynnerhet inspektera katecheterna.
Lnppnparf (Emberiza Lapponica), en till andra
underafdelningen, vandrare, börande sparflogel, af
6 ] tums längd. Hannen med svart hufvud,
fram-bals och bröst, samt en brunröd kapuscbon bakuti
nacken. Honan med svart och gråspräckligt
hufvud och mindre tydlig kapuscbon; föröfrigt äro
begge könen ofvan svarta, med rostfärgade
fjäderkanter; inunder hvitaktiga, med mörkbruna
vingpennor, något klufven svartaktig stjert; benen
svarta; näbben gul, med svart spels, samt brun
iris. Förekommer som flyttfogel om sommaren på
fälten och i skogarne inom Lappland, likväl mindre
allmänt, och aldrig i södra Sverige; ty dess
flyttningståg synes gå öster ut öfver Finland och
Ryssland. Dess lockton är ett starkt och best
pipande; sången liknar bämplingens, äfvensom flygten.
Födoämnena utgöras af växtfrön. Sitt bo bygger
ban konstlöst, af gräs och mossa, inuti fodradt
med fjäder, på någon tufva i sumpiga trakter och
honan lägger deruti 5—6 smutsgula ägg med
mörkare fläckar. Köttet är godt.
Lapptrumma, eller spåtrumma, var ett
instrument, som fordom begagnades af Lapparne
såsom orakel, i det de, i anseende till de figurer
som voro målade derpå, förmenade sig kunna få
veta hvad som tilldrog sig på fjerran orter; om
deras björn- oeh andra djurjagter skulle lyckas;
hvaraf vissa sjukdomar uppkommit och buru de
kunde botas; på hvad sätt och med hvilka oifer
de vissa tider kunde bäst behaga sina gudar, o. s. v.
Ty som de i alla sådana hänseenden hade vissa
eller serskildta märken målade på trumman,
inbillade de sig få säker och tillförlitlig kunskap om
allt, sedan deras ringknippa under vissa sånger och
slag på trumman med en bammare, gjord af
rehn-born, stannat på ett visst märke eller figur. Men
denna siareförmåga lärer ej varit andra beskärd,
än dem, som bade namn af att vara trollkarlar
och ansågos stå i närmare förbindelse med den
onde. De andra hade dessa trummor blott för att
få veta någon hemlighet. Såsom ett litet bidrag
bärtill torde kunna anföras följande: "1 medlet af
1700-talet skall det hafva tilldragit sig i Luleå
Lappmark, under påstående uppbördsstämma, att
en Lapp en afton infunnit sig hos Lappfogden och
beklagat sig, alt en af grannarne, hvilken ban
äfven namngaf, fränstulit honom något silfver; men
bade klaganden likväl icke något bevis härpå.
Fogden lät för den skull följande dagen
sammankalla de 10 till 12 Lappmän, som af byalaget
voro vid marknadsplatsen, samt anställde
ransak-ning på följande sätt: Fogden lät ställa ett bord
ute på marken och Lapparne rundtomkring,
förkunnade derpå, att han skulle ransaka om den
angifna stölden, och satte en kompass midt på bordet,
hvilken han kallade sin spåtrumma, och gaf
tillkänna för de närvarande, att sedan ban vridit
omkring kompass-skifvan, skulle det derpå utsatta
tecknet, som bestod af en fogelfjäder, stanna midt
emot tjufven. Så snart skifvan med tecknet,
efter fogdens förut träffade anordning, stannade midt
for den angifna Lappen, begärde denne att sjelf få
vrida om skifvan igen, både andra och tredje
gången; men naturligtvis slannade tecknet såsom
förut, hvilket icke endasl uträttade så mycket, att
tjufven tillstod den föröfvade stölden, utan infann
sig ock följande natt bos fogden, med begäran
att fä köpa bans trumma, hvilken han förmärkt
vara vida bättre än hans egen. För kompassen
bjöd ban en högst ansenlig summa."
Lappuggla (Strix Lapponica), en uggle-artad
rof-fogel af 24 — 29 tums längd. Ofvan tvärspräcklig,
i brunt och gulaktigt; nedan hvitaktig med
bruna fläckar; skuldror och vingtäckare med bruna
fläckar; ögonkretsen askgrå, med cirkelformiga
bruna streck; under bakan en svart aflång fläck,
som delar en hvit fläck midt itu; stjerten lång,
gråbrun med grå tvärband och mörk spets; benen
klädde med yfviga bårlika fjädrar ända till klorna,
hvars inre hvita hälft de skyla, lemnande den
yttre svarta bar. Honan liknar hannen; men saknar
den svarta fläcken under hakan och är betydligt
större. Förekommer sällsynt och troligen endast
uti de stora ödsliga skogarne i rikets mellersta
landskaper, och derifrån vidare upp mot den böga
norden. Hon synes förr ej hafva varit sällsynt;
men är nu en af de mest sällsynta Svenska foglar.
Om dess lefnadssätt känner man nästan intet, lika
Del. II. 72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
