Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LldkOpIng,
tldkttplng.
609
Carl af Södermanland anlade Mariestad och
Carlstad vid Wenerns stränder, befarade Lidköpings
stads invånare en betydlig minskning i sin rörelse,
emedan vinsten skulle delas med nämnde städer. Men
eburn de besvärade sig hos konung Johan III, och
denne, genom bref af d. 21 Sept. 15S3, lofvade
se staden till godo för framtiden, vet man dock
ej bvad häruti blef vidgjordt. Drottning Christina
skänkte år 1651 alla kronans inkomster från
Lidköpings stad åt riksrådet och fältherren grefve
Jakob De la Gardie, som förut erhållit
kringliggande härader eller Leckö slott och län till
grefskap. Men efter hans död, år 1652, beslöto
rikets ständer, vid 1655 års riksdag, att Lidköping
skalle återställas till kronan, med rättighet för
grefven af Leckö, att på egen grund invid
Lidköping anlägga en annan stad. Grefve Jakob De
la Gardies son, rikskansleren Magnus Gabriel,
ansåg nu Lidans vestra strand för tjenligaste stället
till denna anläggning, men jorden tillhörde
säteriet Ägården, hvars ägare, vice presidenten i
Götha hofrätt, Carl Månesköld, ej mot något
vederlag kunde förmås att afstå trakten. Efter hans
död ingick dess måg och arfvinge, vice
presidenten Erl. Kade, år 1670 en byteshandel,
hvarigenom rikskansleren blef ägare af denna jord. lian
uppgjorde sjelf planen för den nya staden med
lika stora tomtplatser, räta och breda gator, samt
ett ovanligt stort torg, på hvilket rådhuset fick
sin plats. Är 1672 börjades anläggandet af den
nya staden, hvilken De la Gardie uppbyggde med
egna medel. Här funnos nu således tvenne
städer, hvilka erkände hvar sin styrelse; inen som
ej kunde annat än förenas till en. Denna
förening skedde genom privilegierne år 1670, då
regeringen uppdrog gränslinjen emellan kongl. och
grefliga rättigheterna. Begge städerna skulle vara
en kropp och gemensamt njuta allt hvad
offentligt var, begges vapen skulle förenas i ett, och
det ena alltid brukas såsom sigill; hvar stad skulle
hafva sin egen borgmästare, hvilka, så väl som
rådmännen, skulle tillsättas af grefven på Leckö,
som äfven skulle sjelf eller genom sina vikarier
förrätta landsböfdinge-embetet i denna siad;
grefven skulle uppbära tredjedelen af kontributionen,
m. fl. förmåner. Öfver stadskyrkan förunnades
grefven patronatsrätt, och skulle han äfven tillsätta
tull-när och postmästare. Vid början af 1683
hemföll så väl Lidköpings stad, som bela Leckö
grefskap till kronan. Ehuru Lidköping således i alla
afseenden är en enda stad, blir dock benämningen af
gamla och nya staden, både i historien och läget,
oförändradt. Båda stadsdelarne äro förenade med
en bro öfver Lida-ån. Hela staden inlager en
rymd af vid pass 48 tunnland, är i allmänhet väl
byggd, ehuru med trädbus, innehåller 188 bus och
tomter, samt uppskattas till 379,600 R:dr, utom
tillhörande jordägor, i värde upptagne till 55,675
R:dr. Med undantag af de närbelägna
landtstäl-lena Chrislinetund, Lidaholm och Carlslund, erbjuda
stadens omgifningar inga andra föremål för
uppmärksamheten, än släta åker- och fingsfält,
hvilka, mot stranden af Kinneviken, öfvergå till ofrukt-
bara flygsandsfält; men på södra sidan begränsas
af eo vacker skogspark, som följer venstra
stranden af Lida-ån. Folkmängden beräknas till 2,081
personer, af hvilka de som tillhöra borgerskap och
näringsidkande utgöra 32 procent. Näringar och
handel, med af dem följande välstånd, synas hafva
märkbart tilltagit och förkofrat sig under de
senare ären, i jemförelse med länets öfriga städer.
Manufakturer och fabriker sysselsätta nära 70
personer, och lemna en tillverkning i värde af
omkring 77,500 R:dr. Ibland dessa äro en
klädesfabrik och tvenne tobaksfabriker de betydligaste.
Den förra har ett tillverkningsvärde af 30,000, de
senare af 7 till 8,000 R:dr. I handtverkerier och
dylika näringar räknas 83 mästare och idkare med
en arbetsstyrka af 108 gesäller och lärlingar.
Handeln, som utgör den egentliga förvärfskällan och
grunden till stadens stigande välstånd, sysselsätter
30 handelsmän med 41 bandelsbetjenter, af hvilka
förstnämnde flere anses äga betydlig förmögenhet.
Spannmålsbandeln är isynnerhet liflig och riktande,
hvartill stadens belägenhet hufvudsakligen
bidrager, ej endast genom vidsträckta förbindelser
sjöledes med flera förmånliga afsättningsorter, utan
ock genom omgifvande nejders sädesrikhet. Vid
sjöfartens början 1845 ansågos 50,000 tunnor
spannmål vara magasinerade till afskeppning.
Staden har trenne marknader, i Februari, Juni och
Oktober, af hvilka den i sistnämnde månad räknas
för en af de större i riket, och utgör en
föreningspunkt för utbytet of Westergöthlands
jordbruksalster och Wermlands bergverksprodukter.
Sjöfarten möter bär ett stort binder i saknad af
tjenlig hamn. Vid stadens lastbryggor och i den dit
ledande, vid pass 200 fot breda, ränna, som
ut-skäres af Lida-ån, är djupet ej mer än 5 till 6
fot. Fartyg af större djup måste således lastas
medelst pråmning af varorna, nära ■ mil från
staden, på en redd som, i 12 mils längd, är öppen
för nordliga vinden, och dertill saknar hållbar
ankarbotten. En hamnbyggnad är likväl föreslagen
och besluten, och kostnaden beräknad till 90,000
R:dr. Staden begagnar för närvarande 11 till 12
egna fartyg, hvartdera om 20 till 30 lästers drägt.
Den till staden skänkta kronojord innehåller 874
tunnl. odlad jord, med en afkastning af 2 till 3,000
tnnnor spannmål och 5 till 600 tunnor polates,
utom hö och foderväxter för 100 hästar, 300
bo-skopskreotur och 40 till 50 får. Förenämnde
jordvidd äges af gamla och nya staden gemensamt; men
den förra besitter ensamt 1,200 lunnl. skog och
utmark, hvarå likväl skogstillgången nu är ganska
medtagen. Lidköping utgör jemte annexerne
Hä-rened och Hofby ett regalt pastorat af 1 klassen.
Stadskyrkan, som kallas S:t Nikolai, är uppbyggd
på okänd tid; men erhöll sitt nuvarande utseende
K 97 på riksdrotset Magnus Gabriel De la Gardies
bekostnad. Stadsskolan, jemte en s. k. fattigskola,
underhållas, den förra af staten med ett anslag af
31 £ tunna kronotionde spannmål; den senare dels
af skänkta medel, dels med årliga bidrag af
staden. Barnhuset, som lika med stadsskolan,
stiftades af nya stadens grundläggare, underhåller 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
