Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Iifina.
LSweneck»
731
behåll sträcker sig så långt, att icke blott
arfve-jord utan äfven aflingsjord måste lösas, ifall
jord af båda dessa slag ingått i köpet. Det
beror nemligen då ej på bördsmannen att blott lösa
arfvejordcn, utan ban är förbunden att äfven lösa
aQingsjorden, om köparen ej vill behålla denna
allena, skiljd ifrån arfvejorden.
LUssa, i gamla Svenskan gagna. I Rimkrönikan
beter det: "The löste Almogen intet wätta." (Det
gagnar folket intet att veta.)
LUsiiren äro i många fall underkastade belt andra
bestämmelser i lagen än fast egendom. Lösören
ärfvas väl nu mera efter samma grunder som
fastighet; men äro underkastade en vidsträcktare
testamentsrätt. Lösören få nemligen fritt
testamenteras, utan afseende derpå, om de erhållits
genom arf eller blifvit förvärfvade. Lösören kunna
också fritt bortgifvas, likasom förvärfd fastighet;
icke så arfvejord. Vid frågan om
panlförskrif-ningar uppkommer en skillnad i följd af
egendomens olika natur. Det förpantade lösöregodset
lemnas nemligen i pantägarens vård, som är
ansvarig för dess bevarande i godt och brukbart
stånd; men berättigad att, om skuldebrefvet icke
i laga ordning inlöses, försälja panten. Meningen
är dock icke, att den som emottagit panten blifver
dess ägare i samma stund skulden förfaller. Den
gamla ägaren bar nemligen rätt, framför en annan,
att inlösa den, äfven sedan den blifvit uppbjuden
å tinget såsom förfallen, och oin ban icke gör det
blifver panten visserligen försåld, men
innehafvaren äger endast behålla så stor del af dess värde
som svarar emot bans fordran; återstoden tillhör
pantens gamle ägare. Förskingras eller skadas
lösörepanten, har ägaren rätt till skade-ersättning,
och innehafvaren betalar dessutom en viss del af
dess värde i böter. Ej heller får den utlemnas
till tredje man. Vid utmätningar tagas lösören
först, och sedermera, i fall de ej beläcka
skulden, fast egendom. Likaså äger den borgenär,
som bar pantförskrifning på fast egendom, alt,
om ban vill, i dess ställe låta utmäta lösören.
LOwen. Denna adliga ätt, som gifvit Sverige
många högt uppsatta män, är egentligen Eslländsk och
härstammar i Sverige från en Fredrik Löwe»
hvilken år 1649 berättas hafva fått "förbättring
på sitt förra adelige vapen." Hans sonsons söner,
Axel, (»eors, Jolin||, Fredrik, Fabian
och Ctunlnr, introducerades 1723 under namnet
Löwen. Den förstnämnde var general-löjtnant vid
kavalleriet, sedan landlråd i Estland, blef derefter
friherre, riksråd, Greifswalds akademies kansler
och serafimer-riddare. Den andre, <>eorg,
uppsteg till enahanda värdigheler, var
kommenderande general en chef i Finland 1737,
general-guvernör i Pomern, blef äfvenledes friherre och
grefve, men utan alt sådant nämnes i matrikeln.
Jo||nn blef friherre och president i
kammar-revisionen. Fredrik skall hafva "slagit sig till
com-mercen", och, likasom den yngste brodern,
Ku-ntar, ryttmästare, dött ogift utomlands. Fabian
blef öfverste i Fransk tjenst. Alla dessa sex
bröder voro söner af
Eittwen, Otto Wilhelm* hvilken, 53 år
gammal, afled i Stockholm 1712 såsom landshöfding
öfver Westerbottens län. Hade förut varit i
krigstjenst och bivistat fältslaget vid Landskrona och
landstigningen på Seland. Hans sonson,
Löwen, Axel, öfverste för Österbottens
regemente och sedan landshöfding och
öfver-kommen-dant i Cbristianstad, hvarifrån ban tog afsked 1776,
dog 1802 vid 73 års ålder.
Ltttvenburg, von. Med detta namn hafva på
riddarhuset funnits tvenne redan utgångna äller. Den
äldres stamfader var (»eorg Lauriski, född
Polack, hvilken adlades 1647, dä ban var
stadsmajor i Stettin. Det säges, att ban är 1640 bragt
den starka fästningen Driesen i Neumark uti
Svenskarnes bänder, utan någon förlust för dem, och
att det skett "igenom entreprise", samt att ban
sökt "med sä mycket större ifver, att göra sig af
kronan Sverige förtjent, som ban af sin förra
öfverhet är blefven förföljd och allt det han ägt
reduceradt." — Den andra ättens stamfader hette
Krik Valentin, var öfverste-löjtnant vid ett
infanteri-regemente, då ban 1668 adlades och blef
sedan kommendant i Warnemünde. Han uppgifves
vara ’’född i Upland, utaf bär i riket väl bekanta,
förnäma föräldrar." Dog 1698. — I sammanhang
härmed må nämnas, att en Christoffer
FJel-man, Svensk resident bos konung Stanislaus
Leczinska sedan regerings- och kommerse-råd, år 1719
adlades under namnet Löwenbonj, men försummade
att taga introduktion. näns son, kapitenen vid
Dalregementet och R. af S. O., Christoffer
Ferdinand Ii., sökte sedan vinna den försummade
introduktionen, men fick afslag. Lyckligare voro
hans söner, Fredrik (JustaT Adolf och
Christoffer Mauritz, hvilka är 1809 erhöllo hvad
som vägrats deras fader. Den förre var då
löjtnant och den senare auditör, saml svåger med,
sedermera statsrådet, grefve Wirsén.
LMwendalsfejden kallas af allmogen det krig,
som år 1711 fördes inom Sveriges gränsorter mot
Norrige, af Norske ståthållaren Woldemar
Löwen-dal, son till den namnkunnige Gyldenlöwe. Hela
kriget inskränkte sig till plundringar och
trupprörelser. Någon traffning blef icke levererad, knappt
någon skärmytsling. Hufvudplanen synes hafva
varit Uddevallas eröfring, på hvilken stad
Löwcn-dal marscherade med 10,000 man, sedan ban
un-danjagat de mindre truppafdelningar, som ställt sig
i hans väg vid Vetteland och Quistrum, m. 0.
ställen; mcu denna plan omintetgjordes genom
ankomsten af en Svensk bär under genera) Burensköld,
för hvilken fienden drog sig undan och gick
tillbaka öfver Svinesund, utan att hafva förlorat
eller dödat en enda man, men väl utplundrat alla
ställen han genomtågat. Att Löwendal så lätt
slapp undan, tillskref man en general Mörners
egensinne eller förräderi, hvilken vägrade att, efter
befallning, från Eda skans afskära fienden
återtåget öfver Svincsund, då sannolikt Löwendal
varit förlorad.
Lttvveneck, Petter, hette fornt Stockman,
född 1679, blef 1700 volontär vid fortifikationen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
