- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
757

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MannerakUld.

Kamfeld.

757

samma. M. dog den 16 Juli 1809 såsom
generallöjtnant och kom. med stora korset af S. O. I
åminnelsetalet öfver bonom i
krigs-vetenskaps-akademien säger Adlercreutz, som böll det, "att han var
så vanlottad af lyckans håfvor, att ban på sin böga
ålder måste neka sig beqvämligheter, som få unga
kunna umbära", och att "bela bans lefnad är
tecknad af sann fäderneslandskänsla och
menniskokärlek."

]Nannerskftld, Kila, son af Asser Nilsson,
blef 160? koinett, steg sedan till öfverste,
ståthållare i Nerva, derefter i Dorpt, men
hvarifrån ban år 1642 måste afstå, mot samma
befattning öfver Ingermanland med Kexholms län.
Flyttades år 1644 till Götheborg, hvars
kommendant ban blef, äfvensom landshöfding öfver
Elfsborgs län. Då Danske konungen angrep denna
stad, visade M. det mod och den oförskräckthet,
man var van att Gnna hos bonom, och gaf ett
värdigt svär på uppmaningen till dagtingan, en
uppmaning, hvars förnyande ban undanbad sig.
Danskarne kunde ingenting uträtta mot staden. M.
tog afsked 1648. Hans adeliga ätt utgick med
honom.

manneratain. Johan Adam, son till
häradshöfdingen Fredrik Wesslo, född den 30
Augusti 1747, död den 23 Januari 1832,
adlades 1805, såsom lagman i Kalmar län, blef sedan
vice landshöfding i Halland och tog afsked 1812.
Hans son,

]Hannerstain, Johan, blef, vid faderns
afskedstagande, endast 27 år gammal, bans efterträdare
såsom lagman i Kalmar län, och år 1819, vid 34
års ålder, justitieråd. Denna ovanliga lycka
afbröts likväl af döden, som bortryckte honom den
3 Februari 1825, vid 40 års ålder.
Manneratedt, Peter och Henrik, söner af
köpmannen i Stockholm Peter Hinriksson Meurman,
adlades 1686. Den förre var då
regementskvartermästare vid Uplands regemente, och dog i
Stockholm, såsom öfverste-löjtnant, år 1739, i en
ålder af 85 år. Yngre brodern, Henrik, gick i
Fransk tjenst, och stupade 1693, i Piemont, vid
34 år3 ålder,
|lannerstjerna, Jacob, bette förut Udd,
blef 1673 musketerare och sedan pikenerare vid
gardet, men hade 1676 hunnit till kornett, då ban
deltog i slaget vid Lnnd, och särdeles utmärkte
sig vid belägringen af Malmö. En söndagsmorgon
borttog han en af Danskarnes poster, hvilket blef
af stor nytta för garnisonen, som derigenom
fick kunskap om fiendens förehafvande. Denna
bedrift blef likväl ej förr än år 1689 belönad med
adelskap, och först 1700 bade den käcke mannen
hunnit till ryttmästare. Dog 1725 utan söner.
Mansbot kallas de böter lagen föreskrifver för
dem, hvilka genom oförsigtighet vålla en
menniskas död. Detta straff gäller således dråp utan
beràdt uppsåt. Det bärleder sig från vår äldsta
lagstiftning. Då nemligen lagen började träda i
den gamla blodshämndens ställe, såsom medlare,
blefvo böter den brottsliges vanliga forsoningsme-

del. De gamla lagarne känna manhælghis bol,
eller böter för brott emot den manhælgdh eller
frid, hvilken tillhörde hvarje friboren. Under
denna benämning innefattades vida mera än som
svarade emot vårt begrepp om mansbot; dit hörde
nemligen böter för alla slag af förnärmelser, och
äfven brott emot egendom. Benämningen inanbot
förekommer i Westgöthalagen, och bar sedermera
vunnit bäfd i vår lagstil. Den betecknar redan i
de gamla lagarne den serskild[a klass af
manhælghis bot, som kom i fråga vid dråp. Manbotens
belopp var olika i olika landskap. Den berodde
äfven något deraf, om den dräpne varit
landskapets medborgare eller icke. I senare fall betalades
för bans död, såsom utländning, lägre böter. Den
kunde också ökas eller minskas, efter mera
besvärande eller ursäktande omständigheter. Dråp på
qvinnor, barn, ålderstigne, kort sagdt, på den
svage, som ej kunde försvara sig, var belagdt
med större böter; likaså dråp på anförvandter, och
på offentliga personer i deras embetes utöfning.
Dråp i kyrka, vid tinget och när det förenades
med hemgång, var äfven belagdt med strängare
böter. Häraf synes, att böterna gällde dräp i
allmänhet, ej blott ouppsåtligt. Småningom
utbildade sig under medeltiden den åsigten, som ligger
till grund för nyare lagar om dödsstraff, att lif
går för lif, och endast dråp utan uppsåt kan
försonas med böter. Anledningen till det mildare
stadgandet i de äldre lagarne var den, att böterne
ursprungligen blott voro ett medel att motarbeta
blodshämnden. Den förolämpade, eller bans slägt,
om ban var mördad, togo sjelfve hämnd af sin
fiende och böterne voro ett medel att försona
denna hämnd. När blodshämnden försvunnit och
lageD var den enda hämnaren, blef ock denna mera
sträng. I vår nu gällande lag skiljes emellan bel
och baif mansbot; den förra är 300 daler s:mt.
Den ådömes och uttages af dråparens gods, när
ban ej inställer sig till doms, eller när
omständigheter förete sig, som domaren pröfvar
tillräckliga att befria den brottslige från dödsstraffet, o.
s. v. Vid dödsfall, som en annan vållat, kan hel
eller half mansbot efter olika omständigheter
åläggas. Förvandling af mansbot äger rum, när den
dömde saknar tillgäng att betala, och blir då
mansboten utbytt emot bögsta kroppsstraff. Våda
bol är åter något annat än mansbot. Detta namn
betecknar nemligen de böter, som åläggas för
dråp, der gerningens följder knappt kunnat
beräknas eller förekommas. Mansbot kan väl åläggas af
under-rätt; men hvarje sådan dom måste före
verkställningen underställas högre domstol.

mante i fornsvenskan detsamma som bröst.
Salige Ihie Manzon thi lltu sugi, (Salige de bröst du
diat).

Manafeld, Joakim al*, grefve, född Tysk, stod
i början af 1600-talet i Carl IX:s tjenst och
för-do befälet öfver en del af trupperna i Lifland. Här
vann han väl år 1608 några fördelar öfver Polske
fältherren Khodkiewitz, men egentligen genom en
slags trolöshet, emedan ban bröt det ingångna
stilleståndet. Han eröfrade Dünamiinde, Felin och
Del. 11. 96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0757.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free