Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mlcrander.
Jfeyten*.
805
n|erandert Jiiliu* Erlknaou, född d. 25 Dec.
1640 i Bro prestgård i Upland, der fadern var
kyrkoherde, blef magister i Upsala 1668, företog
sedan en resa till (lera utländska akademier och blef
1678 professor i Grekiskan i Upsala, derefter
tbeol. professor och prost i Waksala, samt 1694
superintendent i Hernösand. Dog 1702 den 2 Mars.
Var en "väldig aristotelisk disputator", som
förmådde först theol. fakulteten och sedan
presteståndet alt år 1666 af regeringen begära ett förbud
mot den Karthcsianska filosofiens föredragande vid
lärosätet. Regeringen, något klokare än de larda
fäderne, afslog likväl denna begäran och
förklarade sig 1689 för den vetenskapliga forskningens
frihet. Hans son, se: Liljestolpe.
Xlicroiiiusi, Tiieodoricus, en kalvinistisk prest
i Lifland, blef der känd af Carl IX, som tog
honom med sig till Sverige och gjorde honom till
sin hofpredikant. Carl bade, dels genom egen
böjelse, dels genom sin gemåls inflytande, fattat
tycke för kalvinistiska läran och denne Micronii
predikningar bidrogo ej litet att befästa bonom deri.
Denne sistnämnde utgaf en Handbok för
hofför-samlingen, som öfverlemnades till erkebiskop Olaus
Martini alt öfverses, men hvilken deremot gjorde
många påminnelser. Micronius underkastade sig
äfven en examen, som hölls i Upsala den 7 Juni
1602, och hvari ban ville bevisa sin renlärighet,
men hvilken för bonom hade en motsatt verkan,
och hos presterskapet föranledde en begäran hos
konungen om bans förvisning ur riket. Sådant
medgafs väl icke, men M. lärer ej sedan funnit
sin trefnad i Sverige, utan återvändt bem.
Emellertid ökades häraf Carls obenägenhet för Svenska
presterskapet, och han afgaf, två dagar efter
framställandet af ofvannämnda begäran, en skrift till
ständerna, hvari ban klagade öfver presterskapets
förfarande i åtskilliga fall, såsom huru de läto de
fattiga dö af hunger i bospilalerna, huru de väl
ut-togo domkyrkotunnan, men läto domkyrkan stå ulan
tak, uppburo afgifter af mänga slag, men hvilka
ingen visste huru de användes, uteslöto dem från
nattvarden som ej betalte påskpenningar, hatade,
smädade och förföljde hvarandra, o. s. v.
MidfaHto-sttndag är den fjerde söndagen i fastan
och således midt uti denna tid, hvaraf den äfven fått
namn.
Blidgärd (myth.) Så kallade de gamla jorden
eller menniskornas egentliga boning. Omkring
densamma var en skans, gjord af jätten Ymers
ögonbryn.
Midgårdsormen (myth.). Det var denna
ofantliga orm som låg i hafvet, och omslöt allt hvad
land heter; ty han låg i ring och bet sig i stjerten.
Midsommar-blomster höra till de mångfaldiga,
urgamla bruken bos allmogen under midsommaren.
Dessa blomster bestå af nio slag af de blommor,
som förefinnas vid midsommartiden, hvaribland
dock alltid bör finnas en Jobannisblomma (Hyper.
perfor.). I Dalarne utgöra de tre slag, samt tre af
hvarje slag. För att plocka dessa blomster
begifver sig flickan, sedan midsommarnatten inträdt,
ut i ängen. Oin någon möter och tilltalar henne,
får bon svara endast genom tecken; men hvarken
under fram- eller återfärden öppna sin mun till
tal. I Dalsland måste de nio sl8gen af
blomster hemtas från nio serskilta äboers ägor.
Sedan blommorna blifvit brutna, lägger flickan dem
vid hemkomsten under hufvudgärden på sin bädd.
Hvad hon nu drömmer, det inträffar; enligt
hennes tro.
Iflidsouimareu, en af Svenska folkets gladaste
höglider, firas öfver bela riket med hvarjehanda
festligbeter. Ensamt i vårt land inom den
protestantiska verlden hålles den ock helig, såsom
naturens fest och Johannis döparens minnesdag. För
folket är den nordens löfbyddo-fest. Boningshusen
klädas af allmogen då med löf och blomster, så
väl utan- som innantill. Under taket i stugorna
upphängas smakfulla och med konst bundna
kransar af alla slags blomster, 9 af hvarje, och
hvilka sedan förvaras, för att såsom ett ofelbart
läkemedel gifvas åt sjuka kreatur. På gården eller
bv planen uppreses den brokiga majstången, på
bergen upptändas lusteldar, och kring båda
genomvakas midsommarnatten under dans och lekar.
Under iakttagande af vissa formler plockar
ungmön denna natt 9 sorter blommor, dem bon
lägger under sin hufvudkudde, för att i drömmen få
se sin tillkommande brudgum. I den dagg, som
då faller, välta sig sjuklingar, i hopp att
derigenom bli befriade från sitt onda, hvarjemte en
mängd andra egendomliga bruk iakttages dessa
dagar, hvilka alla hänvisa till en långt aflägsen
tidsålder för deras uppkomst. Midsommaren var den
uråldriga Balders- eller soldyrkans förnämsta fest,
hvilket till en del förklarar betydelsen af det sätt
hvarpå den ännu firas i norden.
Midsonimnrs-bttnedag firas i Lappmarken 2
till 3 veckor efter midsommaren, först i den
rätta församlings-kyrkan, och sedan, söndagen derpå,
uppe i den ödestående kapellkyrkan, för Lapparne,
samt kallas på Lappska Kaskakes-Beno.
Midsoumiarstugan, är benämningen på en
fornlemning som ännu utvisas på Hjörnare ägor i
Ys-by socken af Halland. Denna fornlemning liknar
en grotta, hvars nedgång äger likhet med den till
en källare. Stugan är 6 alnar i fyrkant och
utvisas bär bänk och bord af sten. Uti bottnen af
denna grotta framflyter en vattenrännil med friskt
och rensmakande vatten. Stugans fordna bruk är
icke lätt att upptäcka, emedan hon i senare tider
blifvit försedd med nya innanreden af bänk och
bord, och bar derigenom till stor del förlorat sitt
anseende såsom fornlemning.
midsominarsvakor kallas de eldar, som
midsommarsnatten upptändas på bergen i Bohuslän
och de trakter, hvilka angränsa till Norrige,
äfvensom i Skåne. Kring dem samla sig ortens
ungdom, och förlusta sig med dans och andra nöjen.
Ofelbart måste dessa eldar, i Norrige benämnda
S:t Hans eldar, betraktas, såsom qvarlefvor af de
fordna Baldersbålen, hvilka tändes den längsta
natten på året, i alla de orter der Baldersdyrkan
gjort sig känd. Dessa symboliserade Balders eller
Det. II. 102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
