Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Multrå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Munck.
Munck af RosenschUld. 835
gård i S:t Nickels socken af Savolax, d. 28 April
1749, gick vid 11 års ålder in vid Savolax
regemente som underofficer, och kom, endast 16 år
gammal, till Stockholm, der han anställdes såsom
page vid hofvet, blef sedan kornett vid
dragoner-ne och pryddes vid revolutionen med S. 0.,
gjorde snart en oförmodad lycka, blef 1777 förste
hofstallmästare, sändes på en beskickning till
Ryssland följande året, blef friherre, Kom. af N. O.,
landshöfding öfver Upsala län, president i
kammarrevisionen, en tid öfverståthållare i Stockholm,
grefve och seraGmer-riddare, samt ledamot i
regeringen under konungens frånvaro i kriget,
alltsammans vid icke fyllda 40 är och ulan några kända
egenskaper, hvilka kunnat rättfärdiga eller ens
förklara dessa utmärkelser. Tvertom tilläggas
honom alla de lyten, som borde aflägsna hvarje
ynnestbevis, belst af en så snillrik konnng som
Gustaf III. Han uppgifves nemligen som dum,
okunnig,- ohyfsad, tilltagsen, sniken efter rikedom och
lycka, liknöjd om medlen, samt utan ens något
behag hvarken i väsen, i ntseende eller
umgängessätt. Han var liten, men väl växt, icke ful, men
ej heller vacker, rå och grof till sina seder, och
de ynneslbevis, hvarmed han öfverhopades, skulle
således vara obegripliga, om man icke dertill trolt
sig finna följande förklaringsgrund. Ett obevist
rykte uppger nemligen anledningen vara, icke blott
bans brukbarhet som verktyg för hvad uppdrag som
helst konungen kunde lemna bonom, ulan äfven och
i ännu högre grad det val, hvarmed drottning
Sofia Magdalena hedrade bonom, då bon, efter
konungens önskan, lät i hemlighet upplösa sitt
äktenskap och i stället utsåg åt sig en annan make,
på det thronen ej måtte sakna arfvingar. Han
skulle således vara fader åt Gustaf IV Adolf, och
den sedermera födde, men i späd ålder aflidne,
prins Carl Gustaf. Sjelf var Munck likväl långt
ifrån alt vidkännas denna uppgift, utan bar
tvertom författat en täng berättelse om konungens
försoning med drottningen, och en bop dyrbara
smycken, som han erhållit af den senare, försäkrade
ban vara ett bevis på drottningens
tillfredsställelse, för det han baft den lyckan att bidraga till
denna försoning med hennes gemål. Konungens död
var emellertid signalen till hans fall, och man kan
i detta hänseende icke anklaga
förmyndar-regeringen, att emot honom hafva varit ledd endast af
samma förföljelseanda och bat mot Gustafs vänner
och gunstlingar, hvarifrån man emot andra ej kan
fritaga benne. En Jude, som i Finland blifvit
ertappad med utspridande af falska s. k.
Fahnehjel-mar (krigsförvaltningens obligationer), uppgaf
grefve Munck såsom den, hvilken lemnat honom
desamma. I anseende till den anklagades bäga rang,
och för atl ej på något sält kompromettera
Gustaf II(:s minne, ville man »j hänskjuta målet till
vanlig domstols ransakning, ntan en sådan företogs
på sloltet, i hertigens och flere statsembetsmäns
närvaro. Munck kunde icke neka för tillmålet,
förklarades således förlustig sina värdigheter, och
tilläts, såsom en särdeles nåd, att, utan att
hemsökas af lagens näpst, fä lemna laDdet, med vilkor,
att aldrig dit återkomma. Enligt andra
berättelser skall angifvelsen mot honom hafva skett redan
under Gustaf III:s lifstid och konungen hafva
aftonen d. 16 Mars, förrän han for på maskeraden,
beslutit ungefär samma åtgärd som nu vidtogs.
M. reste således, sedan han ställt säkerhet för de
ulprånglade falska sedlarnes inlösen, och begaf sig
till Italien, der han likväl snart började göra
reklamationer och yrka på upprättelse. Efter
Gustaf Adolfs anträde till regeringen hade dessa den
följd, att åt honom anslogs år 1800 ett årligt
underhåll af 1,000 dukater. Munck förändrade sitt
namn till Menck, naturaliserades år 1817 som
grefve i Parma och dog i Carara d. 18 Juli 1831.
Under hans lyckas dagar hade äfven dess sol
kastat sina strålar på hans bröder. Den äldste af
dem, Johan Henrik, född den 2 Febr. 1748,
blef äfven friherre, öfverste, landshöfding i
Nylands län, sedan R. och K. af S. O. Dog d. 16
Sept. 1817. Han hade dä haft afsked i 7 år.
R. af S:t Annæ-ordens l:sta klass. Den andre,
Otto Magnus, född d. 9 Sept. 1764, blef
korporal vid lifdrabanterne, kavaljer bos kronprinsen,
hofmarskalk, R. af S. O. öfverste i arméen, fick
1811 tillåtelse att gå i Rysk tjenst, blef
Hofmästare vid Ryska hofvet, R. af S:t Annæ-ordens
l:sta klass, lär ännu lefva i Haden.
Munck af HosengchUld , Kberli. Xacharian ,
äldste sonen till biskop Munck, var född i Lund d. 3
Aug. 1775, egnade sig åt medicinen och blef vid
endast 19 års ålder promoverad till läkare, hvarvid ban
innehade första rummet bland dem, som denna
beder vederfors. Uppträdde år 1800 vid Norrköpings
riksdag, blef 1805 medicine professor vid Lunds
universitet och snart ansedd som en af landets
förnämste läkare. Man kan ej veta huru långt han
med sin skarpa blick och sitt icke mindre skarpa
snille skulle gält inom vetenskapen, om han med
allvar och ihärdighet egnat sig deråt; men bans
verksamhet drogs åt andra håll, dels åt politiken,
hvari han visade sig som anhängare af de liberala
idéerna, dels af nöjet och rese-lusten, hvarföre ban
också tillbragte en icke obetydlig del af sin lefnad
på resor inom och utom landet. Under en sådan
dog han också i Köpenhamn d. 17 Maj 1840. Som
riksdagsman tillhörde han den moderata
oppositionen, och saknade icke heller do
aristokratiska kretsarnes aktning och välvilja, både för sin
fasta karakter, sitt imponerande väsen och det
behof de hade af den genialiske läkaren. Om
Ramlösa brunn, hvars intendent han i många år var,
hade han stora förtjenster. Ilar öfversatt några
af Hufelands skrifter och författat flere andra, t.
ex.: Till allmän helen om kokoppor; Förslag till
hämmande af koppfarsoten; Om Pestalozzis lar o method;
Om mineralsura rökningar; Förslag till författningar
om allmänna helsovdrden, m. m. Hans yngre
broder och näst den yngste af bröderne,
Munck ar Honeiischtild , I»» vi<l, var född i
Lund d. 20 Sept. 1786, blef magister 1805,
prestvigdes 1810, förestod 1814 estetiska professionen,
men beslöt lemna den akademiska vägen för att
söka sin befordran på den presterliga, och atnämndes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
