Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BJUorre.
SJttstjerna.
543
MJtforre (Foligula nigra). Hannen är 1 fot 9 lam,
med korta vingar, som boplaggda räcka blott
öfver stjertroten. Honan är nägot mindre. Hannen
är svart med en rund knöl pä näbbroten, bönan
brungrå utan nabbknöl. Hafsorren tillbör den
högre oorden af gamla och nya verlden, och
derifrån flyttar ban vinlertiden till mer tempererade
länder. Han delar sina flesta samslägtingar sed,
att under fortplantningstiden vistas vid färska
vatten i det inre af landet, och att, sedan denna
period är förbi, mest söka hafvet, der ban lefver
tilldess åter fortplantningsdriften vaknar. Dess
stamhåll bos oss om sommaren är isynnerhet
polartrakterna, der ban i det inre af landet är
allmän, t. ex. vid Karesvando och på fleia ställen i
de norra lappmarkerna. Likväl inskränker sig dess
sommarstalion icke blott till polarzonen, som man
förmodat, ban bäckar äfven långt sedligare,
såsom i fjällvatten i det vestra Norrige vid
Halling-dalen och troligen i alla egentliga fjällbygder.
Föder sig af musslor och maskar, sällan af
vattenväxter. Fjäder och dun äro förträffliga, men
köttet tranigt, segt och osmakligt. Icke desto
mindre ätes det under fastlagen i Frankrike af goda
katboliker, emedan denna fogel anses något
beslägtad med fisken, såsom lefvande i vattnet, der
ban d)ker alldeles som en fisk och således
förmodas begåfvad med något kallare blod.
SJCprotevt kallas en skeppares och dess
besättnings edeliga förklaring inför, behörig auktoritet,
öfver alla omständigheter vid ett timadt hafveri
och dess orsaker, saml de åtgärder som vidtagits
i ändamål alt minska detsamma.
SJ Orup moderförsamling, med annexet Kalslösa,
ett reg. pastorat af 3 kl. i Malmöbus län och
Lunds stift, Ljunils härad och kontrakt, 1’ mil
från Ystad, består af 1 6 J hemman, upp-katlnde
till 90,462 Rdr, med en folkmängd af 900
personer och en areal af 2,916 tunnl., hvaraf endast
3 äro oländig mark. Socknen har i allmänhet god
åker men sämre ängsmark och torfjord lill
husbehof. Der inom ligger Hynge gärd (se detta ord).
Adr. Ystad.
Sjtt»a i Svärta socken i Södermanland, tros under
kristendomens äldsta tider ha varit elt kloster,
hvarpå likväl inga bevis Gnnas. Säkert är, att
egendomen är så gammal, alt dess anläggning
förlorar sig i de aflägsnaste tider. Ståthållaren Jost
Kursell, riksrådet och amiralen Ryning och kongl,
rådet grefve Axel Stålarm skrefvo sig till denna
gård. Generalen baron Löwen gjorde den lill
fideikommiss för äldste sonen. Den ligger £ mil
från Nyköping, beslår af etl mtl., har en
åbygg-nad, soin finnes föreställd i Dahlbergs Suecia, och
vackra trädgårdar. Vid Ryssarnes härjningar år
1719 räddades gården af cn bönsvaktrrska, som
slog på en gammal trumma, hvilket hos fienden
väckte fruktan att någon väpnad trupp var i
annalkande.
MJtt«kada. Konungens och kronans rätt i
skeppsbrott är enligt Sjölagen följande: "H^ar något
skepp eller annat fartyg råkade på de orter, som
uuder Sverige böra., lill att stöta eller stranda,
så att det förgås, eller något förgånget eller
öfver bord kastadt gods drefves lill Svensk strand,
eller ock någon Svensk undersåtare funne sådant i
sjön,, det uppfiskade eller bärgade, hörer samma
skepp eller gods någon till som Svensk är, eller
ock dess undersåtare, som med kronan i vänskap
står, och samme ägande afTordrar det skepp
eller gods innan natt och år, sedan skadan känd är,
be|ale då omkostnaden och bärgarelönen till den,
som det bör, och tage sitt igen, som bans med
rätta är. Men hörer skepp eller gods till någon
riksens ovän och fiende, eller sjöröfvare, eller ock
atl äganden inlet gifver sig an innan natt oeh år,
då är konung ägande atl taga det gods till sig
och det behålla, deras lön oafkortad, som bärgat
hafva." — Vid skeppsbrott är skepparen pligtig
först rädda folket, dernäst skeppets redskap
tackel och tåg och sist köpmansgodset. Förgås skepp
och gods alldeles, dä bar skepparen och bans folk
intet att fordra af den b)ra dem kunde återstå;
men ba de bergat så mycket af skeppsredskapen,
att det kan svara mot hyran, då njuta de deraf
full lega. Allt gods som finnes, uppfiskas och
bergås ur sjönöd, skall genast angifvas hos
landshöfdingen; men den som undandöljer sådant gods,
anses som tjuf och röfvare och straffas till
kroppen eller lifvet som saken är till. Om ban är i
redarnes eller fraktarnes tjenst och njuter deras
lega, bar ban förverkat både lif och gods. Den
som mördar någon skeppsbruten skulle, enligt
Missgerningsbalken, rådbråkas, det enda brott
hvarföre lagen utsatte ett sådant straff, men hvilket
numera är förmildrad! till halshuggning. Den som
genom falska eldars anländande nattetid eller
andra påfund söker föranleda skeppsbrott, straffas
till lif och egendom som gerningen och skadan äro
till. — Om något af skeppels redskap eller lasten
behöfver kastas öfver bord, för att rädda det bela
från undergång, bör det först värderas, och sedan
ersättas af det frälsta. Sådant kallas Hafveri.
Kastas gods förr än halfva resan är gjord,
betalas det efter inköpspriset, men sedan efter värdet
a destinationsorten. Om några af passagerarne,
rädda för den botande faran, förmå skepparen att
afbugga mast eller tillfoga skeppet någon annan
skada, böra de sedan gälda den.
SJttwtad, numera Skymtad. Se: Hammars socken.
SJttatJerna, Otto, bette förut Krttger, var
son af en borgare i Lybeck, och född derstädes
omkring år 1650; hade varit i flera sjömakters
tjenst och öfverallt utmärkt sig genom sin
skicklighet och mandom; kom 1677 såsom kapten på
ett Lybskt fartyg till Sverige, der han antogs till
brännare-kapten; blef 1689 kapten vid
amiralitetet och befordrades så att ban 1703 var amiral.
Hade 1693 blifvit upphöjd i adligt stånd med
namnet Sjösljerna. Dödsåret nr obekant. Hans
son,
Sj«MtJeriia, Ander*, född d. 9 Apr. 1682,
inträdde äfven vid sjöstaten och gjorde, under Carl
XII:s krig, flera fälttåg till sjöss, blef 1715
kommendör, 1736 vice amiral och följande året
kommendant i Ca risk röna. Inkallades i rådet 1739,
Del. III. 69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
