Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
572
Skolstyrelse»
Skolväsendet.
slöjder. Äfven vid Lifgardet till bäst och vid
Wendes artilleri-regemente mottagas så val flickor
som gossar till undervisning, och vid sistnämnda
korps få flickorna begagna skolundervisningen till
dess de fyllt högst femton, samt gossarne till
fyllda fjorton års ålder. Till skolmästare vid
Wendes artilleri utses alltid en gift man, på det hans
hustru må kunna hafva flickornas undervisning otn
hand.
Skolstyrelse kallas den direktion, som bar
uppsigt öfver socknarnes folkskolor. En sådan
skolstyrelse finnes för hvarje socken, som bar egen
skola, och om flera skolor finnas i samma
socken är skolstyrelsen gemensam för dem a|la.
Deremot om flera socknar förenat sig om en skola
hafva dessa socknar gemensam skolstyrelse.
Ordförande i skolstyrelsen är församlingens pastor
eller den som förrättar pastors tjenst; ledamöter
väljas af församlingen. Skolstyrelsen uppgör
reglemente för undervisningen, värdar skolans
angelägenheter, uppsätter förslag till skollärare o. s. v.
Skolstyrelsen äger äfven att afskeda oskicklige
eller genom oanständig lefnad ovärdige skollärare.
Skolstyrelsen har också uppsigt öfver de
folkskolor, som blifvit inrättade på enskildt bekostnad,
dock ulan att kunna rubba de vilkor som af
stiftaren föreskrifves; likaledes om någon enskildt
vill såsom lärare öppna cn folkskola bör den stå
under skolstyrelsens inseende. Skolstyrelsen står
sjelf under domkapitlets uppsigt och bör årligen
till detsamma ingifva en berättelse om
folkunder-ningens tillstånd i dess distrikt, hvarefter
domkapitlet hvart tredje år insänder till Kongl. Maj:t
en underdånig berättelse om folkskolorna inom bela
stiftet.
Skolväsendet. De äldsta skolor i Sverige
uppstodo under medeltiden och voro dels
klosterskolor (i eller invid klostren), dels domskolor, som
upprättades vid biskoparnes residenser. I enlighet
med det sätt hvarpå de uppkommit, stodo båda
slagen uteslutande under kyrkans beskydd, löntes
och vidmagthöllos af den, och deltogo med tiden i
dess alltmer tillväxande förderf. Hufvudsakliga
föremålet för undervisningen var munk-kristendom,
någon färdighet att läsa i bok, några
psalmmelodier, några utanlästa böner, såsom Ave Maria och
Credo (allt blott till minnets uppöfvande), samt,
då anspråken stego högt, en förderfvad Latin.
Kyrkolärans dogmer ansågos som oantastliga
axio-mer och böjden af filosofisk lärdom bestod uti att
kunna tappert disputera om dunkla, på ett
barbariskt språk uttryckta abstrakta begrepp, sådana
som i/uidditates, entitates och quodltbetica, m. m.
De läroböcker, som vid första undervisningen
begagnades, såsom Doclrinale och Græcisrnus, hvilka
voro på latinsk vers författade latinska
grammatikor som lästes utantill, öfverensstämde med de
rådande principerna. Några få, som eftersträfvade
att förvärfva högre och vidsträcktare bildning,
reste, särdeles innan Upsala akademi år 1476
blifvit stiftad, efter slutade skolstudier hemma, till
utrikes universiteter, bland hvilka det Parisiska då
för tiden stod i högsta anseende, och från hela
Europa lockade till sig ynglingar och mån. Här,
likasom mot medeltidens slut någongång äfven i
Bologna, Köln, Löven, Prag eller Leipzig,
förvärfvade de nordiske lärdoms-sökarne sina
doktors-eller magister-värdigbeter, hvilka efter
hemkomsten berättigade dem till kyrkans, eller stundom
äfven statens, höga embeten och värdigheter. De
högre insigter härmed vunnos, synas dock hafva
varit föga fruktbarande för lifvet; i skolan
bibehölls alltjemt det gamla barbariet, och hvad
skol-tukten beträffar, finna vi att stryk, hugg och slag
voro det förnämsta medlet, hvarmed i medeltidens
skolor, ordning och flit skulle upprätthållas.
Sådan bestraffning med ris och fer|a, hvarmed ej
blott under medeltiden utan äfven långt derefter
fortsattes, begagnades också icke blott för
verkliga förseelser, utan äfven för sådana fel som att
inom skolan uraktlåta att i modersmålets ställe
begagna latinet lill uteslutande samtalsspråk.
Kyrkoförbättringen och den sedan 1440 bekantgjorda
boktryckarekonsten började dock småningom att
äfven inom skolans inrättning och organisation
införa några tjenliga förändringar. Luther och
Melanchton blefvo i viss mån äfven skolans
reformatorer; förstånd och eftertanka började genom
deras amnaningar träda i bokstafvens och den döda
utanläsningens ställe, och Melanchton utgaf sjelf
en något lämpligare latinsk grammatik än den
bit-tills nyttjade. Likväl, då efter reformationen de
stora andeliga godsen och prerogativerna ansenligt
indrogos, blefvo ock skolorna mindre lockande och
mindre än förut anlitade af lärjungar, hvaröfver
ock redan konung Gustaf I klagade, med
förmaning till allmogen, att nu såsom förr bidraga lill
skolornas underhåll samt hålla sina barn lill
skolan. Skolan förblef dock ännu länge som förut
egentligen en förberedelse-anstalt för kyrkans
tjenare, och äfven 1571 års skolordning stadgar alt
ingen skolmästare skall vara förpligtad att i
skolan lära annat än "Latijn och Svensko." Först
konung Gustaf II Adolf, som grundlade
gymnasierna i Strengnäs, Westerås och Linköping saml
trivialskolor i Wexiö, Skara, Wiborg, Kalmar och
Hernösand, jemte en borgareskola i Jönköping,
synes derjemte hafva egnat någon större
uppmärksamhet ät skolans vigt och betydelse för det
borgerliga lifvets kraf och behof, i thy att i de
instruktioner som för dessa skolor utfärdades,
lärare i mathematik, fysik, estethik och politik nu för
första gången omtalas. År 1649 utkom en ny
skolordning, i hvilken språkförfarenhet (peritia
lingua-rum) som skulle sträcka sig till trenne hufvudspräk,
modersmålet, latin och grekiska, jemte
kristendomskunskapen, antagas såsom skolans förnämsta
syftemål. Konung Carl Xl:s skolordning af år 1693
öfverensstämde hufvudsakligen med drottning
Christinas, och gymnasierna behandlades uti den, ännu
bestämdare än i den förra såsom prest-seminarier.
I båda anbefalltes latinet såsom skolans
umgängesspråk, och nesliga straff bestämdes för skolelever
som inom skolan nyttjade modersmålet. Den nya
skolordningen af år 1724 bibehöll den lärda
skolan hufvudsakligen sådan bon var, men lade ökad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
