Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ti76
Stenbock.
Stenbock»
yngling kammarherre hos konung Gustaf II Adolf
och tjente sig sedan upp under de Polska,
Preussiska och Tyska krigen till öfverste för Smålands
kavalleri, hvartill ban 1631 befordrades. Illa
sårad i slaget vid Lutzen, fanns han liggande i sitt
blod på fältet så svårt skadad, att ehuru ban kunde
räddas till lifvet, ban dock nödgades taga afsked
frän krigstjensten, dä ban insattes så.som assessor
i Götha hofrätt. Sedermera, fullkomligen läkt och
tillfrisknad, återvände han likval an en gång till
krigets bana, då ban blef öfvers|e för adelsfanan,
hvilken han 1614 med tapperhet anförde mot de
Danske. Blef t64S riksråd och tillika president
i Götha hofrätt samt 1650 lagman öfver Tio
härader. Är 1651 fick ban afsked såsom president
och upphöjdes till grefve, dä honom äfven, till
sitt nya stånds uppehållande, förlänades Seglora
gäld och socken i Westergöt|l|and, bestående af
72 bela och halfva hemman. Redan förut hade
den frikostiga dronningen donerat till bouom 23
hemman i Elfsborgs län, Kungslena by med 49
deruoder liggande gårdar, samt dessutom 14
hem-inan i Uphärad i Westergötland och 53
skattehemman i Finland. Han dog d. 29 Juli 1652.
Sonen,
Stenbock, Jnlinii fnubriel, grefve till
Bogesund, föddes d. 28 Aug 1640. Drottniug
Christina tog honom tidigt till kammarpage och skänkte
honom I65t elt stenhus, som kronan kiipt af P.
Brahe. Ynnest vann ban derefter äfven bos
enkedrottningen Hedvig Eleonora, dä ban efler gjorda
utländska resor återkom såsom en fulländad
riddersman och siraxt blef kammarherre. Han säges
ofta hafva plitat med de öfrige ungberrarne, 1663
ined unge Axel Lillie, 1664 med Pehr Persson
Sparre, 1667 med 0. W. Königsmark o. s. v.
Hela sitt lif igenom bibehöll ban elt ridderligt,
stult och finkänsligt sinne, blef omtyckt af alla
och ej minst af fruntimren. Ar 1664 blef ban
enkedrottningens hofmarskalk och guvernör öfver
lifgedinget, 1667 riksstallmästare, 1668 riksråd
och 16 73 riksmarskalk. Han var i nära 40 år
en af de inflytelserikaste männen både i rådel och
vid hofvet, och det oaktadt ban, som af naturen
var häftig och till seder visst icke fin, på skarpt
sält plägade uttala sin mening och ej sällan
motsatte sig öfverhetens infall. Han delar ock äran
med friherre Johan Gyllenstjerna att af
anekdoti-ster blifva uppgifven såsom anledning till
bildandet af ordet Grobian, som skall betyda Grob-Jnn
eller den grofve Jan, och gafs åt endera såsom
vedernamn af riksenkedrottoingen, hvilken alltid
bröt på Tyska. Han var en stor mästare i att
rida, dansa, fäkta, och andra ridderliga idrotter.
Lärdom hade han ej mycken, men det klara
förstånd, det goda minne och lätta sält, soin visste
att icke blott dölja denna brist, utan ock gifva
bonom utseende af en bildad och kunskapsrik man.
Alltid ganska klok och ordentlig i vården så väl
af egna som allmänna bushållsangelägenheter, följde
lian inom rådet ßjelkiska partiet, kraftigt och
städse talande för sparsambet och bättre
hushållning med kronans inkomster. Han stod sig väl
vid^den stora kommissionens domar och kunde blott
pliktfällas till några högst obetydliga böter. År
1685 fick "grefve Joban" t,700 lod arbetad! silfver
i nyårsgåfva och stod högt i den kongliga ynnesten,
saml användes såsom ordförande i Derå vigtiga
kommissioner. Man fiuner af allt, att han hörde till
rojalisterne, som krossade aristokraterne, och
när desse dogo i armod , hade han anseende såsom
en af de förmögnaste herrar i riket. Äfven bos den
unge konungen Carl XII stod ban i stor ynnest.
Under en sjukdom besöktes ban af denne, och
sedan ban tillfrisknat, befa|lles ban at| kl. 5 kvarje
afton infinna sig bos konungen, hvilket ej litet
väckte de öfrige boge berrarnes afund. År 1702
salt ban främst inoin den afdelning af rådet, som
utgjorde konungens bögsta domstol. Han dog i
Stockholm d. 15 Aug. 1705 och slöt sjelf sin
grefliga gren. Han säges hafva baft den
svag-helen att bråka med guldmakeri och de visas
sten, och det på.>lods att ban under sina
experimenter bärvid råkat intaga elt medikament, som
förkortade hans dagar.
Stenbock, Krik 4»u*ti»r.«i*oi>, friherre, föddes
den 12 Maj 1612. Utnämndes 1643 till
generalmajor och blef följande året tillika öfverste för
elt Finskt fotregemente. Guvernör öfver Riga
samt öfver Wendiska och Pernauiska kretsen 1645,
vid samma lid äfteu general-guvernör i
Ingermanland. Jemte general-majorsenibelet vid infanteriet
uppdrogs bonom 16 47 alt kommendera kavalleriet
i Lifland. Benådades dessutom flera gånger uied
förläningar och förmåner. Ar 1655 fick han
general-kommando öfver Pommerska milisen och
konfirmerades 1657 såsom laginan i Westernorrland,
Lappmarken och Härjedalen. Blef 1649 riksråd
och förordnades 1651 till general-guvernör öfver
Ingermanland, Karelen och Kexbolms län. Ar 1653
utnämndes ban till general-kommendant öfver alla
fästningar och all milis i Halland, samt
förordna-des 1657 till rikslygmästare. lian blef skjuten
natten emellan d. 11 och 12 Febr. 1659 vid Kö.
penbamns belägring, lians yngre broder,
Steubock , <àu»taf Otto, grefve till Bogesund,
friherre till Oresten och Kronobäck samt herre till
Torpa, Kijda, Kolcka, Hesslebyholm, Harg, Wapnö,
och Spanrep, var en krigare, utmärkt af stora
segrar och slora motgångar, en rörande bild af
lyckans omskiften äfven i det enskildta. såsom än
i rikedom lik en furste, än i armod lik en
invalid. Han föddes d. 17 Sept. 1614 på Torpa i
Småland. Blef 1632 kornett vid Smålands
busarregemente och följande året fänrik vid ett Tyskt
regemente, med hvilket ban dellog i eröfringen
af Lnndsberg och Frankfurt an der Oder 1634.
Kort efter slaget vid Nördlingen, togs han tillfånga
men utvexlades snart åter, hvarefter han bivistade
slaget vid Döinilz 1635. I Witlstockcr-slaget
1636 utmärkte ban sig såsom major vid ett
Småländskt infanteriregemente, ined hvilket ban deltog
i fiendens förföljande in i Hessen det följande året,
likasom i eröfringen af Werben och Erfurt, samt
i Leipzigs misslyckade belägring och Torgaos
intagning. År 1638 blef ban öfverste för del Smà-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
