Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
760
Sture.
Sture.
t ha Lejonhufvud, hemkom SvaDte Stnre, som
älskat henne allt ifrån sin barndom. Ung och
häftig, uppsökte ban snart sin fordna älskarinna och
kastade sig på knä för hennes fötter. Härvid
öf-verraskades ban af konung Gustaf, hvilken
oförmodadt inträdde och frågade: "Hvad betyder
detta?" Margaretha fann sig och svarade hastigt:
"Ban begär min syster Märtha till äkta." "Det
vare honom ock beviljadt", svarade straxt
konungen, och sedan dristade ingen tala mera derom.
De så oförtänkt förlofvade firade sitt bröllop på
Nyköpings slott. Sturen bade 153? fått Stegeborgs
slott och län i förläning, samt 1538 Söderköpings
stad. Är 1541 slogs ban till riddare, och
samma år lemnades i bans värd de Danska riksråden,
som blifvit gifne till gislan, då konung Gustaf vid
mötet med Danske konungen gick öfver till
Danmark. Än en gång frestades Sturen med anbud af
väldet öfver Sverige. Den upproriske Nils Dacke
skref 1542 ifrån Wexiö till bonom, alt menige
man i Småland ville till Sturen utgöra sina årliga
skatter och utskylder, om ban ville vara deras
herre och höfvidsman, hållande dem vid rätt, lag
och sedvanor, såsom bans fader förr gjorde.
Sturen svarade budbäraren, att bonden bör köra
plogen, men ej utbjuda kronor, och sände brefvet
genast till konung Gustaf. Ilan var dä
höfvidsman på Stegeborg; men följande året kallas ban
ståthållare. Då drog Dackehären till Stegeborg,
der ban bodde, för att med våld tvinga honom
att blifva deras anförare och emottaga Sveriges
krona. Tidigt underrättad om de upproriskes
ankomst, gick han dem till mötes med sitt
krigsfolk. Efter en timmas fäktande, vände sig 500
Smålänningar genom en skog mot slottet, i akt
och mening att intaga det, förr än Sturen kunde
hinna dit. Svante Sture skyndade nu hem till
slottet och måste trängas med bönderne om
slottsporten. Han intog slottet, men bönderne lägrade
sig uti ladugården. En del drog ut, för att
genom ringning i klockorna samla flere bönder och
öka sin styrka. Sturen gjorde då två utfall utur
slottet, första gången med framgång, men andra
gången kom den skaran, som gått ut att ringa,
tillbaka och kastade sig emellan slottet och
Sturen, sä att denne med värjan i handen måste slå
sig igenom till porlen. Böndernes anförare
förlorade då modet och gick öfver till Sturen, som
sedan drog in i Tjust, der ban äfven afväpnade
flera upproriska svärmar. Kort derefter fick bao
Leckö slott och län med underliggande härader i
förläning, och 1544 utnämndes ban till riksråd.
Är 1558 bade Svante Sture i uppdrag att bålla
de kungliga räfstetingen i Westergötland,
Wermland och Dalsland, och 1559 kallades ban till
konungens sekreta-råd; man finner således, att ban
ägde sin gamle konungs fulla förtroende, och
detta med allt skäl, då under 30 år ingen anledning
till misstanka uppstått. Äfven i början af konung
Erik XIV:s regering var Hr Svante i synnerlig
nåd; han kallas då tillika lagman i Smaland. Ilan
var konung Eriks ombud vid arfskiftet efter
Gustaf I, och vid Erik XIV:s kröning 1561 erböll
ban första rnmmet ibland grefvarne, som då
nämndes. Haas grefskap blef Westervik med
Stegeholms slott; Hörningsholm kallades Slurarnes fri
-herrskap. På samma gång förklarades ban äfven
för rikets marsk. Kort derefter utnämndes han till
guvernör öfver Finland. Följande året blef han
guvernör öfver Lifland. Snart utbröt dock konung
Eriks misstänksamhet’ mot Svante Sture och bans
att, och konungens klander öfver bans uppförande
tilltog allt mer och mer. En offentlig anklagelse
skedde; men konungens nämnd benådade nti
Upsala i Maj 1565 Svante Sture, tillika med Pebr
Brahe och Gustaf Stenbock, hvilka äfven blifvit
anklagade. Slutligen gjorde behandlingen emot
sonen, Nils Sture, i Juni 1566 ställningen
ohjelpligt ehuru en skenbar förlikning för någon tid
inträffade. Ändtligen timade d. 24 Maj 1567 det
hemska Storemordet, hvarvid den ädle grefve
Svante föll ett offer.
Stnre, Nil» Svnnte**on, grefve till Stegeholm
och Westervik, friherre till Hörningsholm, föddes
d. 20 Juni 1543. Han var ej fylda 24 år, då
ban mördades af sin konungs hand, och bade då
likväl blifvit så ofta och i så olika uppdrag
använd, att man med allt skäl kan bos bonom sluta
till ovanliga både anlag och kunskaper. Redan
vid 18 års ålder kunde ban sändas till drottning
Elisabeth i England i det svära frieri-ärendet, som
hertig Joban ej kunnat uträtta. Dä ban fått
företräde hos drottningen skulle han, enligt en
meddelad instruktion, hälla ett långt och grannt
Latinskt tal, samt sedan noga svara på alla
möjligen förekommande frågor. Sedan sändes han på
en föga mindre grannlaga beskickning till hertig
Johan i Finland, och samma är, eller 1562, blef
ban anförare för den kongl. lif-fanan, så att ban
då ännu synes icke hafva varit uågot misstänkt
af konung Erik. Snart började dock Eriks
misstänksamhet att upplåga emot den unge Sturen.
Ifrigt begifven på astrologi, trodde ban sig hafva
låst i stjernorna, att en man med ljust bår
skulle beröfva bonom kronan. Ilan fruktade, att
spådomen skulle slå in på Nils Sture, hvilken hade
ganska ljust bår, och yttrade derföre flere
gånger: "Det hvita hufvudet bringar mig till slut i
olyckan." Nils Sture sändes emellertid ned lill
Danska kriget; men då bärunder slaget vid
Svar-terå aflopp mindre lyckligt, och Jakob Hästesko
skyllde förlusten pä Sturens förräderi, blef
konungens ovilja allt större. Konung Erik dolde likval
annu en tid sina misstankar. Straxt efter slaget
vid Svarterå, kallades Nils Stnre upp till
Wadstena och emottogs ganska nådigt. Göran
Persson till och med gaf honom på konungens
vagnar 200 gårdar, och lofvade andra 200 dertill,
om ban med sitt folk ville öfverrumpla och
nedhugga de Tyske ryttare, som flytt vid Svarterå,
samt sedan ulkräfva höga böter af några härader
i Westergöt|]land, hvilka uraktlåtit att göra
dagsverken till Warbergs slott, och, om bönderne ej
ville böta, bränna deras byar och härja landet.
Han vägrade att göra detta, och Sturens
slägtingar påstodo sedan, att konung Eriks vrede kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
