- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
54

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

54

Thyselias.

Tibell.

baft, isynnerhet oti allt hvad som rörde
skolväsendets förbättring och medellösa prestfamiljers
understöd. Såsom riksdagsman, deltog ban varmt
i allt, som angick kyrkan och skolan, men lärer
ej mycket hafva befattat sig med andra ämnen.
Han afled d. 5 Sept. 1838. Sonen,

TliyNeliuM, Pehr Krlk, född d. 29 Dec. 1808,
lektor i historien vid krigsakademien 1837 och
theologie doktor 1849, bar gjort sig ganska
förtjent om Svenska kyrkohistorien, genom
utgifvandet af Handlingar rörande Svenska kyrkans och
Läroverkens Historia, samt Handlingar titi Svenska
Reformationshistorien.

ThyNiiHtten benämnes stundom i våra fornbäfder
det Ragnaröcker eller verldens förslöring, som
man efter Asaläran trodde en gäng skulle komma
att göra ett slut pà detta jordlifvet. Deraf
benämner man än i dag pà många ställen ett tjockt
mörker för Thysmorker eller rättare Ihussmorker,
emedan uttrycket uppkommit al det gamla ordet
Thusse, hvarmed man utmärkte de äfven under
namn af Jötnar och troll kände fiender till våra
äldste fomfäder, och hvilka med tiden blefvo i
folktron diktade andeväsen.

Tliilck (mylh.). När Balder var död och Frigga
skickade bud öfver all verlden, bedjande alla ting,
både lefvande och döda, begråta hennes älskade
son ur Hels väld, gingo sändebuden omkring
öfver allt med denna begäran från himladrottningen.
Lätt fingo de alla ting att gråta Balder, och glade
öfver det väl förrättade ärendet, voro de stadde
på återresan till Asgård, då de i en håla funno
en jätteqvinna, som kallade sig Tböck. De
frågade benne, om icke äfven bon ville gråta Balder
den gode, hvilket vore af stor vigt, ty om något
enda ting, i himmelen eller på jorden, nekade alt
begråta bonom, skulle ban intill Ragnarök
förblifva i Hels väld. Då svarade den elaka
jätte-qvinnan:

Thöck månd’ gråta
med torra ögon
öfver Balders död!
Hvarken i lifvet eller i döden
rnig glädje han gjorde,
l|ei behälle sitt rof!
Man fick sedermera veta, att det var den listige
och ondskefulle Loke som hade skapat sig till
jät-teqvinnan Thöck, för att såmedelst förhindra
Balders återvändande från llelbem.

Tinrp, annex lill Äsled i Wartofla härad af
Skaraborgs län, är beläget 2 mil O.N.O. från
Falköping. Dess kyrka är byggd är 1612. Marken
är sluttande och skog saknas. I förening med
Äsled och annexet Mularp ulgör denna socken 54 ®
mtl., med en folkmängd af 1,264 personer.
Ti-arps areal ulgör 2,245 tunnland. Adr. Falköping.

Tihnst. Se: Kallarhals.

Tibell, <«aiv<»r Wilhelm ut, son af
löjtnanten Christoffer Tibell, föddes d. 12 Maj 1772.
Ättens stamfader var Petrus Tbomæ Cassiopæus,
prost i Skeptuna, efter hvilken socken sönerne
antogo namnet Ske/dunensis. Förut tillgifven
li-tburgien, underskref ban sedan Upsala mötes be-

slöt, äfvensom sonen Laurentius Petri, hvilken
derefter var kyrkoherde i Tibble socken, hvaraf
sonsonen, kyrkoherden Petrus i Hageby, skref
sig Tiliclius. Tibell bade från sin ungdom lust
för faderns yrke, så att ban redan som
student var inskrifven vid Södermanlands
regemente i egenskap af volontär. Endast 16 år
gammal blef han rustmästare, tågade 1788 i fält
emot Ryssland och bivistade hela kriget,
hvarunder han vid Hera tillfällen utmärkte sig. För sin
visade käckhet i affären vid Keltis erhöll ban sitt
första hederstecken, medaljen för tapperbet i fält.
lians matbematiska kunskaper hade emellertid
blifvit kända, och han användes derföre sedermera vid
arbetena pä de fortifikationsverk, som uppfördes
vid Ummeljocki, Werelä och Anjala. Efter
fredsslutet utnämndas ban till underlöjtnant vid
Södermanlands regementes artilleri och förordnades 1792
till informations-officer vid krigs-akademien på
Carlberg. Befordrades 1797 till kapten vid
Jerat-lands regemente. Ilan var en bland stiftarne af
krigsmanna-sällskapet och valdes till ständig
sekreterare i delta sällskap. Är 1798 erhöll bao
afsked frän sin befattning pä Carlberg och
tillåtelse att ingå i Fransk krigstjenst. Der
utnämndes ban genast till ingeniör-kapten och placerades
vid generalstaben i Italien. Snart utmärkte han
sig, blesserades vid flera tillfallen, såsom vid
Castel-Nuovo och vid Turin, der ban äfven blef
fången, men efter tre veckor åter utvexlad.
Befordrades derpå lill general-adjutant. Deltog
sedermera uti Napoleons tåg öfver Alperna och den
ärorika segern vid Marengo. Vid öfvergången
öfver Mincio anförde ban de Franska förtrupperna,
och forcerade sedan passagerna öfver Adige och
Brenta; äfven erhöll ban uppdrag att upprätta
en karta öfver den trakt, som utgjorde bögra
Franska flygelns terräng. F.fler fredens afslutande
insattes Tibell såsom kommenderande
general-adjutant inom Cisalpinska republiken, samt
förord-nades tillika till chef för ingeniör-korpsen och
direktör för krigsarkivet derstädes. Tibell och
Brassier erhöllo derpå uppdrag att gemensamt
upprätta en follständig topografisk karta i stor
skala öfver bela Italienska republiken. Emellertid
blef Tibell ledamot och sekreterare vid den på
bans framställning stiftade Italienska
krigsveten-skaps-akademien i Milano, och flera af honom
författade afhandlingar finnas införda i denna
akade-dernies handlingar. På årsdagen af slaget vid
Marengo erhöll ban en bedersvärja, och
befordrades kort derefter lill brigad-general. Snart
återkallades ban lill fäderneslandet af konung Gustaf
IV Adolf, som ansåg sig behöfva en så utmärkt
och bepröfvad krigare i sin tjenst, och bao
befordrades då genast till major i Svenska arméen
och öfver-adjutant. Derpå skedde täta
befordringar och uppdrag, som utvisa hans stigande
inflytande. Så utnämndes ban 1803 till öfverstlöjtnant
och general-adjutant af flygeln, samt placerades till
tjenstgöring bos presidenten i krigskollegium;
förordnades sedermera till ledamot i kommittéen
angående arméens tross- och utrednings- samt fäll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free