Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
208
Wall»
Walla.
tagande och oförvissnelig skönhet. De hade sin
boning i Waiball, och tjenade gadars fader, i det
de utsändes af bonom pä hvarje slagfält, för att
bland hjeltarne utvälja dem, som skulle gästa hos
Odén. De passade äfven upp vid Einberiarnes
taffel, sprakade med dem och kriogbjödo mjödet.
Tvenne af Valkyriorna, Ilrist och Mist, voro dock
nteslutande för Odens uppassning, i det de
kre-densade bonom det ypperliga vinet, hvaraf han
ensam drack. Bland dem som för öfrigt
namn-gifvas, äro: Skeggöld, Skötjul} Hildur, Tkrud, lllock,
Her/jölur, Göll, Geiraköd, Randyrid, Radgrid,
Re-ginleif m. fl. Böta och Skuld räknades ock bland
Valkyrior,1 ehuru de egentligen voro att betrakta
som krigsgudinnor. — Valkyriorna beskyddade
hjeltarne i krig, och många bland dem som icke
voro utsedde att stupa, och komma till Odén eller
Freja, förde de till seger och jordisk ära, samt
återbringade dem helbregda i sina föräldrars,
makars och brudars armar. De räddade äfven
drunknande ur sjönöd, frälsade från skeppsbrott
månget fartyg, som kämpade mot de rasande
vågorna, och undandrogo således bafsgudinnan Ban
månget byte. — Valkyriorna voro således himmelska
väsenden, goda och älskliga, sköna och välgörande;
men äfven dödliga fruntimmer nämndes icke sällan
Valkyrior, då man med ordet Valkyria menade
detsamma som sköldmö; ty bos den tidens
nordi-diska qvinnor värderades icke blott de busliga
dygderna; de måste derjemte utmärka sig genom
tapperhet och mod. Derföre såg man ständigt
qvinnor fara på jagt, och äfven oftast deltaga i
strid mot fienden.
Wall, med Hogren, en socken i Wisby läns
södra fögderi, är belägen 1 ] mil S. från Wisby,
och tillbör 2 kl. konsist. Marken är jemn och
rådande jordmånen är lera. Skog finnes till
nödtorft Socknen innehåller 12’ mantal, med 29S
inbyggare på en areal af 4,02? tunnland, hvaraf
250 äro sjöar och kärr.
Wall, en bergsbammare i Tborsäkers socken af
Gefleborgs län, har 2 härdar och 61? skepp., 5
lisp:d 10 marker privil. årligt smide af eget
tackjern, hvarföre bammarskalt utgår med 6 skepp:d,
3 lisp:d 9 marker. Skeppar på Gefle och
Stockholm. Äges af bergsmän. Smidcsstämpeln är W
inom en cirkel.
Wall, en bergsmanshammare i Ofvansjö socken,
har 2 härdar och 874 skepp:d 9 lisp:d privil.
årligt smide af eget tackjern, hvarföre
hammarskaft utgöres med 8 skepp:d 14 lisp:d 18 marker.
Skeppar på Gefle och Stockholm. Äges af
bergsmän och Tb. Petré. Smidesstämpeln är B* eller
III med krona öfver, båda inom en cirkel.
Vall (Reseda Luteola) förekommer vild vid
Kalmar, Lund, Malmö, Helsingborg, Landskrona, på
Visingsö, vid Gladsax i Skåne och flerestädes.
Den trifves i hvarje jordmån, som ej är sumpig
och sur. Boskapen äter den gerna; men
förnämligast tjenar den lill färgämne, och plägar af
denna orsak till betydande värde införskifvas utifrån,
ehuru den rätt väl kunde odlas inomlands till
nödigt behof. Till färgning anses den som växt i
sand eller sandmylla vara den bästa. Fröen utsås
i slutet af Augusti eller i September, och
oed-barfvas lätt. Fyra kappar frö anses tillräckligt
till ett tunnland. Helst nyttjas frö af samma
eller förra årets samling; men äfven tre- eller
fyraårigt kan ännu nyttjas, om det blifvit väl
förvaradt. Då de nedersta bladen börja gulna och
de öppna fröbusen få gul färg, är örten färdig
att upptaga, och uppdrages då i tort väder med
rot och allt, planta för planta, hvarvid den jord
eller sand, som hänger vid roten, varsamt
afska-kas, på det icke frön må onödigtvis spillas.
Plaot-stånden utläggas derefter ordentligt på marken,
eller ock under skjul några dagar, och läggas
sedan, då de vissnat, i måttligt stora högar för
att svettas, eller taga någon värma, som dock ej
bör blifva alltför stark; derefter torkas örten
genom utbredande och varsamt vändande, saml
bindes, då den blifvit väl torr, i knippor. Tre till
sex skålp:d torr vall begagnas sedan lill ett
skålpund yllegods, som förut bör vara helad| med
vismut eller alun och vinsten. Med tillsats af
något litet koksalt blir den gula färgen starkare
och mörkare. Bomull och linne betas först i lut,
och behandlas sedan med alun, innan det lägges i
färgsoppan af vall.
Walla, ett härad i Skaraborgs län, ar en ibland
de vackraste orter i Sverige, för sin froktbarbet
och omvexlande natur. På dess östra sida höjer
sig det med granskog heväxta berget Billingen.
Detta bärad tillföll år 1560, genom konung
Gustaf I:s testamente, bans son, bertig Magnus; men
bortgafs sedermera, då hertig Magnus blifvit
svag-sint, af konung Johao III till bertig Carl.
Sock-narne i bäradet äro: Wing med Slenum och Skärf,
Warnhem med |strum, Eggby, Öglunda och
Lundby, samt fläggum med Bolum. Häradet innehåller
183 | hemman, med en folkmäng af 4,95?
personer på en areal af 47,582 tunnland, hvaraf 5,897
äro sjöar och kärr. Tillsammans med Wilske,
Godbems och Kåkinds härader utgör Walla bärad
en domsaga.
Walla, annex till Stenkyrka, är beläget på ön
Tjörn, och utgör nordöstra delen deraf, med det
skogbevuxna Hakenäset, samt de bebodda öarna
Mjörn, Lilla Askerö och Brattö. Socknen utgör
den behagligaste trakten af ön, och bar god lera.
Ilvitfeldtska herresätet Sundsby, I mtl. säteri,
jemte säteriladugårdarne Åker, Djvphult och Tunntvik,
är här beläget. Gården, som är donationsgods,
och till hvilken alla öfriga frälsehemman i Walla
socken böra, bar utsäde af omkring 50 à 60
tunnor böst- och vårsäd, samt 50 tunnor potatis;
men är ej synnerligen väl skölt eller onderbàllen.
Skog nch bränntorf finnes på ägorna. Inom
socknen ligger äfven ett uselt fiskläge, Hövikeniis,
bebodt af 17 fattiga hushåll, som idka småfiske i
Hakefjord. Sockenkyrkan ligger på en sandhöjd,
och är försedd med ett rundt kopparbetäckt
graf-cbor, soin innesluter Thomas Dyres, Marg.
Hvit-feldts och deras barns likkistor. Deras lik ligg*
der inbäddade i humle, för att bevaras frän
förgängelsen. Bland fornlemningar finnes bär en qvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
