Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210
Wallenberg.
Wallenius.
i Calmare stift. Der afled han ogift d. 25 Ang.
1778. Ilar utgifvit Susanna, dram i fem akter,
samt Min son på Galejan och strödda
anmärkningar under en utländsk resa, hvilket senare
arbete redan upplefvat 5 upplagor, och deri
författaren i qvicka, raska och träffande drag målar
de hastigt framträdande och försvinnande
föremålen, särdeles menniskors lynnen och seder.
Allting, Norriges nakna klippor, Conslantias
vingårdar och Javas blomstrande stränder, ja till och
med den förfärligaste orkan på hafvet uppfattas
i hans glada humoristiska spegel och återstrålas i
de mest skiflande, mest intagande färgbrytningar.
De enda ämnen, hvilka ban aldrig vidrör utan den
djupaste, deo innerligaste och högtidligaste
stämning, äro religion och fädernesland, och detta
gifver äfven de sjelfsvàldigaste utbrotten af hans
muntra lynne en stämpel af adel och allvar, som
berättigar författaren till en bög och utmärkt rang
bland verldens ypperste humorister.
Wallenberg, Marcus, son af en lektor i
Linköping, föddes derstädes 1774, och fulländade sina
studier i Upsala, der ban 1797 promoverades till
filosofle magister. Under ett uppträde i denna
universitetsstad råkade ban göra sig bos monarken
misstänkt för farliga frihetsidéer, hvilket nödgade
bonom att, utan all utsigt till snar befordran,
någon tid uppehålla sig i Lund. Tiderna
förändrades likväl, och han blef 1805 anställd såsom
græcæ linguæ lektor vid Linköpings gymnasium,
hvarest ban sedermera förvärfvade sig ett stort
rykte genom sina förträffliga öfversättningar af
Homeri Ilias och Odysseia. Sedan ban år 1818
blifvit teologie doktor, utnämndes ban 1819 till
biskop i sin födelsestad Linköping, hvarefter ban
1824 hedrades med Nordstjerne-Ordens
kommen-dörstecken. Han kallades äfven till hedersledamut
af vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien.
Afled år 1833.
Wallencroua, Olof, son af borgmästaren i
Cbristinebamn, Olof Wallengren, hvars namn han
äfven ända till sitt adlande bar, föddes den 20
Mars 1683, och ingick vid 16 års ålder såsom
volontär vid Nerikes och Wermlands infanteri.
Befordrades 1700 till sergeant, och åtföljde Svenska
bären till Lifland, der ban bi vistade öfvergången
af Dunaströmmen 1701, hvarefter ban året derpå
blef fältväbel. Är 1703 var han med uti
träffningen vid Saladen, der han ådagalade synnerlig
tap-perbet, i det han, jemte några grenadierer,
an-stormade och öppnade fiendernes förskansningar,
hvilka utgjordes af starkt hopfästade Spanska
ryttare, och dymedelst banade vägen för de
efterföljande Svenske trupperne. För sin vid detta
tillfälle visade käckhet befordrades ban genast till
regementsadjutant. Följande året bivistade ban
slaget vid Jakobsstad, samt Brisens belägring och
intagande, samt blef derpå utnämnd till fändrik.
Efter att 1705 hafva deltagit i belägringen af
Bautscbenburg, der ban blef svårt blesserad af en
bomb, befordrades ban samma år till löjtnant, och
användes i flera vigtiga uppdrag, hvarunder ban
förvärfvade sig ganska mycket beröm. Gjorde se-
dan 1706 och 1707 årens fälttåg i Samogitien och
Lithauen, samt kämpade med oförskräckt
tapperhet uti det blodiga slaget vid Liesna 1708, der
ban fick trenne blessyrer och sjn skott genom
kläderna. Befordrades samma år till kapten vid
Jönköpings regemente, uti hvilken beställning bao
deltog i belägringen af Pultawa, hvarunder han
utmärkte sig så mycket, att ban af konungen
erhöll löfte om adelskap. Uti det derpå följande
slaget vid Pultawa togs bao till fånga under sjelfva
drabbningen, och fördes till Rysk fångenskap i ’
Galitsch, hvarifrån han ej återkom förr än 1722,
då ban blef kapten med majors karakter vid
Nerikes och Wermlands regemente. Befordrades 1739
till major, och uppböjdes samma är i adligt stånd.
Denne gamle käcke Carolin deltog sedan äfven ati
1741 och 1742 ären olyckliga Finska krig, och
afled 1748.
Wallenius, Oaniel, som härstammade från
Dalarne och Mora församling, der bans fader varit
prost, räknas bland de flere i allmänhet ganska
medelmåttige rimmare, hvilka lefde på konang
Carl Xl:s tid. Af honom författades den bekanta
Dalvisan: Kör opp t Dalom o. s. v. Han utgaf:
Sång- och Fägne-Gudinnornas nyligen uppslagna Tittil
under den Slore Allés blomstrande Lind på den
Svenske Parnasso i Nordanland, hvilket var elt
skådespel, indeladt i tre akter, uppfördt till
firande af grefve Lindskölds namnsdag och
tilleg-nadt denne herre.
Wallenius, Johan, son af en pastor i
Finland, vid namn Jeremias Wallenius, föddes 1698.
Vid hans femtonde år, 1713, intogo Ryssarne hel»
Nyland och Åbo, hvarest akademien upplöstes,
sedan bela akademiestaten flyktat öfver till
Sverige, och detta var nära alt helt och hållet göra
slut på de studier, som den unge Wallenius redan
med all ifver börjat drifva; men den vettgirige
ynglingen lät icke afskräcka sig bäraf, utan
fortsatte modigt sin läsning pä egen band ined sådan
ihärdighet, att ryktet om bans ovanliga flit kom
för Knes Galliczin, hvilken då förde befälet i
Finland. Denne Ryske herre var nog ädelmodig alt
1716 förpassa den unge Wallenius öfver till
Sverige, pä del ban, vid någon akademi derstädes,
måtte få tillfälle att bringa de kunskaper till
mognad, hvilka ban bemma sä lyckligen börjat odla.
Ilan begaf sig då först till Stockholm och sedan
till Upsala, der professorerne snart lärde känna
och uppmuntra bans snille. Sedan ban blifvit
hugnad med ett kongl, stipendium och aflagt flere
lärdornsprof i Upsala, reste ban slutligen tillbaka
till Åbo, hvarest han 1726 promoverades till
filosofie magister. Straxt derpå förordnades ban till
docens vid akademien, men som bao egentligast
lagt sig på theologiens studium, ville ban tillika
göra tjenst vid kyrkan, och lät derföre 1727
prestviga sig. Som Åbo akademi dock icke gerna
ville gå miste om en så skicklig medlem, kallades
han 1729 till adjunkt i theologiska fakulteten, med
ett akademie-annex till prebende, och tillhörde
alltsedan akademien, hvilken i honom räknade en af
sina utmärktaste och mest berömde män. Såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
