Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218
Ma||in.
W»lllo.
hyggliga lärdomar, ulan äfven snart derefter
utnämnde honom till sin ordinarie hofpredikant.
Under denna tjenstgöring råkade ban att begä en
liten försummelse, hvilken dock icke medförde
några svåra följder. Då för tiden var nemligen ännu
icke någon viss predikoordning bofpredikanterne
emellan fastställd, hvaraf bände, att Wallin kom
att försumma en veckopredikan hos unga
drottningen. Han tilltalades härför i konsistorium; men
allt aflopp ganska lindrigt. Protokollerne voro
den tiden ej särdeles vidlyftiga, Tordes mest i form
af frågor och svar, och sä skedde äfven i
förevarande mål på efterföljande sätt: "Wallin
tillspordes af hvad orsak predikan den 20 November
försummades i kyrkan?" Svar: "Jag skyller mig
godvilleligen sjelf, efter jag icke visste att det
var min vecka." Frågas: "Om ban ville att saken
skulle tystas eller ock afdömas efter lag?"
Con-sistoriales voro af den tanken, att då Wallin gjort
afbön bos unga drottningen, och bon låtit falla
sin rätt, behöfdes ej vidare betänkande häri." Är
1684 utnämndes ban till kyrkoherde i Gefle, dä
han tillika förordnades till prost öfver Gestrikland.
Der qvarstannade ban likväl icke länge, ty
konungen, som bade fattat ett synnerligt förtroende
för bonom, och ej länge kunde umbära bonom,
utnämnde bonom 16’J4 till sin öfverhofpredikant och
bigtfader. Uti denna sin befattning utförde ban
flera vigtigare förrättningar; bland annat beredde
ban den unge Carl XII till sin första
nattvardsgång. Under drottning Ulrika Eleonora den äldres
sista sjukdom, och vid dess dödssäng, uppvaktade
han henne med den ömmaste omsorg, och gaf
henne för sista gängen nattvarden i Carlbergs
kyrka, dit bon låtit bära sig på en stol. Samma
högtidliga förättning var bonom äfven ombetrodd
vid konung Carl Xl:s sista stunder, om hvilka han
dessutom efterlemnat en utförlig och ganska
intressant berättelse. Under sin tjenstgöring pä
hofvet bade han alltid fritt tillträde till konungens
person, så ofta ban ville, till och med utan att
behöfva anmäla sig. Hedrades med flera
egenhändiga bref af konungen, och rådfrågades ofta i
angelägna mål. Carl XI:s förtroende för honom var
så stort, alt ej sällan mången bögförnäm’ person
sökte, fast förgäfves, igenom bonom utleta
konungens tänkesätt i vissa förefallande frågor. Vid
jubelfesten 1693 utnämndes ban till theologie
doktor, och Gck emottaga doktorsbrefvet af
konungens egen band. Samma nåd, som doktor Wallin
åtnjutit bos konung Carl XI, bibehöll ban äfven
hos den unge Carl XII, och var denno följaktig
såsom dess bigtfader och fältsuperintendent pà
krigsläget till Seland. Året derefter utnämndes
ban till biskop i Götheborg; men som Hernösands
stift vid samma tid blifvit ledigt, utbad ban sig
den nåden att heldre fä komma till denna sin
fädernebygd, hvilket äfven bifölls. Han blef då år
1702 biskop i Hernösand, och fortfor sedan att
i mera än tjugo år ined outtröttligaste nit,
omsorg och drift utöfva sitt embete, hvarunder han
dock, i de snart uppstående krigsoroligheterna,
bade den sorgen att flera gånger se sitt stift här-
jas af fienderne. Trött af mödor och hög ålder,
afsomnade ban d. 8 Juli 1723. Sonen,
Wallin, (ileorg (eller Ultras), den yngre,
föddes d. 31 Juli 1686, och blef redan på sitt etfle
år student i Upsala, samt vid tjugoett års ålder
filosofie magister. Till att föröka sin redan
förvärfvade lärdom, företog ban 1708 en utrikes
resa, hvarunder ban besökte Tyskland, Holland och
England, samt gjorde bekantskap med ett stort
antal af samtidens lärdaste män. Återvände 1710
till fäderneslandet, då ban blifvit utnämnd till
theologie lektor vid Hernösands gymnasium, vid
hvilken befattnings ulöfvande ban de följande
tretton åren förvärfvade sig det bögsta beröm.
Valdes två gånger till riksdagsman, och gjorde tvenne
vidsträckta visitationsresor till Lappmarkerna, samt
utarbetade i afseende härpå en Lappsk öfversatt»
ning af nya testamentet. Är 1720 företog han
en ny utländsk resa, hufvudsakligen till Frankrike.
Uti Paris vistades ban ett belt år, hvarunder ban
författade tvenne lärda arbeten, nemligen sitt
Lärda Paris, och sitt Heliga Genoveva, palronesun
för Paris, hvilka afhandlingar väckte
Fransmännens stora uppmärksamhet. På hemvägen erhöll
ban tbeologie doktorsgraden i Wittenberg 1723.
Efter hemkomsten blef ban 1724 kongl,
hofpredikant, samt 1726 bibliothekarie vid Upsala
akademi och tbeologie professor. Förordnades 1735
till superintendent på Gottland, och blef slutligen
1744 utnämnd till biskop i Götheborg. Såsom
sådan åtnjöt han synnerlig aktning och ett stort
förtroende af presterskapet; var tvenne gånger
riksdagsman, och sattes äfven två gånger på
förslag till erkebiskop. Han afled d. 16 Maj 1760,
och bans barn adlades under namnet Wallenslråle.
Hans lärdom var ganska vidsträckt, och omfattade
icke allenast tbeologica, utan äfven numismatik,
de österländska och Europeiska språken,
antiqvi-terna, lärdomshistorien, Svenska historien m. m.
Hans enskilda lefnad äter var mindre exemplarislt,
isynnerhet klandras bans skörlefnad såsom ganska
anstötlig. Bland de många af honom utgifna
arbeten märkas i främsta rummet, utom ett stort
antal Akademiska disputationer och Predikningar:
Gottländska Samlingar; Luletia Parisiorum erudita.
Historia Josephi Fabri Ity nar ii \ De sanda Genoveva\
Sigtuna stans et cadens\ Antiqvitates EcclesiasUca
insulæ Hagen; Runographia Gollilandica, Observatio
de elymo urbis Colmar.
Wallin, Joner, föddes i Westergöthlaud den 9
April 1786. Blef 1803 student i Upsala, 1809
filosofie magister, docent 1812, adjunkt vid
filosofiska fakulteten 1817, förestod föreläsningarne
vid Skytteanska professionen vårterminen 181S samt
vid eloqu. et poëseos professionen höstterminen 1820.
Utnämndes 1821 till cloqu. et poeseos lektor vid
Stockholms gymnasium. Prestvigdes 1827,
theologie doktor 1830, och kyrkoherde i S:t Clara
församling 1832. L. af N. O. Skrifter: Äreminne öfver
riksrådet grefve Johan banér, belönt med Svenska
akademiens mindre pris; Goldsmilts Romerska
historia, öfvers.; Försök till det första korstågets histoni,
belönt med Svenska akademiens stora pris, m. 0-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
