Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom såddens tid, och kreaturen släpptes på
bet. Ensam gick han med säden i förskinnet och
sådde ut kornen i fårorna. Omkring honom
spelade lärkorna i den blå luften, och ur jorden steg
fuktig lukt som med öfvermått af kraft. Från skogen
hördes skälikons ensamma bjällra och korna, som
råmade af belåtenhet öfver friskt bete och luft.
— Allt detta är mitt, tänkte Anders Johan.
Och han, som nu är liten, ska en gång gå här
som jag.
Så gick sommaren, och skördetiden kom. Liarna
gingo öfver åker och äng. Fulla rullade lassen,
dragna af de ihärdiga oxarna fram till logdörren.
Och när åkrarna stodo afmejade och bara i
augustisolen, hölls skördegillet. Fiolen sjöng, och dansande
par stampade sig varma inne på logen.
Åter kom hösten, och vintern efter den. Anders
Johan gick och kände sin kraft växa med hvarje
dag. Djupt som det känsliga inom honom satt
för-doldt i hans sinne, gömde han på en tacksam
hetskänsla öfver att allt gick honom så väl. Mest
förnam han den, när han satt i kyrkan och hörde
orgeln, eller när han hade tid att taga sin gosse
med sig och fick gå ute och hålla honom i hand.
Då var det honom, som talade alla de, hvilka förr
bott på hans gård, till honom själf och genom
honom till barnet. Och det fanns inte en tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
