Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtat stannade i hans bröst. Men när mannen
rörde vid hennes kropp, vaknade hustrun ur sin
dvala och satte sig till motvärn. »Låt mig dö här,»
mumlade hon. »Jag vill dö.» Anders Johan fick
uppbjuda alla sina krafter, aldrig hade han trott,
att en kvinna kunde vara så stark. På lif och död
kämpade han med henne för att icke få lida
samvetets kval, att han liksom hjälpt hustrun göra slut
på sitt eget lif, och när han fått henne i bädden,
satte han sig ned bredvid henne och höll henne
fast, till dess att hennes lemmar slaknade, och
ögonlocken föllo ihop.
Flämtande efter den våldsamma ansträngningen,
stod Anders Johan och betraktade henne, som var
hans hustru, och ännu en gång ville han bedja
till Gud. Men bönen kom icke på hans läppar,
innan Ida åter slog upp ögonen och med tjock
röst sade:
— Förstår du inte, att jag håller på att kväfvas?
Hon försökte att säga mera. Men en kväfning
hindrade henne. Hon föll tillbaka med halfslutna
ögon, och rosslingarna begynte.
Då förstod Anders Johan, att det var döden,
som kom. Men han vågade icke tro det. Han
kunde ej sitta stilla, utan tog af sig stöflarna och
gick tyst fram och åter på mattan, för att ingen i
huset skulle vakna och störa hans ensamhet denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
