Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, tårarna runno ur hennes ögon, och tårarna
löste hennes sorg. Det att intet kunnat ske
annorlunda, än som skett, fyllde Elsa med något
sällsamt och nytt, som förde henne den döde närmare,
än hon någonsin varit sin man i lifvet.
I denna stund klarnade allt för henne, och
hon såg plötsligt, att allt emellan dem båda alltid
varit vackert och godt. »Det har kanske icke varit,
hvad människor kalla lycka,» sade hon till sig själf.
»Men det har varit mer.»
Och som om den dödes tankar ännu kunnat
nå henne, hörde hon något hviska inom sig:
— Detta var, hvad han ville säga, men icke
kunde.
Sakta och full af undran gick Elsa ur
döds-rummet och ut på trappan. Där hörde hon, hur
floden, som kom från skogen, i hvilkens bryn de
gamla gårdarna i Furumon lågo, brusade i vårflödet
och sjöng.
Då blef allt lugnt inom Elsa, och hon kände
inom sig, att för allt hvad hon nu visste, hade
hon frågat slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
