Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ville veta, att medan han var ung, fanns ingen,
som tog säkrare korn och var kvickare på handen
än Jakob som skytt. Sin gamla mynningsladdare
höll han gömd bakom sängen, och historien om,
att han i ungdomen icke kunnat blunda på ena
ögat, var troligen uppfunnen, emedan Jakob ville
välja tiden för sin jakt själf och aldrig kunde finna
sig i de inskränkningar, som en småaktig jaktstadga
pålade medborgaren. Jakob hade med ett ord sagdt
i gamla tider redt sig bra, och tre söner hade gått
ut ur det lilla hemmet vid Vassträsket och blifvit
arbetare i bygder, där det fanns mera att förtjäna,
och där ingen längre hörde, hvad skogen
hviska-de om.
Om dessa barn talade Jakob och Martina i
början under de långa vinteraftnarna, då det blef
så tyst omkring dem, och ingen någonsin kom på
besök. Men åren gingo sin gång, Hvitmossen och
sjön under deras fönster fröso många gånger till,
och många somrar kommo och flyttade änderna.
Men omkring de båda gamla var det så tyst, som
om inga barn någonsin lekt på sluttningen ned
emot sjön, och ju längre denna tystnad varade,
desto mera slöto Jakob och Martina sig till
hvarandra, glömde, att världen utom dem fanns till,
och funno det endast i sin ordning, att ingen mindes
dem, hvilka längesedan nästan glömt alla andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
