Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Janne var stor och grof, stark till att arbeta,
långsam och säflig i talet. Svart skägg hade han,
och bruna voro ögonen. Hustrun däremot var liten
och späd, kvick i mun, blåögd och ljushårig. Ung
var hon inte precis, och det skulle Janne också
ha varit rädd för. Ty unga jäntor tänka på så
mycket annat, och här var inte fråga om
käresta-Iek, utan om knog och arbete. Janne var emellertid
nöjd med hustrun, som hon var. Ta i hvad som
helst kunde hon, aldrig var hon ängslig för att
arbeta, och aldrig tog hon humör för småsaker.
En sådan hustru hade Janne aldrig trott, att han
skulle kunna få, och i det hela ångrade han icke
sitt äktenskap. Det såg rent af ut, som om hans
sinne hade lättat, sedan han blef gift, och inte hade
han det så ensamt i skogen heller. Men två barn
fick hustrun inom tre år. Det tyckte Janne blef
väl mycket, och han lät också hustrun höra af
det. Hon vek undan för mannen och höll sitt
lynne uppe, så godt hon kunde. Men så bröt hon
sig i ryggen, hon var ute i skogen och skulle hjälpa
mannen bära ved. Efter den dagen låg hon till
sängs i öfver ett år, utan att någon kunde säga,
hvilken sjuka det var. Så dog hon, och Janne
satt ensam igen, men denna gången med två barn,
och af dem var det yngsta inte mer än årsgammalt.
Inte hade Janne varit så mild mot hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
