Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande, han måtte sen vara, hvilken han ville, så
hade hon ändå inte tjänat honom i mer än tjugu
år, och han behöfde inte bry sig om, hur länge
hon tjänat hos en annan.
Allt det där tänkte Kristin inte en gång, utan
hvar dag, som gick, kom alltid med någon ny
fundering i släptåg, och tankarna, som väckts af
möjligheten att få sitt eget, kommo så nya och
underliga upp ur hennes oordnade inre, därför att
aldrig skulle hon vågat tänka på detta, som hon
gjorde, ifall inte möjligheten att komma ifrån
alltsammans plötsligt lyst fram som ett ljus i natten
och låtit henne se alltsammans, som det var.
Aldrig hade Kristin förr styrt för sig själf. När
hon först for upp till Stockholm, då var det modern,
som sade, att hon skulle resa. Och så reste hon.
När hon sedan kom i ladugården på Dalbyboda,
var det frun på kommissionskontoret, som skickade
henne i väg. Ingenting hade hon någonsin
bestämt själf, och när hon nu skulle försöka, var
det så ovant alltihop, så Kristin visste inte, hvar
hon skulle börja eller sluta.
Hon gick bara och väntade på, att Janne skulle
låta höra af sig, och hvar kväll undrade hon
öfver, att han inte kom. Kristin hade inte svarat
Lars Anders något bestämdt, bara stått där och
fubblat. Men det visste hon inte själf, hon trodde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
