Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja. Olycklig satt hon och såg sig omkring i det
halfskumma rummet. Allting därinne var i
oordning, möblerna stodo snedt, och skuradt hade det
nog inte varit på länge. Längst bort i vrån mellan
fönstren stod en oredd bädd utan lakan, i hvilken
något rörde sig. Dit bort stirrade Kristin länge,
och när hennes ögon vant sig vid skymningen,
såg hon, att det var två sofvande barn, som lågo
under ett gammalt täcke.
— Här ser inte mycket ut, anmärkte Janne, som
följt hennes blick.
— Här skall skuras, sade Kristin.
— Ja, svarade Janne. Det skulle så. Men det
är inte mitt göra. Det skulle bli ditt, det. Och
lagården. Och barna. Och maten. Mat finns här.
Men det är ingen, som kan kokan.
— Har du ingen piga? fick Kristin fram.
— Nej, hon gick i går, sade Janne. De vet
inte, hur de vill hat nu för tiden.
Det var som en befrielse, tyckte Kristin, att
pigan hade gått, så att inte något kvinnfolk mer
än hon fanns i huset. Ledt var det ändå. Men
var hon ensam med Janne, var det alltid så mycket,
att ingen behöfde gå och höra på, hvad de två
talade om. Hon drog en djup suck af lättnad,
och Janne, som hörde den, förstod henne. Men
han tänkte på samma gång: »Nu tror hon att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
