Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brygga, och sedan han fastgjort ökan, gick han
rätt uppför backen, öppnade förstugudörren och
steg in. Och denna gång hade han med sig ett
stort fullskrifvet papper, som han lade framför sig
på bordet, när han satte sig ned.
Anders Petter hade sina tankar för sig och
var full af sin stora förargelse, hvilken legat till
sig under sommaren. Därför bjöd han inte Johan
Agust på någon välfägnad, utan såg stint på
honom, väntande på, hvad komma skulle.
— Det var länge sen, vi båda taltes vid,
menade Johan Agust.
— Det var så, ja, tyckte Anders Petter. Och
när det sist hände, var du inte så fogliger, som
du är nu.
— Jag var inte det, nej, medgaf den andre.
Men då visste jag inte, hur jag ville ha det, och
därför sa jag inget.
— Jaså, du vet det nu, sade Anders Petter.
Men för sig själf tänkte han: »Mig lurar du inte.»
Då hostade Johan Agust ett långt tag och
sträckte fram handen.
— Vi båda ha väl alltid varit goda vänner,
sade han.
Anders Petter tog emot den utsträckta handen.
— Det har vi, svarade han. Men i hjärtat
undrade han: »Jojo, din räf, hvad är det nu du vill?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
