Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro så goda vänner och så oskiljaktiga, att de
af den anledningen blefvo till ett ordspråk i bygden.
Men en dag tog det slut med vänskapen, och
det var, när Bertil kom till Johan Agust med
inteckningen och begärde, att han skulle lösa in den
med fjorton tusen kronor.
Johan Agust hade rent glömt hela denna affär
och papperet och alltsammans. Allt hade gått
honom så väl i handom, och nu stod huset i ljusan
låga, och han hade glömt brandförsäkringen.
Johan Agust försökte låtsa, som om det hela
var ett skämt. Men den gubben gick inte. Det
såg han snart. Ty Bertil höll på sitt, och att
papperet var riktigt. Johan Agust kunde aldrig fatta,
att han glömt fordra papperet tillbaka, och nu
ångrade han sig bittert.
Anders Petter, stackare, som satt utan både
pengar och skog, fick ingen plats i den ångern.
Johan Agust tänkte, som han plägade, på sig själf.
Han blef eldröd i ansiktet, som om han skulle få
slag, och på samma gång såg han vild ut, som
om han sett rödt och varit farlig. Men Bertil såg
lugnt på nämndeman och yttrade:
— Slåss inte Johan Agust. Du vinner
ingenting med det. För jag är starkare.
— Jag stämmer dig för tinget, tjöt nämndeman.
Papperet är falskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
