Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande sjömannen. Och när Sammel sedan, lycklig
och kär, tog bostad i byn och svor på, att Hilma
kunde han aldrig glömma, då möttes de unga tidt
och ofta, och deras kärlek var snart känd af alla
både i byn och längre bort. Österman i Norrhofva
svor som en ryss, när han fick höra, hur det var
fatt. Han var nog en tät bonde, som satt på eget
hemman, men han hade sju barn att försörja, och
han kunde aldrig riktigt begripa, hvad han skulle
göra med den här sjömannen, hvilken tog emot
både ovett och hånsord, som om det gällt någon
annan, och såg ut, som om han inte aktade
hvar-ken godt släktskap eller penningar för någonting,
utan varit gladast, ifall han fått vända ryggen åt
alltsammans och lös och ledig komma på sjön igen.
Själf kunde Sammel aldrig begripa, hvad som
skedde med honom under denna tid. Allting
vecklade in sig för honom, och aldrig kunde han reda
ut, hur det var. Han fick svärfar och svärmor,
svågrar och svägerskor, och allesammans hade de
något att lära honom, om hvad som var en
människas plikter. Nog visste Sammel, att sådant fanns
i världen. Men aldrig hade han satt sig in i, att
allt dylikt skulle kunna gälla honom. I alla
händelser tyckte han, att om sådant skulle komma, så
hade det inte behöft komma så snart.
Men Sammel kunde inte reda sig med det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
