Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf visste det, låg här grunden till hans värsta
groll. Norman satt där då i all oskuld och
pratade, och han anade icke, att han sade något, som
inte var riktigt och rätt. Aldrig skulle han heller
få veta detta. Ty Sammel hade förr bitit tungan
af sig, än han så mycket som petat vid den saken,
så att vare sig Norman eller någon annan hörde
det. Men hvad Norman sade den gången, det sårade
Sammel dödligt just på hans ömmaste punkt. Det
ref bindeln från hans ögon och visade honom, att
när han tog sig hustru och blef bunden för lifvet,
var det icke kärleken, som band honom, utan en
rå slump, hvilken liksom i misshugg kastat honom
i en kvinnas famn. Utan att veta det, hade
Norman öppnat Sammels ögon för den stygga
hemligheten i hans eget lif, och sedan dess kunde
Sammel ej möta denne man, utan att hans blod kom
i uppror.
Sammel fnös också af ilska, där han nu satt
vid rodret, och drömmare som han var, kunde
han aldrig taga hämnd på någon, hur ofta än
inbillningen föregycklade honom sådant. Hans blod
var i svallning, han behöfde döfva sig själf.
Därför seglade han nu ut. Det var i början på våren,
och turen att lotsa kunde när som helst komma till
rymmaren. »Det rör mig inte,» tänkte Sammel. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
