Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mer än en gång måste kyrkoherden fråga dem
efter deras ärende, innan han fick något svar.
— Det är så, sade mannen till sist, att vi tänkte
gifta oss.
Kyrkoherden slog upp boken och sökte fram
deras namn.
— Stig fram Johan Ersson, sade han.
Mannen gjorde så.
— Du också, fortfor kyrkoherden, vänd mot
kvinnan vid dörren.
Då gick äfven hon fram. Vid det att hon
gick, strök hon hufvudduken tillbaka, visande ett
ungt ansikte, med djupa ögon och rena, vackra
drag. Men som hon stod där och kände de båda
främmande männens blickar hvila på sig, slog hon
ned sina ögon och rodnade. Ty hon visste, att
hennes hemlighet icke kunde döljas, och att
hennes gestalt röjde henne.
Den unge prästen blef också röd i ansiktet.
Han gjorde en häftig ogillande åtbörd, som om
han sett något motbjudande, och ville resa sig upp.
Men den gamle såg blott på honom och sade
myndigt och lugnt:
— Sitt stilla och låt mig tala eller tiga, som
jag vill.
Därmed vände han sig till mannen, hvilken
blifvit allvarsam och förläget betraktade kvinnan vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>