Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefde. Och moster var ändå mera nöjd. Ty
vissheten, att Per nu skulle gifta sig och få en hustru
i huset, lyfte som en sten från hennes hjärta. Nu
behöfde gården icke förfaras längre, sysslorna på
marken icke försummas, jorden skulle gifva sitt,
om också husbonden var borta på sjön.
— Det är det, jag alltid har sagt, menade
moster. En matmor behöfs i huset, om allt det
här nya ska gå.
Två veckor senare friade Per till Tekla, och
många ord behöfdes icke, innan de unga kommo
om sams. Tekla gick själf inom till moster, och
moster visste inte, hur väl hon ville henne. Själf
förde hon flickan med sig och visade henne
omkring på ägorna och ute i ladugården, förklarade
för henne, hur allt skulle göras, och blef icke trött
af att tala och berömma den blifvande sonhustrun.
Ty så kallade moster Tekla, och så kände hon det.
— En så vacker hustru du får, Per, sade moster.
Det är inte många, som får en sådan.
Tekla log och såg förlägen ut vid berömmet.
Men annars var hon van att höra sitt utseende
berömmas, och hon visste väl, att hon var traktens
skönhet, efter hvilken mer än en hade tittat, fast
ingen före Per hade haft något för det. Med sina
röda friska kinder, dunkelblå ögon och sin friska,
fylliga växt hade Tekla också just det slags skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
