Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS
FRANS . KEMPE
framkalla blomning, så ställer sig läget för tallen ännu ogynnsammare, ty
en period af tre goda somrar är i Norrland ingalunda allmänt
förekommande. Möjligen ligger häri den förnämsta orsaken till granens stora
framgång särskildt i Norrland.
Mot ett rikt kottar för tallen ha vi att räkna med 2 à 3 för granen.
De rika fröåren äro dock ej de enda, som skapa föryngring. Vi få ej
förbise den omständigheten, att vissa individer af såväl tall som gran
blomma mycket oftare, än de öfriga, sådana nämligen som äro friställda. Men
tallen kräfver full friställning, hvilket icke är nödigt för granen. Verkan
af granens föryngringsförmåga är också storartad. »När man sår tall, får
man gran», yttrade en skogsman till mig, och jag vet intet uttryck, som
bättre karakteriserar granens föryngringsförmåga.
Hvilka äro nu de åtgärder, vi kunna vidtaga för att gynna tallen i
dess strid mot granen? Närmast vore väl då att använda samma medel,
som människan förut, fastän i annat syfte, användt, nämligen elden. Hade
ej våra skogar i så stor utsträckning brunnit, skulle granen redan nu vara
så godt som allenahärskare. Vid närmare betänkande skola vi dock finna,
att elden icke är ett så lämpligt medel, som man skulle föreställa sig.
Först bör då framhållas, att eldens verkan ej är effektiv på alla
marker. Så är förhållandet på de myllrika och därför fuktighetsbevarande
markerna, och många svedjeland i Norrland vittna därom, att granen å
dylik mark kommit lika fort som tallen, eller fortare, eller t. o. m. ensam.
Men man kunde ju i alla fall bränna dem och beså dem med tall? Ja
visserligen, men granen kommer ändock, och med de svårigheter, de
norrländska kulturerna äro underkastade, kommer den på dylik mark sannolikt
fortare än tallen. På dessa marker skulle emellertid elden göra minsta
skadan.
På de myllfattiga och torra markerna — hedlancl och grusåsar — är
elden däremot fullt effektiv, men också ett tveeggadt svärd. Att bränna
dessa marker vore nämligen liktydigt med att rycka dem tillbaka ett eller
annat århundrade i sin utveckling till det bättre och det vore oförsvarligt
att uppbränna myllbildande växtdelar på mark, där mylla fattas. Aska
är utmärkt som gödningsämne, men de ämnen, hvaraf askan bildas, finnas
äfven i de oförbrända växtdelarna och man får ej förbise de organiska
beståndsdelarnes betydelse för barrträdens växtkraft.
I södra Norrland och äfven här och hvar i det norra finnas grus- och
sandmarker, i hvilka lerigt material förekommer i större eller mindre
mängder. Där eld i forna tider öfvergått dessa marker, finnas 1111 våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
