- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
39

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I S K O G A R N E K R I N G P O L A R C I R K K L N . 39
i hufvudet. Och Heikki badade och Heikki följde med till
skog’en, men jag1 kan inte neka till, att jag- hela den dagen
aktade mig för att vända ryggen åt honom, ty det kunde ju
hända, att han finge ett nytt anfall af ett naturbarns oreson-
nerade ilska. Emellertid märkte jag snart, att Heikki grund-
ligt skämdes öfver sin förseelse, och att han på allt sätt sökte
göra det framfarna godt och bra igen. Härifrån var steget
till tillgifvenhet ej synnerligen långt, och det gladde mig dag-
ligen att se, huru angelägen han var om att skaffa mig det
bästa skohö, som stod att uppdrifva i trakten, huru han tidigt
om morgnarna och sent 0111 kvällarna fiskade foreller och små
feta bäcköringar, som han visste jag tyckte om — i flugmete
var karlen verkligen en öfverdängare — huru han i gårdarna
sökte leta reda på gamla husgerådsting åt 111ig o ch på tusen
olika sätt visade 111ig s in tillgifvenhet, som jag också förstod
att uppskatta. E11 gång fann han under arbetet i skogen ett
niogrenadt älghorn med ovanligt bred skofvel — det skulle
naturligtvis jag hafva, och jag fick inte betala honom ett öre
i hittelön. Det sista, jag hörde af honom, var i slutet af juli
1891, då han rätt öfver skogarna kom vandrande till Gelli-
vare för att innan min afresa till Stockholm, hvarom han hört
talas, förära 111ig n ågra pärlor, som han fiskat i en älf.
Medan vi voro ute på arbete i skogen, sysslade hemma
uppassaren Anton Tiensuu med att ladda patroner, laga mat
och leta reda på gamla saker i gårdarna, hvarjämte han borde
söka få fatt på några roliga historier ur folk- eller jaktlifvet, som
lian sedan hade att berätta för oss under den sena middagen.
I alla dessa hänseenden, som nog voro skäligen inaktpålig-
gande, förvärfvade han efterhand en viss skicklig’het. Patron-
förrådet var det aldrig någon drygsel med, och laddningen
skulle ske ordentligt samt med iakttagande af de af oss nå-
got modifierade Sjögreenska proportionerna mellan krut- och
hagelskotten; matlagningen var dock kanske den mest be-
tungande för pojken. Först skulle fågeln plockas — urtag-
ningen ombesörjde vi alltid själfva med en afskuren kvistklyka
omedelbart efter anammandet — och sköljas, sedan förvällas
och stekas och förses med hyggligt alredd sås; vidare skulle
gröt eller välling eller ärtsoppa kokas och samvetsgrant om-
röras, sa att inte tillställningen blef vidbränd och fördärfvad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free